SonicBoomBlog

Här kommer då den LÅÅÅÅÅNGA rapporten från Red Bull Air Race (RBAR härefter) i London som jag bevistade i helgen som gick. Lite bakgrund först.


Bakgrund RBAR
Red Bull Air Race World Series har körts sedan 2003 men formatet har ändrats/utvecklats något med åren. Ungraren Péter Besenyei, som är en GRYM aerobaticsflygare som nästan förtjänar ett eget inlägg i bloggen, blev kontaktad av Red Bull för att hjälpa till att skapa ett flygracing-event. Racing i sig är inget nytt utan finns i olika tappningar nästan sedan flygets tillkomst. I USA hålls bland annat racing där mer eller mindre tungt modifierade jaktplan från WWII används. Red Bull är ju också ett företag som profilerat sig hårt men också väldigt seriöst inom olika former av så kallad extremsport.



RBAR körs enbart på tid och med bara ett ekipage på banan samtidigt. Air racing handlar för det mesta om att snabbast navigera en hinder- eller rundbana. I RBAR är det en slalombana bestående av portar konstruerade av en eller flera markförankrade pyloner. Det handlar alltså precis som i Formel1 eller annan mer markbunden banracing om vem som hittar den snabbaste vägen runt med det bäst avpassade ekipaget som man kunnat bygga ihop. RBAR har inga regler för flygplanen i sig då det i dessa sammanhang inte är så att starkaste motorn/snabbaste planet vinner. Det handlar om att flyga smart, exakt och reagera snabbt. Man måste trots allt "bromsa" när man ska runda pylonerna så att man inte får en för vid sväng eller för hög G-belastning.

Regler
De få som finns. Flyg banan som den är lagd. Blåa portar måste korsas i planflykt rätt på vingarna, röda måste passeras med 90 graders bankning, knivsegg. Pylonerna får inte vidröras. Straff utdelas i form av tidspåslag. Vissa på banan förutbestämda aerobatic-manövrer måste utföras.

Varje tävling är två dagar där första dagen ägnas åt kvalificeringar och andra dagen åt finaler. Jag tänkte att det nog kommer att flygas utav bara fan även första dagen så jag köpte biljett enbart till den, något som visade sig vara helt rätt beslut.

Resan
Jag drog till London på fredag eftermiddag efter att ha smitit lite tidigare från jobbet. Hederliga Ryanair stod för transporten Skavsta-Stansted och sedan vidare med Stansted Express till Liverpool Street Station. Här inträffar bakslag nummer ett. TFL (Transport for London) har utnämnt 28-29 juli till stora "nu stänger vi allt och byter ut spåren"-helgen. Crap. Blev ett *visst* kryssande mellan de stationer och linjer som fungerade och de som inte gjorde det.

Så småningom så inser jag att bakslag nummer två inte är långt bort, eller rättare sagt, det ÄR långt bort. Hotellet alltså. Crystal Palace som såg så nära ut på kartan här hemma. Rätt sida av Themsen också. Hjälpte ju föga. Hotel Queens var fint och prisvärt i alla fall även om det var en klen tröst :)


Ryanair - kaxiga som vanligt :)

Det var första gången som jag rest med de nya bestämmelserna angående vätskor och annat och även första gången till London efter bombningarna där. Säkerheten är en halv pärs och nyttan känns ju rätt begränsad. Fick visa passet inte mindre än tre gånger innan man kom på planet och i London röntgades alla skor... *gah*




RBAR Qualification Day
12.40 skulle de första flygningarna äga rum. Jag krälade iväg från hotellet vid 09.00 tog sikte på nästa bakslag, Peruvian Wharf, dit man tog sig med pendeltåg, tunnelbana och DLR. Fyra åskådarläktare fanns, två vid Milleniumdomen eller O2 som den heter nu efter någon sponsor och två vid Peruvian Wharf på andra sidan Themsen. Vädret skulle vara hyfsat och det skulle i alla fall inte regna. Det gjorde det inte heller men jag släpade i alla fall med mig paraply - jag litar inte på England för fem öre :) Hursomhelst så trodde jag att jag köpt biljetter till Peruvian Wharf och på mitt kvitto stod det "1*O2/Peruvian Wharf" så dit åkte jag. Tuff skit för där var inte min biljett. Den fanns på andra sidan eftersom det tydligen var dit jag köpt plats... Jaja, inte hela världen och jag hade gott om tid på mig. Tillbaka ett hopp med DLR, byt till tunnelbana och åk ett hopp på den.

