SonicBoomBlog

Lite musik och lite humor och lite av båda i ett :) Det här är vad som snurrar mycket här för tillfället.


Robyns framförande av With Every Heartbeat från nobelfesten fick jag öronen på genom Prick-bloggen. J har så rätt i att den är helt otrolig, särskilt från runt 2:30 och framåt. Magiskt Robyn!

Samtidigt hade jag råkat se Wyclef Jeans show från förra årets nobelfest, här kan vi snacka proffsig entertainer. Hoppa fram till mitten för det bästa.


Inte lika magisk då men politiskt inkorrekt rolig är Domenicer:s Bög Mamma Kines. Många roliga observationer i den låten och rättframt, kul helt enkelt :)


Jon Lajoie - Everyday Normal Guy. Hysteriskt rolig motpol till de stereotypa gangstarapparnas tugg om sina rika bling-bling-liv och hur jävla bra de är på allt :)


George Carlin stand-up om folk och deras prylar. Så sjukt jävla sann! Och det är ju det som gör det så bra, när de träffar sånt alla kan känna igen sig i och inse hur vrickat det egentligen är om man ser på det lite utifrån :)

Over and out - I gotta go take care of my stuff :)

Även om jag pluggar 8-10h om dagen och vissa dagar kommer jag öht inte utanför dörren så måste man ju ibland ut och göra något, typ handla. Eller skjutsa morsan som, klokt nog iofs, inte riktigt törs köra när det är så besvärligt väglag.


När jag ikväll satt och väntade på henne så tittade jag på de stora snövallarna som i princip gjort hela gatan där hon bor enkelfilig. Då slog det med mig full kraft - vallar av den här storleken har jag nästan bara minne av sedan jag var barn. Ni vet det där eviga tjafsande om att vintrarna var bättre förr. Det var de :) Minns bara en rejäl vinter i vuxna år och det måste varit runt -96/97 nånstans då det kom 40-50cm på ett dygn eller nåt. Minns att jag bokstavligen pulsade fram med snö nästan upp till midjan över fälten nedanför där jag bodde då och alla bussar stod stilla.

Men nu har Kung Bore kommit tillbaka, big time! Och han har inga planer på att abdikera än och det gör mig inget, jag trivs i hans storslagna sällskap. Han är en cool regent :)

Kanske hade jag varit mindre road om jag fortfarande varit i Östgötatragikens våld...

Dags för en bunt nya roliga och bra klipp från duröret :)


Tom Wilson som spelade"Biff" i Back to the Future kör stand-up om det som alla frågar honom om till leda :) Jag som blir trött när den 20:e personen frågade hur det var på semestern... Stackars sate.


Cheezus what a strong cheddar :)


Meeeow! :)

...men inte 1/3 av tiden kvar... :(

Ägde CAA-provet i FPM idag med 95%! Eat that, muppiga skolprov! Nu har jag sovit en stund och börjat preppa för att läsa GNAV, ett ämne som verkligen skrämt vettet ur mig men jag tror ändå att det finns en chans nu i lugn och ro. Lugn och ro som jag inte riktigt har dock eftersom PER och FPM båda tagit längre än beräknat. Jodå, jag har nästan en månad ledigt kvar men det har hänt saker som gör att det bästa vore om jag kunde fixa GNAV på knappa två veckor och sedan återgå till jobbet.

Det som hänt är det osannolika, berget kom till Muhammed i förra veckan. Berget i form av min favvo-flyglärare Sven-Erik på Kungsair Training, en lärare och företag som folk står i kö till i åratal (de flesta ger upp att ens försöka få kontakt) mailade och frågade om jag inte vill komma och skola CPL i andra halvan av mars! Han visste ju om att jag ville göra det förra året och så nu när 2 planerade elever hoppade av så tänkte han på mig av alla <3

