Min vän Kerstin

Kerstin var lärare men också s.k. skolvärdinna på Österbergaskolan när jag gick där. Hon var den trygga punkten på rasterna för nån som likt mig inte hade så många vänner och desto fler som tyckte det var skojigt att mobbas. I en ungdomsgårdsliknande lokal kallad Power House spenderades många raster med henne och andra skolkamrater.

Efter jag gått ut högstadiet och bytt skola höll vi lite kontakt, jag var hemma hos henne några gånger och hon köpte en elektronisk skrivmaskin av mig. Vi pratar 90-talet nu. Sen ebbade kontakten ut. Tänkte på henne ibland. Önskade att jag visste hur hon hade det. I samband med att min mamma dog 2012 så tog jag tag i saken och skickade henne ett brev, den klassiska sorten, med en undran och förfrågan om förnyad kontakt. Några dagar senare ringde ett välbekant nummer. Hon hade tänkt lika mycket på mig och var själaglad att jag hört av mig!

Under några år, kanske fram till 2019 så blev det flera besök om året och några telefonsamtal däremellan. Sista besöken hade hon hemtjänst och det märktes att hon var trött och små tecken på intellektuell avtrubbning började märkas, men på det hela väldigt klar och skärpt som hon alltid varit. Hon var vid varje tillfälle hursomhelst jätteglad att få sällskap och hon var även hemma hos oss i samband med en jul. Hon var intresserad av flygning och jag erbjöd henna att följa med, tyvärr blev det aldrig så, hon vågade inte riktigt. Det kändes ändå fint att kunna göra något för en äldre vän som spenderade mesta delen av tiden i ensamhet.

Hon hade sedan många år sällskap med en man, Weine, som bodde i samma hus som hon. Han led av kroniska problem med njurarna (tror jag det var) och hon fick lägga mycket ork på att ta hand om honom när han hade skov, fixa mat, trösta, vara med på sjukhuset etc. Hon höll på att gå under, hon var trots allt över 90 år då. Weine gick bort 2014 och trots sorgen märktes en lättnad för henne och hon kunde leva sitt eget liv igen, inte fastbunden vid sin sjuka partner. Hon umgicks en del med en annan granne i trappen som jag fick lite kontakt med och vi bytte information emellanåt om det var nåt särskilt som stod på.

Hon beklagade sig ofta över sin svåra relation till sin son och en del andra släktingar. Dom framstod som rätt rubbade människor för att uttrycka det diplomatiskt. Nånstans där runt 2019 bestämde sonen att hon skulle flytta till ett äldreboende, han sa upp hennes lägenhet och flyttade helt sonika dit henne. Nu förstår jag att det inte går att göra så utan en myndig persons samverkan, men det var så hon upplevde det. Där tappade vi kontakten helt och jag fick bara lite uppdateringar av grannen. Hon satt på demensavdelning och var bara bitvis klar i huvudet.

Den 3/9 2022 fyllde Kerstin 100 år! Jag skickade ett gratulationskort med bild på familjen. Hade hoppats på någon sorts respons men det uteblev. Jag har löpande kollat dödsannonser och Ratsit för att hålla koll när hon gick bort för att inte missa begravningen i alla fall. I helgen fanns hon inte längre på Ratsit. Fördjupade efterforskningar gav besked, hon dog 17/11-22 och begravningen var såklart redan för länge sedan avklarad. Ingen dödsannons. Vare sig grannen eller jag hade fått reda på något av hennes son trots att han kände till oss. Vad är det för människor som gör så? Man blev ledsen, arg, bitter...

Dock blev jag ändå rörd när jag hittade hennes grav. Hon ligger tillsammans med sin älskade Weine. Mitt hjärta brast av kärleken. Han gjorde ändå något rätt, grabben.

Vila i frid fina människa och vän! Jag kommer aldrig att glömma dig.



