SonicBoomBlog

Onsdag eftermiddag var jag på klubben för att flyga ett brudpar över Capella Ecumenica. Det blev en mycket trevlig flygning och vi klarade oss med marginal från den front som var på väg in och såg ut att hota hela evenemanget. Både före och efter flygningen blev jag lite insyltad i planeringen för hur vi skulle få hem SE-LBV som blivit lämnad i Riga p.g.a att den var helt strömlös. Vi fick hjälp av vännen och bloggkollegan M att kolla det vi misstänkte, att kabinbelysningen hade lämnats påslagen och att det bara var ett urladdat batteri och inget annat som var problemet. M pilade över till LBV mellan två av sina flighter och mycket riktigt, belysningen stod på "full bright".

Efter en massa ringande, överväganden om vi skulle åka dit med en maskin och två piloter, om vi kunde få med en mek eller ej, väderläget, om vi skulle åka airBaltic eller flyga själva så blev det bestämt att L och jag skulle åka över med SE-KIT tidigt på torsdag morgon. Batteriladdare och 25m kabel på trumma i bagaget... :) L hade varit på Riga/EVRA för bara några veckor sedan så allt underlag och erfarenhet vi behövde fanns redan men vi satt ändå ett par timmar på kvällen och planerade och file:ade färdplaner. 06:30 skulle vi mötas på klubben morgonen efter för avfärd 07:30. Väderläget var sådant att vi hade morgonen på oss att komma iväg innan en front passerade och sedan hade vi ett hål på några timmar under eftermiddagen att ta oss tillbaka innan nästa, kraftigare, front skulle passera för att sedan göra livet surt i Riga under fredagen. Vi hade med oss övernattningsgrejer om det inte skulle gå exakt som vi tänkt oss...

Vi planerade att landa på Visby på båda vägarna för att tanka (billigare soppa i Sverige... would you believe it?!) och för att kolla vädret. Riga hotade med cb och åska framåt lunchtid.


På väg mellan ESSV och EVRA på FL90 nånstans över Östersjön. Alltid trevligt att ligga mellan molnlager såhär, det är lite speciellt på nåt vis...


Dessvärre så fick vi lite tekniska problem med SE-KIT... rätt vad det var när jag satt och scannade instrument så var det nåt som sa "what's wrong with this picture?" i min skalle. Horisontgyrot visade först 10 grader dykning och sen 20 grader och till slut kantrade det åt vänster... *bummer*. Vakuumtrycket var som det skulle och kursgyrot fungerade bra. Vi drog igång reservpumpen ändå men efter 2 min gick säkringen på den, troligen för att den inte ska köras samtidigt med ordinarie system och blev överbelastad. Efter 10-15min när vi börjat sjunka så repade sig gyrot igen och började visa helt normala attityder... Helt klart "bad attitude". Inget man vill vara med om i IMC.


Framme på EVRA blev vi mötta av välkomstkommittén med vattensalut :) NOT. Det var inte för oss och jag såg faktiskt ingen kärra passera igenom så det kanske bara var brandmännen som övade lite. Annars är det tradition att på en kaptens sista kommersiella flygning så begjuts kärran med vatten på detta vis efter landning.


Gulfstream Oil :) Måste vara bra grejjer. Sist jag var på EVRA var i september -94 och då var det minsann inte såhär välordnat. Då var det en gammal rostig öststatstankbil som rullade fram och en tjomme som inte kunde ett ord engelska. Cash only. Den här anläggningen och personalens bemötande lämnade inget övrigt att önska, det var first class! :)


Snubben satte fram stegen först men sen insåg han att det kanske var något överdrivet :D Ja, jag skrev att vi landade för att tanka på Gotland för att soppan är dyrare i Lettland men det minskar bara tankningsbehovet där. Färdplan till ESSV med ESKN som alternativ, tja, det hade kanske gått men kändes bättre med fulla tankar.


Flygplanskyrkogården på EVRA (museum???). Finns en hel del skojsigt där som denna TU-154 och bakom den Mach 2-bombaren TU-22M2 "Backfire B", en gång i tiden skräcken för väst.


Tu-134.

Gott om bizjets var där också. Hawker verkade vara temat för dagen då de var helt dominerande där. Denna Canadair Challenger 600 får representera minoriteten :)


En Tu-134 som sett bättre dar. Troligen används den för brand-/utrymningsövningar.