See Tickets som jag köpt biljetterna via var struliga i kubik genom att hela tiden ge olika bud om hur/när/var jag skulle få biljetten. Den skulle skickas hem. Dom var slut i lager. Dom skulle hämtas vid entrén. Efter telefonsamtal till dom så skulle det vara det sistnämnda som gällde. Det var det också. Normalt tänker man ju att det är en bra grej att förköpa biljetter. Vi var många som tänkt så. Kön var fan 400m lång och tre kassor var öppna! På något magiskt sätt så löste engelsmännen som är vana vid stora events detta och det tog bara en kvart innan jag fått den och kunde gå in.



Bakom läktarna, "grandstands", så fanns ett stort område med matserveringar, toaletter, souvenirförsäljning och en del annat nödvändigt. Från läktaren (grandstand B) såg man inte hela banan, vilket man nog inte gjorde från Peruvian Wharf heller men det viktigaste var ändå väl synligt. En gigantisk skärm visade också live-bilder från hela eventet inkluvise både bilder och telemetri från flygplanen. Proffsiga kommentatorer varvade massa bra info med reportage från olika delar av eventet. Man var t.o.m. så überpedagogiska att helikoptern flög hela banan för att visa hur det skulle gå till :)

Avståndet var inte så stort heller och att fota var mycket tacksamt skulle det visa sig. P.g.a. det relativt blåsiga vädret så började man med att alla piloterna flög banan en gång för att bekanta sig med dagens förhållanden innan man började kvalificeringsflygningarna. Det var ju trevligt för oss i publiken som fick se mera flygning än vi skulle ha fått annars :)


Jag plåtade som en galning och många bra bilder blev det. Fy fan vad det flögs! Alla är erfarna aerobatics-piloter och en är f d Top Gun-flygare, Mike Mangold som har en viss vana vid att vinna RBAR. Det är inga vrålande motorer och höga ljudnivåer men vad det går undan. Upp till 400km/h och momentana belastningar på upp till 10G i svängarna utan G-dräkt! Kärrorna är aerobatics-maskiner som Extra 300S, Zivko Edge 540 och MX2 med roll-rate på väl över 400 grader/s. Kraft och manöverförmåga: limitless.

Tyvärr så får jag väl säga att titta på ett event genom kamerasökaren förtar en del av tjusningen, men det är ju självförvållat så jag ska väl inte klaga. Fina bilder blev det och jag kommer definitivt att försöka besöka ett RBAR-event snart igen. Det roliga är ju att man hela tiden byter ställe och ställena man är på är ofta lite speciella. Tidigare i årets säsong har man varit i Rio de Janeiro, Interlaken, Dubai, Istanbul, Monument Valley och man ska vidare till bl a. Ungern, Australien, Portugal. Så snart de kommer någonstans dit Ryanair flyger igen så drar jag om jag har möjlighet till det!

Cisco som nu bor på annat håll tillsammans med Pia har på något sätt lyckats spräcka en klo och är just nu hos veterinären. Pia är orolig fast jag tar det lugnt, en sprucken klo är säkert inte rocket science för dom. Fast oro smittar av sig ibland vare sig man vill det eller inte.

Fick reda på att han ska sövas och fastän jag sett det hundra gånger på TV så är det ju min lilla puppy som ska sövas. Lite otäckt är det nog om jag verkligen känner efter. Men allt går säkert bra och han kommer nog att vara en syn för gudar ikväll när han tultar runt med bandage och narkos kvar i kroppen :) Synd att jag missar det.