Stök i stadsdelen

Ok, så lite tankar och reflektioner som bottnar i nattvandringarna jag deltagit i de senaste 2v eller så. Samt lite i "Anders och knarket" samt "UG - Barn som rånar barn" från TV. Detta kan bli långt och definitivt spånande/ovetenskapligt men förhoppningsvis med ett uns av förnuft och analys.

 

I perioder under många år så har i alla fall delar av den rätt stora stadsdel där jag bor varit drabbad av social oro mest i form av ungdomar som stökar runt det lokala centrumet och skolorna. Mycket har varit tonåringar som bara varit tonåringar. Inget jag inte känner igen sedan jag själv var i den åldern, man hade massa hyss för sig, de flesta ganska oskyldiga. De flesta helt utan påverkan på tredje man vare sig i form av otrygghet eller skador/kostnader. Men gapiga, explosiva, prövande, stimmiga, skojbråkandes med varann - oh yes! Eller så fick nån på käften på riktigt men så har de ju alltid varit och tillhör skulle jag säga uppväxten och mognaden även om juridiken såklart skulle haft en annan syn på det om den blivit inblandad. Ingen skulle heller fått för sig att bli särskilt rädd för något av oss fjun eller ens en skränande hög av oss. Vi hade inget våldskapital, inga vapen, inget "rykte", ingen nämnvärd "turf" att försvara. Inte heller hade vi mobiltelefoner eller Internet att organisera oss via och ständigt ha kontakt med kompisgänget.

 

Redan då fanns narkotika men mer vanligt var väl cigaretter, alkohol, lim/gas och liknande. Narkotika gick säkert att få tag i men det var inte enkelt eller nära. Man hade dessutom en väldig respekt för vuxna i allmänhet och polisen i synnerhet.

 

Många år har gått sedan dess och samhället har förändrats och påverkats av många faktorer. Uppfostringsprinciper har ändrats (curling, millenials etc). Rekordmånga barnfamiljer splittras numera i skilsmässor med barnen som "collateral damage". Den accelererande invandringen/misslyckade integrationen med sin segregation och kulturkrockar både mellan vuxna och det svenska samhället såväl som mellan vuxna fast i sitt arv och barn uppvuxna mer som svenskar. Man är väldigt frikostiga med bokstavsdiagnoser och mediciner för att hjälpa de som fått en sådan. Föräldrar jobbar båda heltid och barnen är en stor del av sin vakentid på skola eller dagis. Resterande tid fylls för många med aktiviteter av skiftande slag. "Vardagspusslet" som numera är en svårighet för många familjer sätter både relationer och föräldranärvaron i barnens liv på spel.

 

Idag är mycket ställt på ända och jag skulle säga att barnen får betala priset för det. De flesta blir det som alltid folk av ändå, men många fler har fötts med dåliga grundförutsättningar. Knarket finns ett meddelande på smartphonen bort. Andra barn med noll respekt för vuxna och polis testar gränserna i stor skala och med mer hot, våld och utpressning tillskansar man sig status och statusprylar utan minsta empati för offren. Ytterligare andra dras till de "tuffa" och lockas in av möjligheten till status och pengar. Lagstiftarna har inte hängt med i utvecklingen och en allt större dissonans finns mellan rättsväsenet och allmänheten. Pöbeln ska självklart inte tillåtas agera domstol, men lagstiftare och rätt måste ändå på ett rimligt sätt spegla det allmänna rättsmedvetandet annars tappar folket tilltron till systemet och DET är farligt på riktigt. Det är en grogrund för accelererande extremism, nationalsocialism, polarisering, medborgargarden och allmänt ökande våldsupptrappning i samhället.

 

Så, allt detta har lett fram till den situation vi ser på många håll idag. Knarket är ständigt nära ungdomarna och är billigare än någonsin. Våld, hot, rån m.m. förekommer långt ner i åldrarna och straffen dröjer eller uteblir helt. Kidsen vi mött här den här tiden, i alla fall de vi kan bedöma är hemmastadda här, är egentligen rätt hyggliga personer när man pratar med dom en och en. Ensamma faller den tuffa fasaden. Många av dom är säkert rädda och kan ha anledning att vara det. Antingen för gänget man dragits in eller så är man rädda för gängen för man vill inte bli indragen eller ett offer för deras framfart. Det är djupt tragiskt att de ska behöva uppleva sin omgivning på det viset.

