#metoo

Jag tycker #metoo-grejen i huvudsak är väldigt bra och det är skrämmande hur mycket skit som bubblat upp i dess kölvatten. Jag tänker att jag är glad att mina arbetsgivare, och jag skulle säga hela min bransch, som dock har rätt få kvinnor, på det stora hela är befriad från sexuella övergrepp och kränkningar.

 

Jag har tänkt på det hela ett tag men stommen till det här inlägget är en kommentar jag skrev på Facebook som blev alldeles för lång på en artikel där Alexander Bard går till storms mot tendenserna till pöbelvälde, där potentiellt oskyldiga män riskerar hängas ut av mindre ärliga eller uppmärksamhetssökande kvinnor. Alla tjejer är inte änglar och en man som blir anklagad för övergrepp står på en mycket lös grund och riskerar kraftiga sociala repressalier utan att ens vara juridiskt anklagad eller dömd. Det blir ett pöbelvälde där pressen dessutom som vanligt mer eller mindre okritiskt ställer upp som megafoner för det säljer lösnummer och ger annonsintäkter. Sociala medier bidrar också stort till drev och övertoner som snuddar på gränsen till egna övergrepp på de som anklagats (näthat), eller de som försvarar dom eller försöker ingjuta lite sans och källkritik i diskussionerna.

 

Det är inte ok och det är farligt när folks ”ödlehjärna” (känslomässiga reflexer) sätter sig över både sociala regler och juridiska lagar för att man blir upprörd över något eller någon, oavsett ämne. Konsekvenserna för de drabbade riskerar bli helt oproportionerliga och kan leda till mycket kännbara och verkliga påföljder för någon som vi inte ens VET har begått ett brott.

 

Det hela kommer nog sansa sig vad det lider och trots eventuella övertoner och oskyldiga offer så kommer det ha haft en kraftigt medvetandehöjande effekt och frågorna kommer ges mer attention i många organisationer vilket i slutänden kommer stärka kvinnors skydd och ställning i arbetslivet.

 

Både undersökningar, mediskriverier, egna och andras erfarenheter påvisar att det finns en uppsjö med dåliga chefer, psykopater och maktgalna människor på fel platser i både samhälle och näringsliv. Inte tu tal om det. Kändisar liksom gamla rävar, interna idoler i en organisation som nått en status av oumbärlighet, vars kändisskap stigit dom åt huvudet och de tror att de står över allt och alla vill ha dom. Det finns ingen att vända sig till för att säga ifrån då alla skyddar ”idolen”. Att (an)klaga eller anmäla blir en större förlust för dig trots att du som offer egentligen borde ha all rätt och allt skydd.

 

Låt detta vara ett "wake-up call" för dom fartblinda och självfullkomliga och såklart även för alla andra män, att kvinnors kroppar är deras egna och att det finns sociala regler för hur man uppträder mot varann både i arbetslivet och privat oavsett vem man är. Dock får vi inte bli överdrivet rädda för att ta i varann, för att flirta, stöta på, för att umgås och visa uppskattning. Att vara mänskliga och varma mot varann. Att både kunna ge och ta emot fysisk hjälp eller uppskattning utan göra ett neurotiskt felslut om att man blir kränkt.


Kommentarer (om du inte klarar av att skriva ditt namn, skit i att kommentera!)
Postat av: Zarah

Puss ;)

2017-11-19 @ 11:02:17

Kommentera inlägget här:

Skriv ditt riktiga namn här eller skriv ingen kommentar alls:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0