"Problemet" är att han vill köra 2v på heltid och det hade jag inte budgeterat för i min tidsplan. Jag hade mera tänkt "skola ett pass varje eftermiddag några veckor" eller så. Så om jag ska ha 2v ledigt kvar till det så får jag inte använda dom till teorin nu. Men vi får se vad som händer. Utan teori ingen skolning så GNAV måste kännas i rimlig kontroll före den 7/2, dvs om 12 dagar från imorgon. Annars får jag knapra på den tiden som jag behöver till skolningen men det löser sig säkert, S-E är en kreativ och flexibel man. Det kommer att bli stressigt detta men motivationen är såklart ändå styrkt av att målet nu är så nära och att tiden behövs till något bra och roligt, om än inte rekreerande :(

Thailand får jag nog se mig i stjärnorna efter som det ser ut nu vilket såklart suger rätt hårt... :( Det hade varit både nödvändigt och belönande.

Idag var premiär för Dobby & Kreecher, mina nya husalfer. Fast de hette visst inte så, det var nåt mer svenskklingande :) Dock inte RUT. Lite besviken är jag ;(

Jodå, när jag kom hem från Västerås med föga övertygande 79% på skolprovet i FPM i bagaget så var här skinande rent och fint på ett sätt som det inte varit sedan jag flyttade in. Om ens då... :) Jo, du har förhoppningsvis fattat det redan, jag har köpt en hushållsnära tjänst och i kraft av mitt manliga kapitalistiska patriarkat så utnyttjar jag nu skrupulöst ett par värnlösa kvinnor som annars hade varit mer ärbara som förmånstagare i socialförsäkringssystemet.

OBS! en gnutta ironi ;)

Det kvinnodrivna företaget heter just som rubriken och det var faktiskt lite kö för att få hjälp av dom, de kunde inte får ta på personal fort nog för att mätta efterfrågan. Det ni! Såg dessutom i media idag att staten får igen dubbelt så mycket som det kostar den i form av ROT- & RUT och dessutom gör 40 000 människor något meningsfullt och dessutom vitt.

Idag utfördes en "startstädning", mao typ en sanering eller kanske flyttstädning fastän jag bor kvar. Tanken är sedan att en person kommer var 14:e dag och lägger 3h här på att städa och stryka. Resultatet av dagens övningar blev bra även om det finns punkter man skulle kunna anmärka på så vägs det upp av annat. Det känns nästan som om det bor en kvinna i huset igen för de hade inte bara städat utan också fixat, stuvat, ordnat och piffat till det på en massa ställen. Ställen som jag inte ens trodde de skulle bry sig om, som min klädkammare. Den hade jag slängt in allt jag inte orkade hitta någon annanstans för inför deras städning men den är nu jättevälordnad. Jag blev helt paff! :)

Det är verkligen värdeadderande, den där touchen av sånt de verkligen inte måstat göra men gjort ändå. Som att snyggt vika alla kläder de inte hann med att stryka. Någon som bryr sig lite extra även om det inte är mer än deras jobb. Det känns verkligen bra och det är något mer än bara att få det rent. <3

Idag så levererades SE-LCU från LFK till sina nya ägare.

LCU kommer få lära sig prata norska och utomhustemperaturen vi har nu kommer den att få vänja sig vid. LCU har av många skäl tyvärr gjort sig förtjänt av titeln "den sämsta flygplansaffär klubben gjort" men ingen skugga faller på tillverkaren eller typen som sådan. Nu är dess saga i LFK all och den kommer att få ägare med intentioner som passar bättre ihop med maskinen än klubbflyg och den kommer med all säkerhet att få det bättre i sin nya familj. Tack och hej LCU!

Live long and prosper!

Skolprovet i FPM idag gick söderut. Med några ynka procents marginal :( Om det var 72 eller 73 av erforderliga 75, minns inte vilket och läraren gjorde en TGIF innan han lagt in det i systemet. Sucks to be me. Ny chans på måndag eftermiddag.