 

Jag argumenterar ofta att alla har ett val, alla handlingar är ett val man gjort. Men alla har inte styrkan eller supporten från sin omgivning som underlättar när man ska göra sina val. Alla har inte stödet från en frisk, fungerande och engagerad kärnfamilj i en röd stuga med vita knutar. Barn som har fötts in i dåliga förutsättningar har alltid funnits men jag skulle våga påstå att de är fler nu av nämnda skäl och en hel massa andra skäl som t.ex. samhällets neddragningar på all social service man bara kunnat de senaste 50 åren. Barn växer upp i familjer med allsköns trasiga bakgrunder och problem. Och mitt i detta så är Facebook-grupperna packade till bredden med idioter som inte för sitt liv kan begripa varför 1) föräldrarna inte gör nåt 2) polisen/samhället gör nåt 3) varför ingen bildar ett medborgargarde och går ut och slår dom på käften eller skickar tillbaks dom till sina ursprungsländer. Ingen som helst förståelse & empati för var dom här kidsen "kommer ifrån" och varför vissa dras in i en relativ trygghet och ett sammanhang där nån bryr sig och man dessutom kan få pengar, spänning och "respekt" med väldigt låg insats och i det närmsta riskfritt. En del av det man inte får hemma får man i gänget, ingen raketforskning direkt.

 

Jag blir så jävla trött. Dra på er en gul väst och kom ut och visa att det finns mogna, stabila, trygga vuxna som bryr sig, både om dom och som kan visa på att det finns gränser för vad de kan göra nära vanligt folk. Att de inte kan sköta sitt ostört när "sitt" är något störande, skrämmande eller kriminellt. Av 800 pers i den lokala gruppen har vi bara lyckats engagera ett 25-tal som släppt sargen och kommit med i matchen (ni är hjältar!). Sluta sitt och tyck att nån annan borde göra si och så. Det behövs en by för att fostra ett barn är mer sant än någonsin idag. Acceptera att alla familjer inte fungerar oavsett vad din egen uppblåsta referensram är. Acceptera att vår stackars underbemannade och ihjälbyråkratiskerade poliskår inte kan vara överallt samtidigt även om de önskar att de kunde. Hjälp till för barnen, för området, för samhällets skull!


The Box Restaurant

Ikväll var jag på en ny restaurang i ett tillika nytt hotell här i stan, The Box (Restaurant). Anledningarna var rätt enkla, en av dom att jag ville ha lite riktig mat för en gångs skull, ingen snabbmat, inget halvtaffligt hemlagat. Den andra att hotellet och därmed får man förmoda restaurangen snart efter öppningen seglade in i White Guide vilket skruvade upp förvändningarna på en rätt intressant och högkvalitativ meny och matupplevelse.

 

Jag är en rätt ilsken restaurangkritiker så strö lite socker på det jag skriver efter eget tycke och smak :) Jag tycker t.ex. att personalen ska ha örnkoll över matsalen och gästernas behov, god kunskap om det de serverar och en fingertoppskänsla för när de ska göra olika moment. Servicekänsla brukar man kalla det för.

 

Som ni kanske redan anat så var det lite på personalsidan det brast. Det började bra, mycket trevligt och proffsigt mottagande och upptagning av beställning där hon hjälpte mig rätt i en bitvis något otydlig meny. Full koll på allt som var i. Beställde en "porchetta" som jag inte riktigt visste vad det var annat än vad jag fick förklarat, det lät spännande och rätt i alla fall. Lite gott mörkt bröd med kryddat smör (vitlök?) sattes fram i väntan på maten, mumsigt. 

