SonicBoomBlog

Not really va? :) Men IKEA:s nya katalog kommer ju inte ut strax före lön av en slump och äntligen hittade jag rätt pris/produkt för att slänga ut min provisoriska sänggavel gjord av mdf och ett gammalt lakan *huuuh*.

Råd? Nej!
Glad ändå? Ja!


Före.

Efter.

Gaveln är i samma serie som byrån jag använder som sängända/TV-bord - Malm. Björkfanér. 180cm. 1195:-

\o/

Blogg- och flygkollegan Johanna postade en bild på en myrslok idag. Genast blev jag påmind om den gamla tecknade serien The Ant & the Aardvark (Myran & Myrsloken) som jag minns som hysteriskt rolig. Det är den fortfarande och man kan alltid lita på Youtube :) Underbart elak tecknad humor på klassiskt jaga- och lemlästa-tema ;D



Videon här är en del av en spellista (hoplänkade videor) så den fortsätter automatiskt till nästa avsnitt men funkar bara om man går till youtube (klicka på videon), knock yourself out! :) Ett av mina favoritavsnitt är Mumbo Jumbo med för mig klassiska quotes som "- Nobody asks me if I'm hurt! - Are you hurt? - Yeah, yeah, I'm hurt! - Gooood..." och "- If I say so myself, I do set up a very appetity picknick! Now I just have to wait for the food to arrive! :D

Dags för några nya videoklipp, inte så mycket kul som intressant.


Mycket snyggt showat med sand, musik och ljudeffekter. Vilken otrolig fart och precision hon har i målandet av den mycket snygga bildstoryn!


En "killer app" till iPhone :) Vad folk kan komma på... nästan anledning bara den att skaffa en iPhone.


Bobby McFerrin visar vad man kan få folk att göra baserat på att våra hjärnor och erfarenheter i grunden är så lika. Frågan är väl dock berättigad hur det skulle fungera i en annan kultur med annan typ av musik och skalor. Megens læckert hursomhelst. Klicka gärna här för att se i lite större format.

Men inte lättpackad. Den stereotypiska sinnebilden av en resande kvinna förkroppsligad :) Och nej, det fanns inget dagis, fotbollslag eller annan förklarande faktor i närheten, det var hon - och packningen.

Nu är den såld och levererad till sin nya ägare. En trevlig farbror i 70-årsåldern i de västra delarna av länet som ska "uppgradera" till en lite nyare Scénic. Den kommer också att få en lättare handikappanpassning eftersom han mist ett ben och då är ju en automatväxlad bil som det är lätt att komma in i idealet!

Jag gick inte lottlös ur det hela förstås utan fick det jag hade begärt(!) :) Mycket bättre än "listpriset" för inbyte hos handlaren som gett mig i storleksordningen 25kkr mindre... tydligen har bristen på begagnade bilar inte slagit igenom på prisbilden än. Det känns tomt varje gång jag tittar ut mot parkeringen nu och lite vingklippt känner man sig ju onekligen...

Man kunde tro det igår vid 14-tiden i alla fall. Då trillade de här som är fotade vid 17! De har alltså smält i 3h redan. Lokalbladet rapporterar att det låg drivor och jag såg alltså resterna av det fortfarande så lång tid efter...



BTW så besökte Daisy ESSL igår. Bilder och videosnutt blev inte så vidare, kanske blir det blogg senare, kanske inte.

Så var det då dags att kolla på Madonna - Sticky & Sweet tour på Nya (nåja...) Ullevi i Göteborg. Aviserad start 20:00 med insläpp från 17:30. Jag drog från Linkeboda vid 15-tiden och tänkte att det vore ju ett mirakel om hon stod på scen 20 prick. Högst osannolikt. Så...


....först ett besök i Paradiset efter den långa bilresan ner :)

Paradiset på jorden heter i det är fallet Lejonet & Björnen. Inga konstigheter - bara glass!

Nya Ullevi är en stoooor arena, den största i Norden enligt Wikipedia. 43 000 åskådare är kapaciteten. Var framme vid 19:30 efter viss cirkus med att hitta parkering.

Jag hade biljett till "Planen" som förstås är gräsplanen övertäckt med stora träskivor för att skona gräset.

Diverse serveringar fanns i bakkant på planen, pizzaslice, hamburgare och lite annat.

Om-nom-nom-nom-nom :) (fattar inte referensen? Kolla här, här, eller här)

Strålande väder var det, man kunde inte önskat bättre! Varm och mysig sommarkväll med lagom fläktande vind. Folk stortrivdes.