Tokfan som sitter här 03.50 på en måndagmorgon och kokar videor på sina bilder då :) Jaja. Rasande tempo till nya favvolåten (även om den är lite "gammal" nu).

Den som vill tanka ner en bättre version än vad Youtube medger kan försöka ta den på den här länken.


OBS! Ny video inlagd efter första publicering av bloggen

Hursomhelst, det här var vad jag behövde. Vilken kick! :)

Nämnas kan att jag tog runt 700 bilder på evenemanget och runt 200 av dom har letat sig in i videon ovan.

Godnatt! Eller...?

Hemma sent efter en helg i London och Red Bull Air Race. Jag har inte ens hunnit att se en tredjedel av alla bilder jag tagit men jag är redan lyrisk :) Det var inte speciellt svårt att få bra bilder om man bara varit med på lite flyguppvisningar. Bara ville klämma ut några av dom här i bloggen lite snabbt så se nedan. Alla är klickbara för större version. Återkommer med en mer detaljerad rapport imorgon eller så.




Vilken action! Fångade precis när Klaus Schrodts Extra 300 gör smulor av en pylon. Titta på den stora bilden så ser du också att en bit duk från pylonen ligger över vänster vinges framkant. Hur man blir av med den? Stjärtglidning förstås!

"I-landsproblem" har blivit en poppis term nuförtiden. Egentligen är det väl bara ett nytt modeord för lyxproblem. Problem som att välja rätt kläder till festen, problem som att ICA''s grönsaksdisk är dåligt skött, problem som att dagstidningen är dåligt limmad och faller i bitar. Skitproblem alltså om man jämför med de andra tre fjärdedelarna av jordens befolkning som är glada om dagen resulterat i att man kan äta på kvällen.

Nåväl. Vi lever i ett väl inrättat och helt annorlunda samhälle än dom. Är det fel av oss att klaga på de relativa småsaker som stör oss i vår vardag bara för att vi har det så jävla bra jämfört med medel-Abduallh i Afghanistan? Jag tycker inte det. Vi har all rätt att ställa krav på att vårt samhälle ska fungera för att skydda och skapa möjligheter för oss efter våra omständigheter. Vi har rätt att ställa krav på alla medmänniskor att de ska följa vissa grundläggande värderingar och principer för att vi ska kunna bo så tätt inpå varandra som vi gör. Och, när det inte fungerar så ska vi banne mig inte vara rädda för att KLAGA! Eller ännu hellre GÖRA NÅGOT ÅT DET!

I Sverige är det inte riktigt accepterat att klaga. Och ve den som höjer rösten och säger ifrån! Man blir genast avfärdad som en negativ gnällspik om man har synpunkter på hur saker fungerar, eller snarare inte fungerar. Kolla på andra länder där man ställer till upplopp och bränner saker på gator och torg om man är sur på något. "Men dom har ju ett annat temperament" säger någon som bortförklaring. Snicksnack. Det handlar bara om den svenska nationalflatheten och överdrivna toleransen mot andra. Vi retar oss lika mycket som dom men flatheten gör att vi inte kommer till skott. Vi ska bara vara så tacksamma för att vi har det så bra ändå. Men om alla bara sitter stilla och nöjer sig så kan det ju heller inte bli bättre. Eller hur? Hur ska saker utvecklas och förbättras om ingen säger "det här duger inte"?

Dra strutshuvudet ur sanden och säg ifrån om något är fel! Klaga! Meddela felförhållandet på något sätt så att den/de som är ansvariga har en chans att göra något konstruktivt åt det. Klaga! Konstruktivt eller destruktivt, men gå inte bara där och koka inombords hur lite grejen än är! Ut med det! Skriv insändare, kontakta politiker, säg åt grannen att hundjäveln nog behöver lära sig hålla käften eller skäll ut den som bär sig illa åt mot någon annan! Det är vårt kollektiva ansvar att se till att saker och ting fungerar och det minsta du kan göra är att på något sätt kommunicera problemet till de berörda.