 

Maten kom före jag börjat fundera på att efterlysa den iaf, kanske 15min? Helt ok! Porchettan, pommes, Caesar-sallad. 3 olika såser (vitlök, rödvin, ört) och tomat/rödlökssallad. Allt var vällagat, gott, snyggt presenterat och lite annorlunda men kunde varit lite varmare vid servering men ok. Min Coca Cola bad jag få med bara en isbit för att den inte skulle bli vattnig. Riktigt uselt då att colan var rumstempererad, minus effekten av en liten isbit då.

 

Men, sen havererade det. Som vanligt måste jag säga ändå, tyvärr. När man ätit klart finns det en kort period mellan att man känner att de nästan tar maten ur munnen en och när det börjar kännas som man sitter i ett berg med disk och man demonstrativt skjuter bort tallriken till andra sidan bordet. Där ska de gärna träffa och de som har koll gör det. Dock inte på The Box Restaurant där man är lika bortglömd som på 90% av svenska standardrestauranger så fort de satt fram maten. Tilltagande irritation.

 

Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle ha en efterrätt, glass som så ofta när det gäller mig. En skål med 3 skopor av glass och sorbet. Det var fint, det var gott men ingen glass eller smak som riktigt tog skruv i mig. Dessutom var glassen något för mjuk/halvsmält för min smak, tror det var avsiktligt så men "it doesn't turn me on". Glass ska ha konsistens och inte vara en sval kräm. Efter jag ätit klart den passerades de magiska gränserna för uppmärksamhet med råge igen och jag lurade på om jag skulle inte skulle gå fram till kassan likagärna. Precis när jag tänkt "de får en minut till sen går jag" så kom servitrisen och tog bort och frågade om jag ville ha något mer. Notan tack!

 

Det gick fort i alla fall 'även om de hade den dumma varianten av kortterminal där man verkligen måste skriva in totalen, inte bara kan trycka på gröna knappen för att välja föreslaget belopp. En viss dricks ska ju trots allt vara inräknat i totalen och något utöver det var jag inte inspirerad att ge mot bakgrund av det ovan beskrivna.

 

Totalt var det inte dyrt och inte heller snålt portionerat vilket annars kan vara kännetecken på ett ställe som fått för sig att det är det som skiljer finare restauranger från resten. Pank och fortfarande hungrig behövde jag inte fundera på här, bra! Huvudrätt, efterrätt och läsk för 340:-

 

Sammantaget en intressant matupplevelse där maten gjorde det bästa intrycket, personalens attityd och kompetens över normalen men med ovan nämnda, i min värld rätt stora plump i kanten. Inte minst för ett ställe med höga ambitioner. Lokalen är ny, fräsch och trevlig. Lite av det nordiskt strama möter en touch av steampunk kanske? Stolarna ok för 1h middag, men inte för en helkväll. Värt att prova igen, kanske på en lunch.


#metoo

Jag tycker #metoo-grejen i huvudsak är väldigt bra och det är skrämmande hur mycket skit som bubblat upp i dess kölvatten. Jag tänker att jag är glad att mina arbetsgivare, och jag skulle säga hela min bransch, som dock har rätt få kvinnor, på det stora hela är befriad från sexuella övergrepp och kränkningar.

 

Jag har tänkt på det hela ett tag men stommen till det här inlägget är en kommentar jag skrev på Facebook som blev alldeles för lång på en artikel där Alexander Bard går till storms mot tendenserna till pöbelvälde, där potentiellt oskyldiga män riskerar hängas ut av mindre ärliga eller uppmärksamhetssökande kvinnor. Alla tjejer är inte änglar och en man som blir anklagad för övergrepp står på en mycket lös grund och riskerar kraftiga sociala repressalier utan att ens vara juridiskt anklagad eller dömd. Det blir ett pöbelvälde där pressen dessutom som vanligt mer eller mindre okritiskt ställer upp som megafoner för det säljer lösnummer och ger annonsintäkter. Sociala medier bidrar också stort till drev och övertoner som snuddar på gränsen till egna övergrepp på de som anklagats (näthat), eller de som försvarar dom eller försöker ingjuta lite sans och källkritik i diskussionerna.