Till en början rätt avslappnat på planen och de flesta satt i små grupper man allteftersom tiden gick så blev det som alltid tightare och tightare och folk valde att ställa sig upp. Själv valde jag att inte stå alltför nära scenen eftersom jag blivit klämd en gång och det var inte så angenämt.

Scenen. Rätt b0ring då om man jämför med det lilla garagebandet som spelade här för en vecka sen... "Madonnas DJ"  Paul Oakenfold agerade förband och levererade en del rätt sköna mixar av olika artisters låtar.

RvP med vänner anlände och jag slöt upp med dom en stund. Notera "music plugs" som jag köpte också, tar bort den skadliga volymen men sabbar inte musiken... köpte ett par själv och visst var det bättre än skumproppar.

I am your burger man... :) (vilken grupp? Internets finaste virtuella brödrostar står på spel igen).

Test av skärmarna. Längst till vänster 2 koncentriska semitransparenta cylindrar av nån slags tråd/rep som bilder projicerades på (av?). Madonna var senare under showen inne i den och man såg då henne genom olika bilder, rätt cool.

Nåallt för att man får finna sig att vara nära folk på en konsert men jag hamnade bredvid ett tjejgäng där en av dom inte hade nån som helst koll på sig själv eller omgivningen och stod och lutade sin hela vikt mot mig fastän det inte var trångt alls... Hade hon bara varit snygg hade jag kanske funnit mig i det :D Blir ju inte så trevligt när man får säga till folk men jag tyckte det var way out of line med hennes bak i mitt skrev :) Tjejen på bilden har dock inget med det att göra.


Här borta är vi!!!

Någon måste ju göra jobbet att provocera de på läktarna till en shouting match eller vågen... :)

Även om jag inte stod mer än kanske 25-30m från scenen så var det bäst att titta på de två stora skärmarna som flankerade scenen. För många huvuden i vägen för att se obehindrat rakt fram så jag alternerade lite eftersom skärmarna såklart missade helheten.

Så var det då äntligen dags, Madonna äntrade scenen några minuter före 22!

Jag hade ju läst lite om konserten före, att den upplevdes som ojämn och så men det störde inte mig så mycket. Tyckte det var trevlig show mest hela tiden och jag uppskattade flirtarna med folkmusik och sticken med musik av Michael Jackson, Eurythmics m.fl.

Allt var väldigt "picture perfect" och väloljat. Tyvärr helt utan nån vidare publikkontakt eller bjudande på sig själv från Madonnas sida. Resultatet för mig var i alla fall att jag lika gärna kunde sett det på MTV då hela poängen med live gick lite förlorad då artisten var så "frånvarande". Kan dock meddela att hennes armar förvisso är vältränade intill osexighet men inte som de såg ut på en del berömda bilder i media... :) Hon har en i mitt tycke rätt bra röst och ett väldigt "tryck" i den och visst var det ändå svårt att stå still till låtarna man känner så väl.

Ärligt talat var jag ändå så uttråkad och besviken efter 1:30 att jag begav mig bakåt och tänkte att det var ett bra ställe att både få en överblick över hela stadion och en bra taktik för att komma ut snabbt när det var slut. Slut tog det efter ~1:50 när jag stod och tuggade på en burgare. Jag tänkte det nog blir extranummer, inte då... det stod "Game Over" på skärmarna och musiken som sattes på var så hög att meddelande var tydligt, "bry er inte om att applådera för det kommer inte höras iaf". Trist skit!

Att ta sig ur Göteborg tog nästan en timme, lördagskväll och några tiotusental konsertbesökare som gjorde exodus ställde till trafiken rätt ordentligt. Hemma och somnade vid 03:30 för att sen gå upp 09:00 och brandflyga. Mer om det i nästa inlägg...

Dags för några flygvideor igen. James May från TV-serien Top Gear får hänga med en U-2:a (eg. TR-1) till 70 000ft! Yeay! En normal sväng på den höjden så stallar ena vingen samtidigt som den andra går genom ljudvallen...

Som han konstaterar när han ser ett trafikflygplan under sig "vi är lika högt över honom som han är över marken". Snyggt reportage och jag är inte alls avundsjuk...



En "passagerarflygning" med Hawker Hunter över Schweiz. Inte den första och inte heller den sista coola videon filmad ifrån militära högprestandaflygplan (om än ett rätt gammalt sådant) men jag blir lite småsjuk när han smeker uppför Matterhorn där runt 2:45.... helt sjukt! Toppen är på 4478m. Vad gör man där om man får slut på fart/dragkraft? :)



Och så en video som med största sannolikhet är fake men ändå :) En bra fake är ju bra för att den kunde vara sann och att ryska piloter är både lika duktiga som dumma i huvudet har vi ju sett prov på förut. Lär vara viral video marketing för något märke av något slag.