Gjorde ett totalt kardinalfel som alldeles säkert avgjorde det hela. Skolproven brukar vara lika långa och stora som CAA-proven, i detta fall borde det varit 56 frågor/3:10 i skrivtid. Men det var det inte (35/2:10 istället) och det upptäckte inte jag förrän det bara var 50min och hälften av frågorna (flertalet med uträkningar i) kvar. Panik är inte bra för koncentrationen...

Taktik idag: noga, gott om tid, mycket dubbelkollande eftersom det är en del "lurendrejeri" begravt i frågorna emellanåt. Skjut på de besvärliga uträkningarna till slutet.

Taktik måndag: Uträkningar först och så fort, fort fort och sen använd överbliven tid till att dubbelkolla och slå upp saker...

Taktik i helgen: Bristols 592 skarpa provfrågor som övning...

Taktik nu: Zova. Totalt utmattad och vet inte vad jag fortfarande gör uppe...

Finn ett fel.

(o)intelligensreserven på AF brukar klanta till kategoriseringarna av jobb ibland men inte alltid det blir såhär kul :) Tekniker som tekniker? Äh, dom hade nog bara bråttom hem igår (fredag)...

Skolprov: 85%
CAA-prov:83%

Vilken pers! Fy fan säger jag bara. Blixtrande huvudvärk slog till när jag skrev skolprovet igår som inte var så väldigt svårt egentligen. CAA-provet skiljde sig inte obetydligt från Bristol och det ökade ju stressen/nervositeten högst markant. De hade dessutom sprängt in en M&B-fråga mitt upp i alltihop(!?). När jag tryckte på Finish så var jag nästan inställd på att se ett "Failed" men det stod "Passed"... jag var helt färdig att dö. Kramade om flyglärare J och skrek sen rätt ut, jag är helt speedad nu men fortfarande inte på ett positivt sätt. Försöker bli av med adrenalinutmattningen på något sätt... Flygchefen hade dagen till ära köpt semlor så jag fick fira med en sån - premiär: begången

Igår gjorde jag dessutom det nya språkprovet som vi ska genomlida. Svenska behöver infödingar med någorlunda begriplig dialekt inte göra (nej, östgötska är inte obegriplig) så det var engelska som gällde för mig. Jag hade nog bespetsat mig på en 6:a (max) eftersom jag vet att jag är bra på engelska och har ett stort ordförråd. Men jag missade när jag skulle återberätta vad en röst just sagt och denna röst pratade en engelsk dialekt som gjorde att jag bara kunde urskilja ett fåtal ord :( Vad nu elaka dialekter har att göra med att förstå engelska? Men en 5:a får duga, slipper iaf göra om det på 6 år :)

Men, ingen rast och ingen ro. Jag ligger lite efter mot min tidplan så det är dags att börja läsa nästa ämne. Har våndats lite över vad jag ska ta av GNAV och FPM men det lutar åt FPM nu. Dels för att det i vissa delar påminner om PER och för att det inte är så mycket teori men i gengäld en jävla massa fipplande med kartor och tabeller... Jag hoppas trots allt att det ska ta mindre tid än vad jag tror GNAV gör, och vad PER gjorde. Saligen ska ju nu anstränga mig för att snarast glömma allt om V_2min, landing climbgradients för 4-motorkärror och annat bajs! :)

Tittade ut genom balkongdörren och såg rök, jag tänkte det var en bil nere på gården och nyfiken som man är så ville jag se om det var nån jag kände. Men inte då. Ingen bil. Det var snö som sublimerade på mitt balkongräcke! Wow! Det är inte varje dag man ser på de här breddgraderna. Men en natt med -23° hjälper antagligen till :)

I övrigt så är jag nästan klar med Performance och har bokat skolprov på måndag kl 13 och skarpt prov för verket på tisdag kl 14. Jag har allt en del kvar att göra för att känna mig helt komfortabel men helgen består ju av två hela dagar så det ska väl räcka hoppas jag.

Under några dagar så anordnas i Linköping nu en ljusshow på borggården mot en av slottets väggar. Eftersom jag sett liknande, mycket imponerande, shower på Youtube så stack jag dit för en upplevelse.