 

Det är inte ok och det är farligt när folks ”ödlehjärna” (känslomässiga reflexer) sätter sig över både sociala regler och juridiska lagar för att man blir upprörd över något eller någon, oavsett ämne. Konsekvenserna för de drabbade riskerar bli helt oproportionerliga och kan leda till mycket kännbara och verkliga påföljder för någon som vi inte ens VET har begått ett brott.

 

Det hela kommer nog sansa sig vad det lider och trots eventuella övertoner och oskyldiga offer så kommer det ha haft en kraftigt medvetandehöjande effekt och frågorna kommer ges mer attention i många organisationer vilket i slutänden kommer stärka kvinnors skydd och ställning i arbetslivet.

 

Både undersökningar, mediskriverier, egna och andras erfarenheter påvisar att det finns en uppsjö med dåliga chefer, psykopater och maktgalna människor på fel platser i både samhälle och näringsliv. Inte tu tal om det. Kändisar liksom gamla rävar, interna idoler i en organisation som nått en status av oumbärlighet, vars kändisskap stigit dom åt huvudet och de tror att de står över allt och alla vill ha dom. Det finns ingen att vända sig till för att säga ifrån då alla skyddar ”idolen”. Att (an)klaga eller anmäla blir en större förlust för dig trots att du som offer egentligen borde ha all rätt och allt skydd.

 

Låt detta vara ett "wake-up call" för dom fartblinda och självfullkomliga och såklart även för alla andra män, att kvinnors kroppar är deras egna och att det finns sociala regler för hur man uppträder mot varann både i arbetslivet och privat oavsett vem man är. Dock får vi inte bli överdrivet rädda för att ta i varann, för att flirta, stöta på, för att umgås och visa uppskattning. Att vara mänskliga och varma mot varann. Att både kunna ge och ta emot fysisk hjälp eller uppskattning utan göra ett neurotiskt felslut om att man blir kränkt.


Visingsö Fly-in - 8 år senare

Just hemkommen från en dag på ESSI/Visingsö flygfält på norra Visingsö kände jag ett behov av att skriva av mig och en längre, mer personlig text än som riktigt fungerar på Facebook. Så jag dammar av bloggen, om så än för bara ett inlägg.
 
Visingsö fly-in är ett årligt återkommande event första helgen i augusti och jag har deltagit flera gånger både land- och luftvägen, fram till år 2009. Gamla vänner eller trogna läsare av min blogg kanske minns vad jag skrev om då, för er andra http://sbb.blogg.se/2009/august/moln-over-visingso.html
 
Dagens glada miner och trevliga möten kom till ett abrupt slut då en gyrokopter med 2 personer ombord, en pappa och hans tonåriga dotter havererade i samband med start och brand uppstod direkt och de två kom inte loss ur vraket. En vän till mig var först fram och fick loss båda som klarade sig men med allvarliga skador. Båda är enligt uppgift återställda idag.
 
För mig blev det en jobbig tid av flera skäl. Jag blev såklart chockad även om jag fungerade under dagen så kom ju en del tankar efteråt och det gjorde att jag på flera år inte ville återvända till Visingsö. Sedan kom ett antal år när jag ville men det inte blev av p.g.a. kollisioner med andra saker som fick ta företräde. En av de svåraste sakerna jag tampades med efteråt var också hur jag agerade initialt och i synnerhet i relation till fotografering. Se
 
http://sbb.blogg.se/2009/august/fotoetik.html
 
En tid efter det inträffade fick jag kännedom om att förloppet fanns på en videoupptagning. Jag fick tag på en kopia och när jag tittade på den så inträffade något så underligt och starkt som jag inte varit med om vare sig förr eller senare. När jag satt och tittade i min kontorsstol så KÄNDE jag rent "fysiskt" lukterna, jag HÖRDE alla ljuden, min stol stod på fältet, det var en mycket omtumlande upplevelse. Självklart var det min hjärna och undermedvetnas reaktion som skapade sinnesvillorna jag upplevde men det var något både skrämmande och fantastiskt att uppleva.
 