Jag är inte rädd för att framföra kritik eller klagomål. Jag tycker det är oerhört provocerande när folk använder de där 3kg längst upp på kroppen som ballast istället för att tänka med. Det provocerar mig när folk inte sköter sina jobb så att saker som bara borde fungera inte gör det. Det provocerar mig att behöva läsa samma baksida på mjölken 2 månader i sträck för att Arla är för lata för att byta ut den, något som man gjort oftare förr och som inte kan vara svårare nu. Alltså har jag skrivit mail till Arla för att de ska få reda på att åtminstone en person tycker det är kass. Om Arla fick det från 10 000 personer istället för bara en så skulle man börja bry sig. Men det lär väl aldrig hända eftersom folk, även om de retar sig på samma sak som jag, aldrig skulle få tummen ur och säga det till den det berör. Sen är ju risken överhängande att enligt ovanstående bara bli avfärdad som en enstaka gnällspik, men då har jag i alla fall försökt att påverka.

Den här posten är den första av flera där jag helt enkelt tänkte skriva av mig om lite saker som e kass att det inte funkar eller för att folk inte gör sina jobb eller inte tänker på andra. Så, ja, jag kommer att klaga för att jag törs och för att jag orkar att bry mig som mina I-landsproblem eftersom mitt bleka IT-arsle sitter på en stol i Sverige där saker bara borde fungera. Och för att jag kan. Live with it :)

Efter 6 år tillsammans så bestämde jag mig i onsdags för att jag måste bryta upp från min sambo Pia. Det har varit en lång och smärtsam process för mig (och oss) att nå fram till denna punkt och det känns overkligt att det nu blivit såhär. Det tar tid att smälta och som med alla uppbrott när man har ett hem tillsammans så kommer det att ta tid innan allt verkligen är helt över och klart också. Även om uppbrottet var ensidigt så skiljs vi som vänner och det är jag glad för.

Jag är väldigt sliten och trött (sover dåligt) och full av förvirrade känslor just nu så prio #1 blir att försöka hitta tillbaka till ett självständigt liv där jag kan börja må bättre och få tillbaka gnistan. Red Bull Air Race till helgen känns nästan lite jobbigt just nu men det blir säkert en jättebra kick för mig i precis rätt tid :)

Well. Now you know.

Nej, inte ogräsbekämpningsmedel :) Ett sånt här litet skräpinlägg med saker som inte förtjänar ett eget inlägg.

Koreanska Gin är det märke som Sky Adventures förordar i alla lägen. De har i princip allt som en skärmflygare behöver. De har också en vansinnigt tilltalade grafisk profil och logotype :) Jag vill köpa alla deras prylar bara för att få sprätta runt med den häftiga loggan :)))

---

Återknöt en liten bekantskap igår som mynnade ut i att jag upptäckte en musikgrupp som jag inte sett eller hört talas om förut. Blue Man Group. Asfräcka videor från deras framträdanden från Youtube kombinerat med en musik som tilltalar mig i allra högsta grad. Trummor/slagverk, poppigt med inslag av brutalråa rockgångar och kvalitetsåteranvändning/remixar av gamla hitlåtar. Kolla på:


eller

I feel love :)

Precis som vi planerat så drog vi till Kåseberga för att undkomma det kassa vädret och dessutom få skåda lite vacker miljö vid Sveriges bästa "hang" - Hammars Backar vid Kåseberga i allra sydligaste Sverige.

Ett bildgalleri med 60 bilder från dagarna finns att beskåda här. Tackar allra ödmjukast Nix & RvP för att jag även fått deras bilder till förfogande! :)

Resan ner började 08.00 från vår gästparkering här hemma. 3 glada kursare anslöt för att i första etappen få skjuts till Östgötaporten via RvP's stuga för att hämta upp honom. Väl där så fördelade vi oss lite jämnare, tre i varje bil och fortsatte söderut. Nästa stopp var Skånes Fagerhult och Candy Airliner där vi också åt lunch.