Showen körs var 20:e minut och är nästan precis 10 min lång. Såhär såg det ut i pausen före den började. Siffrorna i högerkanten är tiden till nästa föreställning. Jag hade med mig min nya Nikon D90 och ett stativ, dock så hann jag inte rigga det färdigt före det började och därför är bilden sned... :(

Eftersom D90 kan filma och det inte alltid är så enkelt att fånga den här typen av event i stillbilder så beslöt jag mig för att prova videofunktionen. Lite tankande och så finns resultatet nu på Duröret. :)



Youtube tillåter egentligen bara 10min videosnuttar men den här slank ändå igenom med sina 10:30 \o/. Showen körs bara till och med imorgon och bara mellan 18-22 så om du vill se den live, skynda skynda! Jag tyckte det var rätt coolt även om jag sett bättre på tuben, som det nedan. Kul att stan gör nåt sånthär, mer av den varan tack! Det var inte bara ljus som märks utan även ljudeffekter där man verkligen nyttjade stereoeffekten över den stora ytan och bra ljudkvalitet var det också, mycket trevligt sammantaget.


Den här rockar totalt! Låten är rätt bra också :)

Ett vad för någe?

Corren.se just nu :) Ett litet tag till iaf...

Den som undrade vad som hände med mitt ATPL-pluggande får här svaret. Jag la ner det för att jag inte orkade mer efter sista provomgången. Men tanken var bara att återhämta mig lite och sen fortsätta på kvällar och helger. Visade sig att kvällar och helger... då orkar man inte och det blir inte så sammanhängande att det blir nån mening med det.

Tack vare att jag fyller jämnt i år så får jag fler semesterdagar av staten, nämligen 35st så jag tar ut 25 av dom nu i början av 2010 och lägger till 10 dagar helt tjänstledigt för att stöka av de sista tre ämnena. Min vision var att de sista 10 dagarna kommer att användas utomlands... 3*7 dagar för pluggande. 1-2 veckor för skrivningar och marginal och sen till .th.


Back to the old sofa... Ämnet som tog knäcken på mig före sista provomgången i januari är först ut - Performance. Idag är dag 4 av 7 som jag tänkt ägna ämnet och jag har just blivit färdig med att läsa igenom hela teorin (CBT) igen och ska nu börja räkna. Det är INTE kul. Man kan säga att inspirationen och motivationen inte är på topp och PER gjorde mig lite rädd sist tror jag iom att jag gav upp på den. Det ska nog gå bra men attans vad det tar emot...


Nyss överflyttad till köket för en bättre sittställning när det blir massa bläddrande och mätande i CAP:arna (manualer). Kämpar med mig själv men märker att jag famlar och jag gör längre och längre uppehåll/distraktioner :( Nu, dags att fräscha upp sig lite och hitta lunch, sedan måste jag ta tjuren vid hornen... kanske är de inte så farliga? Gudagåvan just nu vore väl nån som sa "jag hjälper dig gärna". Men sån tur har inte jag.

Så, om jag är kort, osocial eller inte svarar så vet ni varför. Jag sliter i saltgruvan och det är jävligt synd om mig...

Min dvärgpudel Cisco med matte är på besök över nyår. Matte hade lagt sig för att sova en stund när herrn krafsade på dörren. Själv hade jag ingen lust att gå ut och hade just satt mig för att föra in senaste halvårets rättningar i Jeppesen Scandinavia. Så, jag gick ut en nödpromenad med herrn iförd bara mysbyxor och jacka, minus 11 grader ute. Snabbt skulle det gå tänkte jag.

När jag kom ner mot vägen såg jag en massa rök som bolmade. Jag tänkte det var en lastbil som stod still nere på vägen skymd bakom huset men jag blev nyfiken, något stämde inte och jag ville se vad det var. När jag kom närmare visade det sig att det brann i en stängd container bredvid ett av företagen.


