SonicBoomBlog

Ok, så lite tankar och reflektioner som bottnar i nattvandringarna jag deltagit i de senaste 2v eller så. Samt lite i "Anders och knarket" samt "UG - Barn som rånar barn" från TV. Detta kan bli långt och definitivt spånande/ovetenskapligt men förhoppningsvis med ett uns av förnuft och analys.

I perioder under många år så har i alla fall delar av den rätt stora stadsdel där jag bor varit drabbad av social oro mest i form av ungdomar som stökar runt det lokala centrumet och skolorna. Mycket har varit tonåringar som bara varit tonåringar. Inget jag inte känner igen sedan jag själv var i den åldern, man hade massa hyss för sig, de flesta ganska oskyldiga. De flesta helt utan påverkan på tredje man vare sig i form av otrygghet eller skador/kostnader. Men gapiga, explosiva, prövande, stimmiga, skojbråkandes med varann - oh yes! Eller så fick nån på käften på riktigt men så har de ju alltid varit och tillhör skulle jag säga uppväxten och mognaden även om juridiken såklart skulle haft en annan syn på det om den blivit inblandad. Ingen skulle heller fått för sig att bli särskilt rädd för något av oss fjun eller ens en skränande hög av oss. Vi hade inget våldskapital, inga vapen, inget "rykte", ingen nämnvärd "turf" att försvara. Inte heller hade vi mobiltelefoner eller Internet att organisera oss via och ständigt ha kontakt med kompisgänget.

Redan då fanns narkotika men mer vanligt var väl cigaretter, alkohol, lim/gas och liknande. Narkotika gick säkert att få tag i men det var inte enkelt eller nära. Man hade dessutom en väldig respekt för vuxna i allmänhet och polisen i synnerhet.

Många år har gått sedan dess och samhället har förändrats och påverkats av många faktorer. Uppfostringsprinciper har ändrats (curling, millenials etc). Rekordmånga barnfamiljer splittras numera i skilsmässor med barnen som "collateral damage". Den accelererande invandringen/misslyckade integrationen med sin segregation och kulturkrockar både mellan vuxna och det svenska samhället såväl som mellan vuxna fast i sitt arv och barn uppvuxna mer som svenskar. Man är väldigt frikostiga med bokstavsdiagnoser och mediciner för att hjälpa de som fått en sådan. Föräldrar jobbar båda heltid och barnen är en stor del av sin vakentid på skola eller dagis. Resterande tid fylls för många med aktiviteter av skiftande slag. "Vardagspusslet" som numera är en svårighet för många familjer sätter både relationer och föräldranärvaron i barnens liv på spel.

Idag är mycket ställt på ända och jag skulle säga att barnen får betala priset för det. De flesta blir det som alltid folk av ändå, men många fler har fötts med dåliga grundförutsättningar. Knarket finns ett meddelande på smartphonen bort. Andra barn med noll respekt för vuxna och polis testar gränserna i stor skala och med mer hot, våld och utpressning tillskansar man sig status och statusprylar utan minsta empati för offren. Ytterligare andra dras till de "tuffa" och lockas in av möjligheten till status och pengar. Lagstiftarna har inte hängt med i utvecklingen och en allt större dissonans finns mellan rättsväsenet och allmänheten. Pöbeln ska självklart inte tillåtas agera domstol, men lagstiftare och rätt måste ändå på ett rimligt sätt spegla det allmänna rättsmedvetandet annars tappar folket tilltron till systemet och DET är farligt på riktigt. Det är en grogrund för accelererande extremism, nationalsocialism, polarisering, medborgargarden och allmänt ökande våldsupptrappning i samhället.

Så, allt detta har lett fram till den situation vi ser på många håll idag. Knarket är ständigt nära ungdomarna och är billigare än någonsin. Våld, hot, rån m.m. förekommer långt ner i åldrarna och straffen dröjer eller uteblir helt. Kidsen vi mött här den här tiden, i alla fall de vi kan bedöma är hemmastadda här, är egentligen rätt hyggliga personer när man pratar med dom en och en. Ensamma faller den tuffa fasaden. Många av dom är säkert rädda och kan ha anledning att vara det. Antingen för gänget man dragits in eller så är man rädda för gängen för man vill inte bli indragen eller ett offer för deras framfart. Det är djupt tragiskt att de ska behöva uppleva sin omgivning på det viset.

Jag argumenterar ofta att alla har ett val, alla handlingar är ett val man gjort. Men alla har inte styrkan eller supporten från sin omgivning som underlättar när man ska göra sina val. Alla har inte stödet från en frisk, fungerande och engagerad kärnfamilj i en röd stuga med vita knutar. Barn som har fötts in i dåliga förutsättningar har alltid funnits men jag skulle våga påstå att de är fler nu av nämnda skäl och en hel massa andra skäl som t.ex. samhällets neddragningar på all social service man bara kunnat de senaste 50 åren. Barn växer upp i familjer med allsköns trasiga bakgrunder och problem. Och mitt i detta så är Facebook-grupperna packade till bredden med idioter som inte för sitt liv kan begripa varför 1) föräldrarna inte gör nåt 2) polisen/samhället gör nåt 3) varför ingen bildar ett medborgargarde och går ut och slår dom på käften eller skickar tillbaks dom till sina ursprungsländer. Ingen som helst förståelse & empati för var dom här kidsen "kommer ifrån" och varför vissa dras in i en relativ trygghet och ett sammanhang där nån bryr sig och man dessutom kan få pengar, spänning och "respekt" med väldigt låg insats och i det närmsta riskfritt. En del av det man inte får hemma får man i gänget, ingen raketforskning direkt.

Jag blir så jävla trött. Dra på er en gul väst och kom ut och visa att det finns mogna, stabila, trygga vuxna som bryr sig, både om dom och som kan visa på att det finns gränser för vad de kan göra nära vanligt folk. Att de inte kan sköta sitt ostört när "sitt" är något störande, skrämmande eller kriminellt. Av 800 pers i den lokala gruppen har vi bara lyckats engagera ett 25-tal som släppt sargen och kommit med i matchen (ni är hjältar!). Sluta sitt och tyck att nån annan borde göra si och så. Det behövs en by för att fostra ett barn är mer sant än någonsin idag. Acceptera att alla familjer inte fungerar oavsett vad din egen uppblåsta referensram är. Acceptera att vår stackars underbemannade och ihjälbyråkratiskerade poliskår inte kan vara överallt samtidigt även om de önskar att de kunde. Hjälp till för barnen, för området, för samhällets skull!