Idag, nu ikväll, kan jag i alla fall säga att jag kommit över episoden helt. Det var inte jobbigt på något vis att besöka Visingsö flygfält igen och det var bara en trevlig dag i solen ute "på fältet" tillsammans med ett gäng härliga flygnerdar. Tack Jönköpings Flygklubb och de eldsjälar som håller igång ett av de få (det enda?) bevarade reservfälten för det gamla postflyget och det med bravur. Skönt!
 
 
 
 
 

60 frågor

Massa såna här som cirkulerar på nätet och jag gillar att försöka beskriva/definiera mig själv så jag fyllde i denna...

 

1. Hur gammal är du? 42

 

2. Hur gammal känner du dig?  30

 

3. Vad har du gjort i dag? Det är fortfarande morgon och jag har bara ätit frukost framför datorn och ”morgonsurfat” och börjat tänka på allt jag skulle vilja göra med dagen, blivit stressad av det, gått och satt mig igen :)

 

4. Vilken film såg du senast?  Flight. Den var helt ok men slutade trist kan jag tycka.

 

5. Vem ringde du senast? Ingen speciell, en hög med företag.

 

6. Är du besatt av någonting? Flygplan? :)

 

7. Är du rädd för blod? Nej men jag tycker det är obehagligt att se sprutnålar genom hud, inte min egen men på andra.

 

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Vårt ”datorrum” hemma i huset på Ekholmsvägen. Ett avlångt smalt rum med vita väggar och vitlaserat trägolv med 2 skrivbord (IKEA Galant) bredvid varann längs ena långväggen plus ett par bokhyllor (IKEA Magiker). Den andra långväggen har några byråar (IKEA Malm) och en stor anslagstavla längs sig.

 

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Palme, Bildt, Carlsson, Persson, Fälldin.

 

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? 

Nej, jag är politiskt- och samhällsintresserad.

 

11. Vilken färg är dominerande i din garderob

Sannolikt blått, vitt och svart, numera med lite mer inslag av lila. Sommarkläderna är ljusa/vita eller beige.

 

12. När vaknade du i dag?  

Vid 8-tiden, skönt, brukar inte kunna sova ut på lediga dagar utan vaknar vid 06.30-7-tiden ändå.

 

13. Vilken är din favorithögtid?  

Oj, födelsedagar tror jag, de flesta andra är så uttjatade och kommersiellt överexploaterade numera. Därefter är det väl julen men jag avskyr att det är jul 4 månader om året…

 

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? 

Oj, spelar inte så stor roll bara det bjuder på en sinneskittlande upplevelse. Gärna värme men jag kan lika gärna åka till Ishotellet och åka skoter och kittlas av den gnistrande kylan och rena luften.

 

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?  

Hmm… skulle väl vara Indien i sådana fall… varit där flera gånger och blir alltid tokigt magsjuk där. Annars är det fint.

 

16. Hur vill du tillbringa din pension?  

Oj… det beror så mycket på det. Har jag familj och barn så vill man kanske inte flytta utomlands, annars är det något jag tänker ibland att man skulle flytta till Thailand eller Spanien eller vad som nu lockar om 30 år…

 

17. Vad lyssnar du på just nu?  

Vissa utvalda spår från Depeche Modes nya album Delta Machine. Aldrig varit ett hängivet DM-fan och 70% av albumet går bort i min smak men resten håller jag som bäst på att spela sönder :)

 

18. Har du någon gång brutit ett ben? 

Nej och lite underligt är det att jag är lite ”avundsjuk” på de som gjort det. Det är ju en upplevelse som många haft men jag saknar. Weird va?

 

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl 

Mjölk, smör, bröd, vitlök, salt…

 

20. Vem är din favoritkändis?  

Har aldrig brytt mig så mycket om kändisar och deras förehavanden, än mindre sett upp till någon så. Det finns många som gör bra saker men få som intar någon speciell plats för mig.