Vi kom fram till Kåseberga vid 14-tiden och följde med Pierre & Fredrik på deras lunch. Efter det begav vi oss till Hammars Backar för att få våra utlovade tandemflyg som lite plåster på såren för omaket vi haft att omgruppera till Kåseberga. Givetvis fungerade tandemflyget också som inspiration för att sedan köra järnet för att få flyga själv. Vädret, eller närmare bestämt vinden var inte så bra (för hård) så det blev en del väntande och vi var nog inte klara med tandemflygandet förrän framåt 18-19-tiden. Då var det vår tur. Omgruppering till "elevbacken" där balanseringsövningar vidtog och efterhand även backglidningar.

Det visade sig snart att backglidningar inget är för folk med "feta IT-arslen" :) Fyfan vilken pers för en kille med kondis som en gråsten. Första dagen gick väl an för det var väldigt rewarding också att få sina små flygturer när man väl tagit sig upp. Andra dagen däremot pallade jag inte mer än några timmar innan jag var så slut att det inte var meningsfullt att fortsätta längre. Råkade ut för två stycken "backsläpningar", d.v.s. att tappa kontrollen över skärmen och bli släpad över marken med skärmen som "segel". *aj*. Inga allvarligare skador men att bli ivägsläpad så utom kontroll samtidigt som man kämpar för att ö.h.t. få luft i sin otränade kropp var bara för mycket. Som väl var blev det dags för lunch och efter lunchen så kändes det bättre.

Resultatet blev i alla fall att fyra av oss sex blev klara med sin elevlicens under tisdagen och jag och en kille till får fortsätta träna här hemma i Vadstena lite till innan vi är klara. Lite besviken är klart att jag är men jag tycker det är helt rätt för jag känner själv att det inte sitter som det ska och jag har inte fått den mängd träning som de andra fått heller. På söndag är det nya tag som gäller med balansering i Vadstena för mig och den andra killen. Det ser jag efter lite vila och omplåstring jättemycket fram emot även om jag nu vet hur jobbigt det kan vara.

Nedan finns ett urval av bilder som visar hur vi haft det och vilka bravader vi genomlevt :)



Vackra vyer vid Hammars Backe

För att ge oss lite plåster på såren för strapatsen att omgruppera till Kåseberga så bjöd Pierre oss på varsitt tandemflygning. Givetvis fungerade det också bra för att få oss extra inspirerade :)



RvP i tandem med Pierre


Yours truly's första backglidning

Ale Stenar som ligger vid Kåseberga besökte vi också

"Klassen". Parabase Vadstena -07:3

Kursen skulle ha varit på c:a 7 dagar men genomfördes egentligen på knappt 4 effektiva dagar och jag känner att den var lite väl ad-hoc. Jag har fullt förtroende för våra instruktörer men jag tror att åtminstone jag hade behövt ett lugnare tempo än det som tvingades fram av att vi åkte till Kåseberga där vi skulle vara så effektiva som möjligt. Att ha haft 7 dagar, 1-2 kanske 3 dagar balansering och 2 dagar backglidning och sedan vinsch kändes redan innan och även nu efter som en mycket mer perfekt lösning för mig.

Parabase & Sky Adventure tar dock ansvar för att vi alla får slutföra den utbildning vi har betalt för så det kommer nog att bli fullfjädrad skärmflygare av mig en dag inom rätt snar framtid med. Ser fram emot det! :)

---

Tips till dig som funderar på skärmflyg! Har du inte kondition så du klarar att gå upp för en lång trappa utan att få andnöd, träna först! Om någon säger att du ska ha kängor som har minst 10cm högt skaft, gör inte misstaget som alla vi på kursen gjort. Skippa Haglöfs på stan för 1500:-. Dom duger inte. Köp ett par riktiga flygkängor från Gin, Hanwag eller annat märke som har rejäla vriststöd, är lätta och har öglor istället för krokar för snörningen.

På Swedbank kan man nu beställa sitt personliga Visa-kort och självfallet passade jag på att byta ut mitt tråkiga nötta kort mot ett som bättre illustrerar pengarnas flygförmåga :)



Bilden tagen i förrgår på Hammars backar utanför Kåseberga. Blogg om kursens fortsättning kommer så snart jag orkat processa bilderna klart.