Inlägg om Madonna och lite annat kommer fram mot kvällen... stay tuned :)

Olyckan i lördags på Visingsö har väckt många tankar och olika saker rasslar runt i skallen av och till. Ett bearbetande av en händelse så stor att man inte kan hantera den utifrån de normala mallar som man kan applicera på rutinsaker. En av de saker som jag fnulat mest på är bilderna jag tog. Och varför jag tog dom. Jag har aldrig tidigare vad jag kan minnas hamnat i en situation där jag på samma sätt som denna gången tvingats ta ställning till det lämpliga i att fotografera eller spridningen av det jag plåtat. Självklart finns massa sociala situationer och hänsynstaganden i vardagen som man bara vet men för den här situationen fanns inga färdiga mallar i registret.

Tankarna kan delas upp i några ifrågasättanden och ställningstaganden. Tror jag. Din input som läsare är mycket välkommen i kommentarsfältet!

Frågor

1) Varför valde jag att ta kasta upp kameran och fota istället för att springa? Jag såg ju trots allt innan det hände vartåt det barkade.
2) Varför plåtade jag även senare under räddningen?
3) Varför känner jag så starkt emot att sälja eller publicera de mer närgångna bilderna av själva kraschen?

Allmänt resonerande

Vad jag kommit fram till på egen hand då. Min första tanke är jag inte så stolt över såhär efteråt "det här blir unika bilder" och så någonstans även en bitanke att om det gick som jag trodde så skulle det vara bra att det fanns bilder av utredningsskäl osv. Och visst, fotografen i mig är stolt att ha fångat en sån unik ögonblicksbild av ett så snabbt händelseförlopp. Men i övrigt känns det inte så bra. Vem blir gladare av att se bilder av en situation där två människor blir allvarligt skadade? Jag valde att publicera 3 ganska generella bilder helt utan offren. Fastän jag själv plåtade så tog jag illa vid mig av att någon skickat en bild med MMS till Aftonbladet direkt från ön. Go figure.

Svar

1) Jag plåtade istället för att springa för att jag i första läget bara såg händelseutvecklingen som något värt att få en bild av, som fjäder i hattten och som bra att ha för en utredning. Nästa gång vill jag tro att jag kommer att springa istället för det finns alltid någon annan som har plåtat eller filmat. Om jag nu ser olyckan komma. Fångar man det för att man råka plåta ändå så vad ska man göra åt det? Det finns inget tvivel om vilket som är viktigast, att rädda liv eller att dokumentera vad som hände. För tydlighetens skull så vill jag betona att jag såg vad som var på väg att ske och hade därför ett val och enligt mina bilder tog det ändå 5s efter nedslag innan jag slutade plåta och började springa. Tiden det tog att fatta att det jag ändå sett komma faktiskt hände och vad jag måste göra.

2) Jag fick folk att springa efter vatten. Jag klippte upp kläder. Jag höll hand och tröstade, svarade på frågor och berättade hur det gått med den andra och med gyrokoptern. Men jag tog också bilder emellan, inte direkt på offren men av hela scenen. Där fanns en dokumentationsbehov i mig som jag inte kan förklara. Blandat med tankar på att kanske kan det vara till nytta om jag råkar fånga något som visar sig vara viktigt senare. Jag inser efteråt att det säkert fanns flera som tog illa upp av det och jag har svårt att försvara det. Jag kommer troligen aldrig att göra samma sak igen. Det som känns bra däremot är att åtminstone en av de inblandade var väldigt glad för att få se bilderna då det hjälpt denna (precis som mig) att bearbeta och försöka minnas exakt vad det var som hände och vad man gjorde. Så det var inte enbart dåligt.

3) Man är så van vid att se den typen av bilder i media att man först inte reagerar och tänker efter. Jag kommer kanske inte att se den här typen av bilder annorlunda framöver heller, man blir ju bombarderad av dom hela tiden. Men jag gjorde valet den här gången att jag inte vill exponera de här två människorna i deras nöd och jag tror inte att jag kommer att göra annorlunda en annan gång heller. Möjligen kommer jag att visa bilderna i något sammanhang för en större krets när de "kallnat" men jag tror inte det som det känns nu. Respekten för deras integritet är för stor för det. Det känns nästan lite papparazi-smutsigt, varför ska man sticka in en kamera i människors trauman bara för att man kan? För att det finns ett "allmänintresse"? Polisen och en begränsad krets vänner har fått se mot löfte att inte sprida men där slutar det.