 

21. Vad är du på för humör just nu? 

Lite trött-seg-stressad men tycker det är skönt att det är ledigt och ser fram emot att göra flera framsteg i hemmet.

 

22. Vilka världsdelar har du varit i? 

Nord-/sydamerika, europa, asien, oceanien, afrika.

 

23. Snarkar du?  

Ja och lider av sömnapné. Sover med apnéskena men snarkar ändå.

 

24. Vilka yrken har du provat på?  

Restaurangbiträde Checkers, McD), tidnings-/reklamutdelare (SvD, SDR), grafiker (BoHa Tryck), butiksbiträde/lagerarbetare (Systembolaget), Excenterpressoperatör (Saab), IT-tekniker (flertal arbetsgivare).

 

25. Hur går du helst klädd?  

Jeans/chinos och skjorta ute, hemma i t-shirt och underkläder, ev. mysbyxor om jag fryser.

 

26. Vilket stjärntecken är du född i?  

Lejonet.

 

27. Vilket är ditt favoritgodis?  

Choklad/mintchoklad.

 

28. Vad sa du senast?

God natt till min älskade fästmö som inte vaknat ännu.

 

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?  

Engelska.

 

30. Vad har du på dig just nu?  

T-shirt, underkläder, mysbyxor.

 

31. Vilken är din favoritaffär?

Beror väl lite på vad man ska handla det. På sistone kunde man tro det är IKEA :) Östenssons är också fint när det gäller mat.

 

32. Vad har du för storlek i kläder?  

2XL/3XL berode på. 38/32”. Strl 44/45.

 

33. Vad har du i dina fickor?  

Vänster: mynt, nageltång, pennor. Höger: passerkort, minnespinne.

 

34. Vad köpte du senast?  

Nya kontorsstolar och säng (igår).

 

35. Hur många gånger har du flyttat?  

8 gånger på 23 år om jag inte räknat fel.

 

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?  

Antar att frågan inte avser saker som mat och vatten för att överleva… Svårt. Sällskap, medicin, solskydd?

 

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?  

Kvällsmänniska definitivt fast numera tycker jag nog att jag är trött både morgon och kväll men kvällen är betydligt mer produktiv och på semestern vänder jag gärna dygnet.

 

38. Senaste filmen du såg på bio?  

The Hobbit.

 

39. Har du blivit sydd någon gång?  

Japp, armbågen efter en pool-olycka på Mallorca. Mitt i huvudet efter att ha kickat mig fram på en trehjuling och kört rätt in i en parkerad bil :)

 

40. Har du någon gång badat naken utomhus

Japp!

 

41. Vad åt du till frukost? 

 Smörgåstårta :)

 

 42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? 

Hm, 10 år sedan? Då bodde jag nog i en lägenhet i min gamla skola (S:t Lars). Jobbade som konsult för Capgemini och var tillsammans med Pia.

 

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?

Oh yes.. några gånger. E4 Mjölby, E4 utanför Norrköping, Åtvidabergsvägen, på infarten Norrköping, på Lindövägen Norrköping. Så typ 5 ggr.

 

 44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?  

Min fästmö Zarah som lagade middag med perfekt timing till när jag kom hem i tisdags kväll. Fläskfilé, potatisgratäng och tzatziki :) Mums!

 

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?  

Den ena sitter i klockradions docka, den andra ligger bredvid i sin laddare :)

 

46. Vad var det sista du åt?  

Se frukost.

 

47. Vem är världens vackraste kvinna? .

Zarah såklart :) (vilken man med självbevarelsedrift svarar något annat?)

 

 48. Är du blyg?  

Inte alls.

 

49. Vilken var den sista konserten du var på?  

Östgöta Blåsarsymfoniker med Elaine Paige.

 

50. Vad heter du i andra namn?  

Olof

 

51. Har du varit med om en bilolycka?  

Flera gånger. När jag var liten med mamma i halkolycka i Norge, med en kompis som buskörde och planterade bilen i wireräcke, egen halkolycka i rondell.