Lite fler bilder och mer text om de två första dagarna på skärmflygkursen som RvP och jag tillsammans med en bunt andra självmordskandidater går just nu :)

Det mobila bredbandet fungerade bra i Vadstena som synes på det förra inlägget trots dess något minimalistiska omfattning. Coolt att få upp en nytagen bild direkt i bloggen iaf.

Första dagarna går åt till teori, materielhantering/kunskap och övningar i balansering, dvs att dra upp skärmen och få den att balansera rakt över dig utan att ge sig iväg åt något håll.


RvP's första encounter med en skärm. Hela paketet väger inte mer än ~10kg (exkl. RvP förstås).

Ankomst till fältet med solstol och allt, fortfarande i den fåfänga tron att det skulle bli lite tid att sitta på en sådan...

RvP som ska ta paramotor-behörighet ser en paramotorrigg för första gången på nära håll - "oh my God, what have I done?"

Påtagning av paramotor

Körning av paramotor

Pierre Rosén - vår instruktör från Skyadventures i Kåseberga

"Egghead" lyssnar uppmärksamt utan att fatta så mycket :)

Inte för att det direkt syns att det är jag men här balanserar jag i alla fall :)

RvP gör en framåtstart - "sken som i älg!"

RvP visar hur man samlar ihop en skärm för att flytta sig tillbaka uppåt fältet

Ibland är det ovisst vem som bestämmer... :)

"Va vare som hände?!"

En välförtjänt "smörgås" för 90:- på Ladugård 206. Inte bara en macka det där inte...

P.g.a kasst väder så blev det inga praktiska övningar idag. Eftersom även morgondagen (måndag) verkar bli kass här i E-län så kanske det blir så att vi alla drar till Kåseberga i syd för 2-3 dagars backglidning och andra moment där istället. Får försöka mobilblogga lite om jag orkar, ryktet säger att backglidning i Kåseberga är det mest slitsamma man kan göra. Upp och ner för backe hela dagen ute i det fria...

Robin in action. Mer kommer senare... :)

Se upp alla kalenderbitare och trivia-tokar som tycker enkla saker kan vara lika fascinerande som kärnfysik! :) Upp med tuppen på lördag och bevittna ett tillfälle som inte återkommer på 100 år! Se för sju(tton) till att befinna dig på sjunde våningen med sju plagg på dig och sju sorters blommor i handen och sju kompisar och... Knock yourself out! :) Sju är ju f.ö. också en betydelsefull siffra i numerologi.

Skaffade mobilt bredband från Telenor idag ("turbo-3G" eller HSDPA), funkar hyfsat såhär långt men jag ska förstås testa det ordentligt först innan jag hissar eller dissar det :)

Vad skojigheter man kan hitta när man städar datorn ibland. Detta är mitt 49:e inlägg i bloggen kan noteras. Jag passar också på att kasta in ett Youtube-klipp till på en snubbe som verkligen vet hur man plågar en Ukulele. Virtuos känns som ett rätt magert ord när man försöker beskriva Jake Shimabukuros talang med denna pyttiga tingest.

Att ha semester och bo med arbetsrumsfönstret vettande så att jag ser trafik både till ESSL och ESCF har sina poänger :) Dock får man vara lite rappare i vändningarna än vad jag var denna dag när en SK37 dundrade förbi på väg mellan de två flygplatserna. Bilden nedan vinner inga priser men bär tydlig vittnesbörd ändå, denna Vigg har åtminstone tillfälligt återvänt hem till boet.

Saab 37 Viggen-systemet är det som ligger mig närmast om hjärtat. Förmodligen av samma anledning som för många andra flygtokar, det var det flygplan som gällde när man först blev intresserad. Tyvärr är detta ett av få flygande exemplar som finns kvar efter en alltför tidig avveckling av 37-systemet. Jag har sett dom allra flesta militära jetdrivna flygplan och ett massivare och härligare muller än från en startande JA37 med 3 zoner EBK tända, ja det slås enbart av Rockwell B1B Lancer.

