SonicBoomBlog

Det tog inte så lång tid innan Mona Sahlin visade att hon fortfarande inte är "the sharpest tool in the shed" när hon häromdagen kläckte att Socialdemokraterna med henne som ledare kommer att gå till val på att höja/återinföra de skatter som nuvarande regeringen just tagit bort. Snacka om politiskt självmål. Men - vad hade man förväntat sig från den person som myntade uttrycket i rubriken?

Uttalandet kan bara ha gått hem hos dom som redan är ideologiskt övertygade och/eller hatar alla så kallade rika. Vi andra blev bara än en gång påminda om vilket parti som ligger bakom det svenska skattetrycket på över 50% och vi förstod också att det underliggande budskapet fortfarande är att höjda skatter är vägen framåt.

Att säga att skattesänkningen bara gynnade "rika" är en grov förenkling som passar det politiska syftet, men betänk att förmögen i statens ögon blir lätt den som äger småhus p.g.a. taxeringsvärdet. Småhus ägs i stor omfattning även av LO-medlemmar, inte bara rika knösar på Djursholm. Alltså får även en del av socialdemokraternas egna väljare betala båda dessa skatter och de flesta tycker trots allt att det är roligare att lägga sina pengar på höjd livskvalitet än på att betala en straffskatt för sitt boende och dessutom bli klassad som rik och få betala ännu mer.

Om vi nu från Socialdemokratisk retorisk synvinkel antar att båda dessa skatter är rikemansskatter och att det bara är det förhatliga "kapitalet" som fått det ännu bättre, vilka är det som ser till att det finns jobb att gå till? Är det inte representanter för "kapitalet" som ser till att företag startas och drivs framgångsrikt och ger jobb i det här landet? Om det inte ska löna sig för dom att göra det, varför ska dom då göra det här i Sverige? Om man inte får lyckas, om man inte får tjäna pengar i proportion till det arbete man lagt ner, vart ska drivkraften komma ifrån tänker ni er? Det allmännas bästa? Tyvärr, reality check, de flesta människor fungerar inte så.

För att sänka arbetslösheten krävs jobb, för att jobb ska uppstå måste företagen och de som driver dem ha det så lätt som möjligt så att det finns en belöning för att jobba hårt. Även du som arbetstagare vill ju få något av arbetsgivaren när du jobbar extra hårt, övertid etc. så varför ska din chef förnekas samma sak? Att storleken på lönen som chefen och du själv får skiljer sig radikalt är nödvändigt för att de som kan ta ansvar för flera och mer måste belönas för sin insats. Dessutom så har de flesta chefer inte lyxen av att kunna stämpla ut klockan 17.00 och lämnar jobbet bakom sig till 08.00 nästa dag.