SonicBoomBlog

Ikväll så var jag då i Globen för att se Delirium, en föreställning av och med Cirque du Soleil. Wikpedia.

Cirque du Soleil (CdS) bildades av två före detta gatuartister runt 1980 och efter några svaga år så kom genombrottet 1984. CdS är en så kallad modern cirkus, det vill säga att man inte har några djur, ingen manege, inget tält och fundamentet för föreställningen är en berättelse av någon form. Modern cirkus, och CdS är inget undantag, bygger på att blanda olika konstformer och mänskliga talanger till en helheltsupplevelse. Musik och sång ska vara live. CdS har sedan vuxit enormt och har idag 3500 anställda och 15 trupper som turnerar och har stående dagliga föreställningar i bl.a. Las Vegas.

Trots att CdS är ett av världens starkaste varumärken verkar de vara relativt okända i alla fall i min bekantskapskrets, men svensken i allmänhet verkar veta precis vad det handlar om. 4 utsålda Globen torde vara ett gott tecken, även om bara knappt halva kapaciteten kan nyttjas vid en CdS-föreställning.

CdS är kända för att utnyttja avancerad teknik för att åstadkomma visuella effekter och scenkonstruktionen brukar vara mycket avancerad, dock inte i så hög grad för Delirium som måste kunna transporteras.


Globen visade sig från sin bästa sida.

Före showens start







Vackert, eller hur?

Föreställningen bestod av olika "låtar", eller nummer kanske man ska säga. Den röda tråden är att mannen som hänger i ballongen drömmer de saker som visas. Numren hade lite olika teman där bl.a. elementen återspeglades med luft, vatten, eld och jord samt att olika länder/världsdelar reflekterades bla genom ett grönt afrika, samba/karnevalsinslag och ryska toner. I de olika numrens framförande så förändras hela tiden bilder, färger och arrangemang på scenen och stundom så drogs en tunn dukridå för hela scenen så att artisterna interagerade med de saker som projicerades på duken framför dom, dukarna vid sidan och även duken bakom ibland. Dukarna vid sidan var väldigt innovativa då de både bidrog med effekter i helhetsbilden och att närbilder på artisterna smältes in där så att alla kunde se bättre.

Artisterna är blandat sångare, akrobater, dansare, trumslagare, trumpetare och mycket mycket mer. Det som lämnade mig mest häpen av allt vad en tjej som lekte med rockringar och då pratar vi inte två eller tre utan som mest uppemot tio ringar som hon hade över hela kroppen och alla lemmar. Helt jävla otrolig syn när hon står med ena foten uppe vid örat och håller igång tio ringar över hela kroppen och på båda armarna. Se videosnutten nedan, fast tyvärr är det med bara några få ringar. Jag var så förstummad över hennes skicklighet att jag glömde filma :)



Så, vad tyckte jag då? På det hela taget så var det häftigt, klart värt pengarna men jag är inte bergtagen. Varför inte? Antagligen för att musiken inte var min smak alls, det var mest typ etno/world music och att det hela kanske var något långsamt? Förvisso kan jag tycka att den låga takten var bra då man faktiskt hann med att se det mesta, det blixtrande inte bara förbi liksom. Hade det varit lite mer, missförstå mig rätt, "trallvänligt" så hade i alla fall min upplevelse blivit ännu större.

Skulle jag gå igen? Tveklöst! Du som inte var där missade något väldigt unikt!