Till skillnad från vår som vanligt lika oupplysta "flygexpert" i lokalbladet så vet jag att Viggen kommer vi att kunna se ett bra tag till i uppvisningssammanhang, men i operativ tjänst är det snart helt slut.


Synd bara att alla ska känna att det är så nödvändigt att lägga musik på flygvideor men den andra här nedan ger i alla fall lite känsla för motorljudet och Viggens väldigt karaktäristiska kompressorljud (även om ljudet är kass för övrigt). Den ovan har mycket fina bilder.

Ny toppbild i bloggen får illustrera vad som är på G :) På lördag börjar äventyret. Ok, en ledtråd till då.

Den som läser "födda och dödda" inser snart att sommaren är en tid när flera gamla tar ner skylten än övriga tider på året. Beror väl på värmen, bakterier och en del annat kan tro (lekmannaspekulationer!).

Det som stör mig mer då är den senaste tidens enorma ökning av, om vi nu ska kalla det för mer ofrivilligt frånfälle än naturligt avlidande. Det går snart inte en dag utan att man läser om att någon hittats död eller slagits/skjutits/knivskurits/[insert valfri metod] ihjäl. Vet inte om någon mer gjort reflektionen, men jag som inte är så trendkänslig annars tycker i alla fall att det blivit väldigt mycket bara de senaste månaderna.

Sommar eller ej, vad sjutton är det som håller på att hända i det svenska samhället?

Alla pratade om Adobe Photoshop Lightroom 1.0 som någon slags gudagåva till oss digitalfotografer trots att det bara funnits på marknaden sedan 18:e februari. Jag var skeptisk. RvP haussade. Jag glodde. Rev ner eval på 1.0 och fattade inte poängen. Avinstallerade. RvP haussade lite till. Semestern inträffade. Massa bilder att sortera. Jag satte mig och försökte klura ut det fina med Lightroom. Tog väl en 4-5h men nu är även jag S.Å.L.D :) God hjälp hade jag av några fina videor på Photoshopuser.com.

Så, eftersom jag var så trög att fatta poängen så kommer här en liten primer för dig som också känner dig lite clueless på Lightroom.

Det första man ska tänka på är att Lightroom är lite som Picasa om man testat det. Som Picasa med Photoshops motor som grund och mycket bättre på massor. Det handlar inte om att ändra på själva originalbilden precis som med ett fotonegativ. Inga bildfiler ändras någonsin i Lightroom oavsett vad du gör för att manipulera dom. Lightroom sparar alla förändringar du gör på en bild i sin databas och visar bilden med alla ändringar pålagda. Vill du ha ut en fil med det färdiga resultatet måste du exportera den/dom.

LR har 5 huvudlägen, Library, Develop, Slideshow, Print, Web.

Börja i Library genom att importera de filer eller hela kataloger som du vill bearbeta i LR. Library ger en bra översikt, här sorterar du dina bilder och tar bort dåliga eller dubbletter. Här finns den första coola funktionen. Att jämföra två bilder är skitlätt. Markera båda och tryck bara 'C' (compare) så får du se båda sida vid sida. Vill man kan man sätta betyg på bilderna eller sätta flaggor som man sedan kan filtrera dom efter. T ex sätt en "pick-flagga" på de bilder du sedan vill bygga en slideshow av eller skriva ut. Library förvirrar lite genom panelen på högersidan som medger viss redigering redan här. Låt den vara och gå istället till Develop-läget när du sorterat och valt ut de bilder du vill jobba med.

I Develop-läget kan man göra alla tänkbara inställningar och förändringar. Allt av det allra vanligaste som man gör i Photoshop finns här men presenteras inte i menyer utan som reglar som man drar i för att förändra just den parametern utan att behöva vandra i en massa olika menyer. Allt du gör visas som förändring direkt och du får även en historik där du kan se vad du gjort steg för steg. Om du har tagit 200 bilder som alla kräver liknande förändring kan du skapa en mall, ett preset som du sedan lätt lägger på alla bilderna. Här finns också några spiffiga funktioner. Osäker på hur bilden förändrats sedan du började mixtra med den? Tryck 'Y' så visas före och efter bredvid varann. En av de bästa grejjerna är också att trycka på 'L', då dimmas allt utom bilden ner så bilden blir fokuspunkten och alla kontroller är ändå tillgängliga. Tryck 'L' en gång till och allt blir helsvart utom bilden.