En Saab 340 och bakom den.... en An-74 - YL-RAF. Tillhör inte vanligheterna och den är ju lätt.. hmm.. speciell :)


Vi befinner oss helt klart på airBaltic:s hemmaplan.


VIP Air:s BAe 125-800 YL-VIP och och Canadair Challenger 600 YL-SKY :)


SE-LBV med batteriluckan öppen. Allt gick väldigt smidigt och även om de var 4-5 gubbar om att försöka hitta och få tillstånd att koppla in oss på 220V i en stolpe så tog det bara 10min innan det var ordnat. De var väldigt engagerade och hjälpsamma. Batteriet skulle stå på laddning 2-3h, vi bestämde oss att inte chansa och att 3 timmar nog var bäst.

Vid det här laget var klockan 12 och vi som varit igång sedan 05:30 var vrålhungriga så det bar av in till terminalen väl allt var riggat klart.


Lidosta betyder flygplats på lettiska. Efter att ha inventerat utbudet tog vi lunchen på restaurang Lido på 3:e våningen i terminalen. De hade ett stort utbud av färdiga varma saker som man själv fick peka på och kombinera ihop som man ville. Jag tog nåt jag trodde var en kyckling inlindad i bacon men som visade sig vara nån välkryddad köttklump istället, potatis och stuvade grönsaker. Mumma! Efter lunch och surfning efter väderprognoser på Lattelecoms WLAN i terminalen så gick vi en liten promenad för att fördriva tiden.


SE-LBV var mycket nöjd med behandlingen och startade på ett kick. Jag lät den gå 5 min och sen taxade vi med båda kärrorna över till tankningen igen. En fesljummen IO-360 är ingen lek att starta igen och jag var lätt skakis när den inte ville... hur mycket misshandel med startmotor orkar det nyladdade batteriet med? Till slut så... *puh*. Det var en otrolig lättnad när den skakade igång...


Störst går först... inte alltid! Tur att det var ankommande trafik och inte jag som skapade kön iaf! :) När man flyger instrument så är man på mycket mer lika villkor med de stora pojkarna också, helt annan attention och prioritering, det märks så tydligt. Vi hade uppgjort om kontakt med varann på 123,45 ifall mina system skulle börja konstra. Hade även ringt Visby innan och förberett dom på att jag eventuellt kunde komma dit med commfailure. Om nu batteriet eller elsystemet skulle få något för sig...


Under sjunket mot ESSV fick jag denna mycket trevliga groundspeed... 183kts! *swiischh*


När vi väl var tillbaks på Gotland så hade SE-KIT haft problem med horisonten igen och den hade repat sig på samma sätt. När vi kollade vädret så visade det sig att en Sigmet var utfärdad för hela södra Sverige p.g.a ett bälte med åska och regn som sträckte sig från Jönköping och 17mil rakt söderut och som var på väg nord-nordost ut med 25kts. Efter prat med meteorolog, lite mer tittande på TAF, metar och radar så drog vi iväg som två illrar för vi skulle ha en chans att hinna före ovädret med lite marginal om vi bara kom i luften ASAP.


SE-KIT valde att gå på lågan (4000ft) för att om möjligt slippa undan IMC med det tveksamma gyrot och jag gick på FL60 med SE-LBV. Kungsängen hade CAVOK när jag kom in över kusten och jag valde att gå mot ESSL som var stängt. Jag var därför tvungen att hoppas på att hitta ett hål i molntäcket som jag kunde slinka ner igenom och övergå VFR för landning. Precis som jag hade gett upp och bett ÖKC ge mig vektorering till ESSP så kom jag över ett hål och slank ner samtidigt som jag ändrade min avsikt. *puh* :)

Flygtid ESSV-ESSL 0:42! :) Najs. Van med att det brukar ta en timme ungefär med PA28.

ÖKC guidade SE-KIT till där jag funnit mitt hål i molntäcket tyvärr utan framgång. Jag var på marken långt före och stod och lyssnade på klubbens radio och pratade med honom på 123,45. Hörde när han passerade över fältet men när han fick vektor mot ESSP och kom ut över Roxen... då var det klart över hela sjön! Han kunde lätt smita in under molnen och landa hemma på ESSL han också!

Vi var båda helt genomsvettiga och utmattade men samtidigt glada och uppspelta över vår bedrift. Klockan var 22 innan vi lämnade klubben på väg mot Stångebrogrillen eftersom vi var törstiga som ett par mindre öknar och förstås hungriga igen :)