SonicBoomBlog

"I-landsproblem" har blivit en poppis term nuförtiden. Egentligen är det väl bara ett nytt modeord för lyxproblem. Problem som att välja rätt kläder till festen, problem som att ICA''s grönsaksdisk är dåligt skött, problem som att dagstidningen är dåligt limmad och faller i bitar. Skitproblem alltså om man jämför med de andra tre fjärdedelarna av jordens befolkning som är glada om dagen resulterat i att man kan äta på kvällen.

Nåväl. Vi lever i ett väl inrättat och helt annorlunda samhälle än dom. Är det fel av oss att klaga på de relativa småsaker som stör oss i vår vardag bara för att vi har det så jävla bra jämfört med medel-Abduallh i Afghanistan? Jag tycker inte det. Vi har all rätt att ställa krav på att vårt samhälle ska fungera för att skydda och skapa möjligheter för oss efter våra omständigheter. Vi har rätt att ställa krav på alla medmänniskor att de ska följa vissa grundläggande värderingar och principer för att vi ska kunna bo så tätt inpå varandra som vi gör. Och, när det inte fungerar så ska vi banne mig inte vara rädda för att KLAGA! Eller ännu hellre GÖRA NÅGOT ÅT DET!

I Sverige är det inte riktigt accepterat att klaga. Och ve den som höjer rösten och säger ifrån! Man blir genast avfärdad som en negativ gnällspik om man har synpunkter på hur saker fungerar, eller snarare inte fungerar. Kolla på andra länder där man ställer till upplopp och bränner saker på gator och torg om man är sur på något. "Men dom har ju ett annat temperament" säger någon som bortförklaring. Snicksnack. Det handlar bara om den svenska nationalflatheten och överdrivna toleransen mot andra. Vi retar oss lika mycket som dom men flatheten gör att vi inte kommer till skott. Vi ska bara vara så tacksamma för att vi har det så bra ändå. Men om alla bara sitter stilla och nöjer sig så kan det ju heller inte bli bättre. Eller hur? Hur ska saker utvecklas och förbättras om ingen säger "det här duger inte"?

Dra strutshuvudet ur sanden och säg ifrån om något är fel! Klaga! Meddela felförhållandet på något sätt så att den/de som är ansvariga har en chans att göra något konstruktivt åt det. Klaga! Konstruktivt eller destruktivt, men gå inte bara där och koka inombords hur lite grejen än är! Ut med det! Skriv insändare, kontakta politiker, säg åt grannen att hundjäveln nog behöver lära sig hålla käften eller skäll ut den som bär sig illa åt mot någon annan! Det är vårt kollektiva ansvar att se till att saker och ting fungerar och det minsta du kan göra är att på något sätt kommunicera problemet till de berörda.

Jag är inte rädd för att framföra kritik eller klagomål. Jag tycker det är oerhört provocerande när folk använder de där 3kg längst upp på kroppen som ballast istället för att tänka med. Det provocerar mig när folk inte sköter sina jobb så att saker som bara borde fungera inte gör det. Det provocerar mig att behöva läsa samma baksida på mjölken 2 månader i sträck för att Arla är för lata för att byta ut den, något som man gjort oftare förr och som inte kan vara svårare nu. Alltså har jag skrivit mail till Arla för att de ska få reda på att åtminstone en person tycker det är kass. Om Arla fick det från 10 000 personer istället för bara en så skulle man börja bry sig. Men det lär väl aldrig hända eftersom folk, även om de retar sig på samma sak som jag, aldrig skulle få tummen ur och säga det till den det berör. Sen är ju risken överhängande att enligt ovanstående bara bli avfärdad som en enstaka gnällspik, men då har jag i alla fall försökt att påverka.

Den här posten är den första av flera där jag helt enkelt tänkte skriva av mig om lite saker som e kass att det inte funkar eller för att folk inte gör sina jobb eller inte tänker på andra. Så, ja, jag kommer att klaga för att jag törs och för att jag orkar att bry mig som mina I-landsproblem eftersom mitt bleka IT-arsle sitter på en stol i Sverige där saker bara borde fungera. Och för att jag kan. Live with it :)