Allt kan man brygga ner till förklaringar som att jag förstås var chockad och utan erfarenhet av liknande situationer sedan tidigare. Jag reagerade och agerade som fotograf mer än som människa och det i det närmaste skäms jag för men nästa gång är jag klokare. Hoppas jag. Jag höll ändå linjen att inte skildra de skadade i närbild och jag håller linjen att inte fritt dela eller profitera på det jag nästan direkt insåg skulle vara okänsligt och onödigt. Jag slutade plåta när jag förstod att andra med rätta kunde ta anstöt. En del blev rätt, annat mindre rätt. Lesson learned.

Se bakgrund.

Sån tur hade vi förstås inte att finanskrisen stoppade bygget. Igår morse möttes jag av den här synen.



Och idag på kvällen...


:~(

Så, det årliga Fly-in:et på Visingsö/ESSI var ju förstås, trots den tragiska olyckan, ett fint evenemang som jag besökte för första gången. Vädret var ju inte jätteroligt på förmiddagen med mest gråmulet men fram på eftermiddagen sprack det ju upp och då stack jag dit med SE-KII. Landade på bana 19 vid 15:40 och solen de lyste och det var lagom varmt på fältet.


"Flight line" :) Ett hundratal kärror passerade revy under dagen.

Det var alltid någon som landade eller startade.


Allehanda luftfartyg var representerade. Trike, gyrokopter, helikopter, motorseglare och allsjöns mer och mindre unika flygplan. Många hembyggen förstås.




Trångt i luftrummet emellanåt :) SE-UAK lyfter och SE-FCO på bas för landning.

Trångt när man taxade på en del ställen också, agnarna skiljdes från vetet när det gällde att ha koll på hur stort vingspann man faktiskt har... :)

Fram på kvällen så kom den här trevliga Linköpingstrion insvepande. Två Saab Safir och en (den enda existerande) BA-11.




Grillarna tändes vid 19-tiden och Jönköpings flygklubbs funktionärar sålde en trevlig bricka med 2 grillkorvar, sallad och potatissallad för 50:- om man inte hade med sig eget kött och tillbehör.

Hej då! :)

Skymningen sätter in och det är dags att starta hemresan innan mörkret lagt sig då ESSI inte är belyst.

SE-KII följer SE-LAZ och ställer upp på bana 33. Safir-grabbarna utmanade mig om vem som skulle komma hem först men jag lämnade walk-over på den, man får välja sina strider :D

Inga moln och ingen turbulens och motorn i KII purrade på. Det var som smör i luften och vackert.

Life is good!

Den fina dagen på fly-in på Visingsö tog en abrupt vändning vid 16:40 när en gyrokopter, SE-VNA med två personer ombord startade på bana 33. Den sköt rätt upp "like a bat out of hell" och det har jag sett de göra förut kontrollerat men när rörelsen började övergå i en looping och på den höjden han hade (50m kanske) så tänkte jag "det här har jag sett förut", då med tanke på videor på nätet av helikoptrar och flygplan som inte klarat att gå ur en looping i tid. Jag greppade kameran och hann precis fota nedslaget, en bild jag dock inte tänker dela med mig av vare sig här eller till tidningar.

Direkt sprang jag och Peter som jag stått och pratat med som galna älgar mot nedslagsplatsen som var c:a 250m bort. Han och ett par andra kom fram först och drog de båda passagerarna ur eldhavet och släckte deras brinnande kläder. Tiotals andra kom fram så fort de bara kunde, en del ringde 112, andra hade eldsläckare med sig. Själv hjälpte jag till med att klippa upp kläder och att försöka lugna och trösta så gott det gick. Brandkåren som hade 2 bilar på ön var framme efter 5-10min och tog över. Ambulans tog nästan en timme eftersom den kom från Jönköping och fick åka färjan över. Inga ambulanshelikoptrar fanns att tillgå... :(


Elden bröt ut omedelbart vid nedslaget enligt mina bilder....

...och inget blev kvar av den nästan splitter nya MTO Sport gyrokoptern.


Båda fick brännskador på fötter och ben, båda hade skador på rygg/bäcken men var vid medvetande hela tiden. Det tog väldigt lång tid för ambulanspersonalen att stabilisera och säkra dom för transport till sjukhus men när det var klart så samlade räddningsledaren alla närvarande som vill lyssna för att berätta vad de visste samt erbjuda oss krishjälp.

Sammantaget kan sägas att vi gjorde nästan allt rätt och hade vi inte varit så snabba så hade det troligen slutat på ett annat sätt. Ett stort tack till alla som var där och en av dagens största hjältar är Peter Hultberg, Linköpings Flygklubb som fick loss bältena och sedan var med och drog bort de skadade från elden. Starkt jobbat, grabben! Jag bugar mig!