Efter att försäkrat mig om att det verkligen var en brand och i containern och ingen annanstans ringde jag 112 och larmade brandkåren. Skam går på torra land men jag kunde inte gatunamnet och jag blev faktiskt rätt förvånad att SOS Alarm-operatören inte kunde söka på företagets namn för att finna en adress. Riktigt konstigt får jag säga, varenda kotte kan ju det på eniro.se och jag har sett vid studiebesök vilka resurser de har för att hitta fram. Jag fick iaf masa mig bort till korsningen och titta på vägskylten.


Sen väntade jag iaf på att dom skulle komma fram och de kom med en bil, standard för små isolerade bränder utan människor i fara. Största hindret var hänglåset, sen tog det inte 30s att vattenfylla den såpass att elden var helt släckt. En frilansfotograf kom fram samtidigt med brandkåren och hans bilder finns såklart redan på Wighsnews :)


Räddningshunden Cisco fick lite kel av en av grabbarna i styrkan :)

Jag övervägde före jag gick ut om jag inte skulle klä mig bättre med baktanken "man vet aldrig vad som händer" men struntade i det. Så gick det som det gick jag är har istappar i skägget och sitter och tinar som bäst. Inte heller hade jag kameran eftersom den sitter i bältet på mina jeans så iPhone fick duga. Spännande värre :)

"Privat men aldrig personlig" har en del som motto för sina bloggar och jag går väl inte så ofta in på djupet även om det händer. Jag delar mest det jag känner att jag behöver skriva av mig om, inte för vad som är intressant för andra. Just det här blir lite mer privat.

Jag var hemma hos min brorson igår på en mycket hastigt sammankallad släktträff med syfte att titta igenom en massa gamla bilder som även jag kunde vara intresserad av. Bilderna kom från min halvbror Kaj som avled tidigare i år men väldigt många av dom kom också från min pappas hem. Bilder som Kaj tagit till vara på när vår far gick bort 1981. Stora delar av släktens äldre är borta och vi tyckte gemensamt att det var dags att se till både att de som vill ha bilder de vurmar för ska få dom och att vi sätter namn och relation på de avbildade.

Vi hade mycket roligt hela kvällen och många bilder blev det. Brorson M hade skaffat fram en dokumentkamera som han kopplat ihop med sin videoprojektor, ett helt fantastiskt bra sätt att titta på bilder på! Foton från den tidigare hälften av 1900-talet är ofta väldigt små och tack vare kameran kunde vi zooma in och titta nära på en mängd intressanta detaljer och ansikten.


För egen del måste jag säga att jag blev överväldigad över att få se så mycket av min far som jag bara hört talas om eller bara har fragmentariska minnen av. Att bli påmind om och få reda på så många saker. Lite roligt var också att bilder dök upp som jag har sedan länge i mitt barnalbum och på andra ställen, bilder som jag inte hade en aning om fanns kopior av hos andra.

Jag är väldigt glad över att ha fått reda på mer och fått flera bilder, det är något som saknats mig mer än vad jag nog anat. Om man tar bort 20 år och lika många kilo av mig så är vi också väldigt lika. Jag blir förbryllad varje gång jag ser en del av bilderna, som de här ovan, då de för mig visar på en slående utseendemässig likhet med honom som jag inte varit fullt medveten om. Det blir inte lika tydligt när jag jämför bilder på mig nu bredvid dessa, men även de andra släktingarna sa det för varje bild som kom upp: "där har vi Bengt igen".

Det här var så stort att det kommer ta ett tag att smälta, det är en del av min och min familjs historia som blivit tydligare för mig och det bygger identitet på ett sätt som jag nog inte förstått eller hade uppskattat på samma sätt när jag var lite yngre. Vi hann inte färdigt trots att vi satt från 18-23:30 så vi har bokat ett nytt tillfälle för att fortsätta, jag ser redan fram emot det! Men inte utan skräckblandad förtjusning för jag har redan fler bilder att scanna än jag orkar tänka på... :)