Slideshow, Web och Print är sedan ganska självförklarande. Mallar finns för olika gallerier eller så kan du skapa ett eget utseende. Utskrifter är ingen rocket science men även här tjänar man mycket på att de flesta nödvändiga inställningar är direkt tillgängliga i verktygsfälten. En del web-gallerier bygger på Flash och det kan man ju tycka vad man vill om. Mig gör det inget men tyvärr verkar det som om Flash-gallerierna är något buggiga ibland.

Några tips om problem och annat. Att uppgradera till Lightroom 1.1 från 1.0 kan skapa ett problem som innebär att ett felmeddelande från Microsoft C++ visas när man startar programmet. Leta upp *.lrdb-filen och dubbelklicka på den och låt databasen konverteras. Voilá! Ett annat problem jag stötte på är att LR inte är någon bra polare med nView så kör du dual head med nVidia och nView påslaget så kommer du att få hängningar i LR. LR kan vara lite segt på en del saker, bl.a. att skapa webgallerier och man undrar ibland om man missat att trycka på knappen. Tips är då att LR visar vad den håller på med längst upp till vänster. Lycka till!

Att det var en månad sedan nu får väl inte stoppa mig... :) Anledningarna att det dragit ut på tiden är många men det främsta skälet är ett rätt visset misstag jag gjorde med kameran. Jag vet av erfarenhet att den gärna överexponerar bilder när det är väldigt ljust ute så jag skulle ställa ner exponeringskompensationen med EV -0.7 men satte EV +0.7 istället... Bilderna såg ut som skit när jag tittade på dom och mot bakgrund att jag också tog 180st på en timme och 3 minuter så var det ett styvt jobb att sitta och rädda det som räddas gick. Jag ber därför också lite om ursäkt för att en del av dom inte ser så där jättebra ut och har lite onaturliga effekter i sig.

För den som inte vet vad det handlar om så är EAA = Experimental Aircraft Association och det svenska delen kallas för Chapter 222. EAA är en organisation som arbetar för att främja "hembyggen", dvs. flygplan byggda från grunden eller byggsats av vanliga amatörer hemma i garaget. EAA är också i en del länder ansvarigt för myndighetstillsynen av dessa flygplans tillkomst och skötsel. EAA förvaltar i Sverige också det så kallade X-registret där alla experimentklassade flygplan har sin registrering á la SE-Xnn. Inte bara hembyggda flygplan blir klassade som experimental utan även vissa andra udda fåglar och veteraner med "non-standard" bakgrund.

Något jag inte visste om när jag åkte dit och som blev dagens stora behållning var att den Biltema-ägda North American P51 Mustang som just kommit till Sverige fanns på plats och också flögs medan jag var där! Lycka! :) Kolla ett urval av bilder nedan och för den som vill se mer finns ett galleri som är lyxigt men verkar funka lite halvdant. Om det inte kommer fram någon bild, prova att ändra storleken på din Firefox/Internet Explorer, alltså hela programmets storlek på skärmen så verkar det hoppa igång.


Översikt

P51 Mustang

Pre-flight

Japp, det var det verkligen. Time för en Mustang i Sverige igen.


Lite avbrott i Mustang-p0rren :)

Autogyron (ok, förlåt då, gyrokoptrar)

Cessna Caravan på flottörer - vilket as!

Republic Sea Bee

Europa

? :) Trodde det var en Moth men det är det ju inte...?





Hälsningar och tack också till Marcus1 och Wannabee med "fruga" för grillkvällen innan, trevligt! Kul också att träffa Ern, dock förskonade jag världen från traumat att se SE-FZY utan att först behöva titta igenom galleriet ;)