Kuliga Cacher

Nu när jag börjar bli lite varm i kläderna med geocaching så är det kul att upptäcka de annorlunda typer av cachegömmor som finns som gör det lite besvärligare att hitta den. Både i form av var/hur man gömmer den och vad det är för föremål som innehåller cachen...





Den här magnetiska bulten är bland de finurligare jag sett. Kunde inte motstå att köpa en och jag har en plan för vart jag ska gömma den... :)

En annan sort är den sk nano-cachen, självförklarande :) Lätt att gömma, svår att hitta och svår så in i bängen att få in/ut loggremsan ur :D Köpte ett par såna också när jag och M shoppade loss på geoshop.cc


I Nyköping gick M bet på att finna en cache men nybörjaren som hade sett den här sorten på nätet hittade den lätt till M:s stora förtret, hihi :)


I Norrköping hade en cachare haft riktigt skoj med det här hålet i väggen. En filmrulle, helt i plain view, ingen anar något. Älskade ledtråden till denna... "Pink Floyd" :D En virtuell brödrost till den läsare som förstår ledtråden.

IT-världens Miljöbov #1

Åtminstone om man ser till förpackningshysteri heter avgjort HP. Dagens leverans är bara det senaste exemplet, och långt från det mest hårresande jag sett.


En enorm kartong för 2 mindre kartonger som ligger och skrammlar i ena hörnet...

... och själva produkten är 1/4 av den lilla kartongen i storlek. Den lilla kartongen i sig hade överlevt en kärnvapenattack, även om innehållet kanske varit något stekt.. :D

Värsta var väl när jag fick en halvpall med en kartong på och innehållet var typ två elkablar eller nåt...

MCC - The Multi Crew Co-operation Course

CPL-certifikatet ger mig direkt rätt att jobba i en kommersiell verksamhet där man flyger som ensam pilot och det innebär i princip att jag iofs har rätt många jobb att välja på framförallt om man ser till "bruksflyg" med mindre flygplan som inte kräver en besättning på 2 man. Men så fort man ska jobba med flygplan som är lite större eller lite mer komplexa så blir det direkt krav på att jobba i en besättning med två piloter varav en är kapten (captain) och en styrman (first officer, FO). Det blir en "multi crew", flerpersonsbesättning helt enkelt.

Det är inte helt trivialt att gå från att vara ett "one man band" som vi alla varit fram till den här punkten i utbildningen till att dela arbetsuppgifter med en annan människa enligt en strikt uppgjord modell. Därför finns utbildningen MCC som är en introduktion till att lära sig samarbete i cockpit. Kursen är på c:a två veckor och bedrivs enbart i simulator. Förutom att lära sig vem som gör vad som ligger det mycket fokus på CRM - Cockpit Resource Management en teoretisk utbildning om en mängd mjuka aspekter rörande mänsklig kommunikation och de brister och fel som finns. Kursen har ingen pass/fail i egentlig mening men man får ett slutomdöme, eller betyg.

Trots att kursen är mest orienterande så är det i stort sett meningslöst att söka jobb hos bolag som flyger typer som kräver en flerpersonsbesättning, dvs i praktiken de flesta bolag som kan ge en ett heltidsjobb med någon slags månadslön. Så, certifikat till trots så är det ett sista steg kvar innan jag kan söka jobb i någon större omfattning. Jag hade ett tag tankarna på att köra denna kursen i England för att få flyga en 737-simulator istället för den gamla Fokker F28 som används i kursen på Arlanda men ett antal faktorer gjorde att jag till slut ändå bokade Arlanda. Det är betalt, anmält och klart. Kurslitteraturen har kommit med posten och jag har börjat läsa in mig. Deltagarlistan har kommit och jag kommer att flyga i besättning med en snubbe från Italien, kan nog ha sina utmaningar :) Spännande. Extra spännande faktiskt för det känns som att i den här kursen går det inte att vila på några gamla lagrar, gamla kunskaper, "jag vet hur man flyger så det går nog bra" utan här är det väldigt mycket som är helt nytt.

Kursstart: 5 Juni.



Äntligen Så...

... kom det dyra och efterlängtade pappret. Det enda som kvävde mitt stora grin när jag öppnade det rekommenderade kuvertet var vetskapen om att jag just blivit 15 420:- fattigare :( Men det var ju inte okänt eller oväntat men inte roligare för det. De skickade iaf med en ny sån plastig liten binder att stoppa alla lösa papper i, man blir ju nästan rörd. For me? Oh they shouldn't have...



Vad står det där uppe till höger? ;) \o/

Att ett litet papper kan göra en så glad men det är ändå kvittot på allt slitet, nu finns det där, nu kan jag visa fram det och det är värt något. Dock är det skrämmande samtidigt för nu är det som kan bli den stora resan i mitt så mycket närmre och det är inte bara positivt att kanske behöva ställa hela livet på huvudet, att lämna den relativa lyx och trygghet jag har nu för att bokstavligen kasta mig ut i det okända och prova nya vingar...

En Nerds Klagosång

Något har hänt med mitt ICQ-konto, mitt urgamla 6-siffriga UIN har slutat att acceptera det lösenord som jag haft sedan tidernas begynnelse (nåja). Trist skit, nån har väl hackat det eller nåt. Än tristare är att jag inte kan använda de till buds stående mekanismerna för att få tillbaka det då det på den tiden inte krävdes att man registrerade vare sig mailadress eller säkerhetsfrågor som är det man måste ha för att kunna återta kontrollen över kontot. AOL - The Great Old Evil One har inte heller någon support för ICQ, inte ens för pengar, den är "as is"... :( Bara att gilla läget, även om jag ogillar det starkt.

Så den som vill nå mig via ICQ nu får adda 619795659 istället, säg till före för annars kommer jag avvisa requesten tillsammans med all spam, trojaner och andra idioter som försöker adda en i mer grumliga syften.

R.I.P - 710907  :(

Ironi eller Allvar?

Man undrar ju när man ser dessa styggelser ibland. Har de bara drivit med sig själva och sina bilar eller tycker de faktiskt att det är tufft?




Eller är det p.g.a. samma mentala åkomma som får folk att köpa Opel? :D

Kanevad

I helgen passerade jag Gamla Linköping på en Geocaching-runda och smet in på Kanevads träsnideri. Så länge jag kan minnas så har jag beundrat hans kreationer. Jag upphör aldrig att förvånas över vad denna man (och hans son & anställda) kan göra med trä som enda media. Från enormt detaljrika väggtavlor/portträtt till det oerhört enkla men ändå så sinnrika. Som värmeljushållaren på bilden nedan som faktiskt blev det första därifrån som jag köpt till mig själv. Jag föll pladask, jag var bara tvungen att ha den. Så snygg, så häftig i sin enkelhet!


Tre träslag, en bandsåg, borrmaskin lite puts och voilà! Är den inte utsökt?! Och så luktar det ju så gott också, både om produkterna och i verkstaden/butiken. Vad är det som gör att trä doftar så underbart?

Titta gärna på hemsidan och missa inte att besöka stället om du har vägarna förbi, det är värt det, varje gång!

RSS 2.0