Feminstiskt Förtryck & Mansfrågor
Jag läste, lite sent som vanligt eftersom jag fortfarande ligger efter med att läsa Corren, en intervju med en kille som heter Pelle Billing som bloggar och skriver för en nättidning om män och mäns situation och problem. Både män och kvinnor, framförallt uttalat feministiska sådana, glömmer gärna att det trots allt inte är så jävla lätt eller bra att vara man heller. Jag saxar ett stycke ur intervjun som jag tyckte var väldigt talande:
"Finns det så många mansfrågor då? – Det finns betydligt fler än man kan tro. För att nämna några: Mer än 90 procent av all enskild vårdnad tillfaller mammor. 75 procent av de hemlösa är män. Pojkar får sämre betyg än flickor. 70 procent av självmorden begås av män, och är den vanligaste dödsorsaken bland unga män. På universitet och högskolor är det nästan dubbelt så många kvinnor som tar ut en examen. Nästan alla som sitter i fängelse är män, och ofta har de växt upp utan en pappa. Mer än 90 procent av dödsfallen på arbetsplatser är män. Män lever 4,2 år kortare än kvinnor. Kvinnor anses vara diskriminerade i sjukvården, men kvinnors sjukskrivningar kostar årligen 30 miljarder mer än männens. För att inte tala om mäns försumbarhet . . ."
Det sista syftande på att vi är "expendable", vi ska kriga, ha farliga jobb, offra oss för familjens väl, ve och beskydd. Det handlar alltid om mäns våld mot kvinnor och aldrig om kvinnors våld mot män som är lika vanligt(!) men av naturliga skäl sällan med lika allvarliga skador. Utöver detta så blir vi kollektivt utmålade som ociviliserade "djur" av den förhärskande feministlobbyn och vi dras med andra fördomar och orättvisor som verkar negativt mot män. Om en kvinna går på Chippendales är det helt ok men om en man går på stripp, ja då jävlar! Då är det vips kvinnoförtryck. På samma vis kan en kvinna kan önska sig en man som är händig, snygg och muskulös men en man inte en kvinna med stora bröst som lagar bra mat. Go figure.
Intressant också hur Pelle Billinger med rätt enkla medel petar hål på vedertagna "sanningar" om t ex att kvinnor skulle vara lönediskriminerade. Val av utbildningsnivå och yrke är trots allt något man i hög grad kan påverka själv och att kvinnor gärna hamnar i "kvinnoyrken" är knappast "patriarkatets" fel utan deras eget. Dessutom så är ju hela diskussionen skev redan när man som feministerna gärna gör förutsätter att det fria valet absolut inte kan innebära ett jobb som städerska, hemmafru, fabriksarbetare eller prostituerad.
Jämställdhet bör inte handla om lika många män som kvinnor eller lika fördelning av föräldraledighet utan om att alla oavsett kön ska ha största möjliga frihet att välja det som den själv vill. Det ska finnas få eller inga spärrar baserade på kön och heller inga regler där staten i någon slags missriktad välvilja tar invaderar människors privatliv.
Nej, det här kändes verkligen som en frisk fläkt. Det är dags att balansera upp hela den här jämställdhets- och feminismfrågan ordentligt. Dags att sätta på agendan alla de problem som vi män faktiskt har baserat på vårt kön och vår könsroll, alla krav och förväntningar som finns på oss och som vi måste tackla. Och kanske i synnerhet problem som uppstår p.g.a den förändrade moderna mansrollen. Dags för oss att få fokus i en annan kontext än att vi är roten till världens och kvinnors problem och att vi har det sä jävla förspänt, för det är inte hela sanningen.
Blev lite rörigt detta känner jag men ändå inte kanske... läs gärna hela artikeln, den var mycket bättre än vad jag kan förmå att återge här och nu.
Så sant. Har många gånger undrat varför media ofta fokuserar primärt på unga tjejers problem. Unga killar har också problem, men dom lyfts aldrig fram i ljuset. Men jag har projekt i pipen för att bidra med en del där iaf. Inget stort, men bättre än inget alls.
Jag citerar min kära hustru:
(Fritt översatt från franska)
"Svensk kvinnor är inte kloka. Om de bara förstod saker och ting litet bättre så skulle de våga vara riktiga kvinnor och leva ut sin kvinnlighet och ta hand om sina män på ett bättre sätt. Då skulle de själva få ett mycket bättre liv än vad de har nu."
Bättre kan det inte sägas tycker jag.
Tom: :) Vi får hoppas att ditt projekt blir verklighet då.
Laverdure: Jo, det låter ju bra och sant. "Tyvärr" (manschauvinism: på) så funkar det ju båda vägarna. Ta hand om din kvinna (och dig själv) och visa henne uppskattning så kommer hon att ge dig så mycket mer :)
Bra skrivet, Bengt! Håller med om vartenda ord, utom att det är kvinnans eget fel att hon hamnar i (lågavlönade) kvinnoyrken. Det är allas fel. Alla (män och kvinnor) bidrar till kvinnobilden och förväntningarna på kvinnor och kvinnornas självförtroende på olika områden (på samma sätt för män). Hur förklarar du annars att de flesta kvinnor frivilligt väljer så låga löner? Är de dumma?
Åsa: Där har vi lite av den där gropen tycker jag, varför kan inte det fria valet, självförverkligandet osv innebära att man gör det som får en att må bra även om det är en kass lön? Om jag vill vårda barn, det ger mitt liv mening men lönen suger, vad är viktigast? Män och kvinnor har olika genetiska roller som vuxit fram under tusentals år för att överleva, specialisera sig på det vi är bäst på. Männen jaga och försvara, odla, slita och släpa. Kvinnorna ta hand om hem och barn. Det är inte så underligt att män söker spänning och rörelse och kvinnor söker mjukare sysselsättningar för det är vad som kittlar oss, får oss att må bra.
Sen varför det ena värderas högre och det andra lägre, ja där tycker jag du har en poäng att vi som samhälle är gemensamt skyldiga men faktum kvarstår ändå. Om kvinnor slog sig samman och krävde mer så skulle det kunna förändras men kvinnor har inte gjort det lika framgångsrikt som män för delvis för att de under många år inte har tillåtits att ta den platsen. Det är ju som vi vet på väg att ändras i vår samtid men det är (tyvärr kan man tycka) en långsam process att rätta till men den har startat och den pågår hela tiden.
I vilken grad arv respektive miljö styr mäns och kvinnors val är för tidigt att säga. Det är möjligt att kvinnor är mer vårdande, men för den skull kan man inte säga "Du ska sköta barnen för du som kvinna är bättre på det än män" (vilket sker om än inte lika tydligt uttryckt). Även om det skulle visa sig att kvinnor som grupp är bättre på det än män, får man inte glömma att det finns kvinnor som inte är bra på/gillar att sköta barn.
Oavsett hur egenskaperna fördelar sig mellan könen, tycker jag att en strävan mot en numerär jämlikhet (lika många kvinnor som män inom ett visst yrke) är att föredra, eftersom det leder till att individen får flest valmöjligheter och att den miljöbetingade ojämställdheten minimeras. Den numerära jämlikheten är inte målet, utan medlet.
Jag förstår vad du menar med att numerären är medlet, inte målet. Point. Inte tänkt på det så och visst är det ett sätt att nå målet.
Sen är det ju som jag sa att skapa lika möjlighet som är det viktiga, inte att någon är bättre på det ena eller det andra och därför borde syssla med just det. Men man får inte bortse från det heller. Själv är jag övertygad om att en stor del trots allt är arv men självklart så präglas man mycket av sina föräldrar och omgivningens förväntningar också.