 

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?  

Nej jag tror inte det men alla vet såklart inte allting men det mest har jag nog yppat för någon någon gång.

 

53. Vilken är den roligaste träningsformen?  

Friskis gruppass.

 

54. Har du några husdjur? 

Katter.

 

55. Vill du gifta dig?  

Inte utav ren princip men när det känns rätt eller är underlättande så javisst. Klart man har en vision av hur ens eget bröllop skulle se ut.

 

56. Var växte dina föräldrar upp?  

Min pappa i Finland med en alkoholiserad pappa.  Min mamma kringflackande huvudsakligen i norra Sverige, morfar var provinsialläkare i jakt på en fast tjänst.

 

57. Har du någon gång ringt polisen?  

Jadå, fler gånger än vad jag minns. Grannbråk, olyckor, vansinnesförare i trafiken, väghinder (senast tidigare i veckan)…. you name it.

 

58. Har du svenskt ursprung?  

Definiera? Mamma halvnorska/vallon och pappa finne… Men nordisk och född och uppvuxen i Sverige. Inte för att jag förstår vad det spelar för roll.

 

59. Har du, eller har haft, något smeknamn?  

Knatte när jag var liten, BoB nu (Bengt Olof Bergholm).

 

60. Vilka är dina största svagheter? 

Taskigt tålamod/instant gratification. Viss egocentrism även om min inställning alltid är att jag vill vara tillmötesgående, öppen, tjänstvillig, flexibel etc så blir det väl inte alltid så som jag föresätter mig att vara… Sucker för såna här frågeformulär? :D

 

 


Mamma in Memoriam

 
Idag för ett år sedan så dog relativt oväntat min mamma blott 76 år gammal. Igår kväll var älskade Z och jag vid graven i Åtvidaberg och satte lite blommor och tände ett ljus i halvmeterdjup snö. Nedan följer det tacktal som jag höll på begravningens eftersits. Det sammanfattar henne och det plötsliga frånfället rätt bra.
 

Först av allt vill jag tacka alla er som kommit idag för att ta farväl av Ingrid, er granne, er vän, er släkting – min mamma. Det betyder mycket för mig och jag vet att hon hade varit rörd över att se er alla här idag. Mammas bortgång var både väntad men ändå oväntad. Att hennes tid var på väg att rinna ut var tydligt - men att den skulle vara kort var oväntat.

 

Jag har under tiden sedan lördagen den 18 februari pratat med många, många människor och alla som känt henne är rörande eniga om att vi är glada att hon fick sluta på det bästa av sätt - att bara stilla få glida bort i sömnen. Detta i motsats till en fortsatt plågsam tillvaro med stora förändringar och tilltagande begränsningar som hade berövat henne ännu mer av det som gjorde hennes liv värt att leva.

 

Jag har inte minst under den senaste tiden kommit att inse hur otroligt stark och envis hon var. Att under mer än 15 års tid som ensamstående mamma och lågavlönad sjuksköterska kunna ro runt ett hus med trädgård, uppfostra och backa upp mig i min problematiska skoltid, underhålla ett flertal kvalificerade hobbies, bekantskapskrets och dessutom resa utomlands en eller två gånger per år är inget annat än enastående!

 

Just resande har vi sett som en av de mest kännetecknande sakerna med mamma. Det är också resandet, inte minst de safariresor till Afrika som hon gjorde på senare år, som tjänat som tema och inspirerat oss i planeringen av begravningen och utformningen av annonsen. Den lite ovanliga kistan och den okonventionella placeringen har vi valt för att alla, även de som inte valt att gå fram för ett avskedstagande, skulle kunna se bilderna på henne och hennes älskade djur, inramade av den grönska som hon odlade närhelst och varhelst hon kunde.

 

Hon såg alltid fram emot nästa resa, nästa upplevelse. När hennes resande till slut var över tog det livsgnistan med sig. När det målet inte längre fanns så slocknade glöden, vi kan se det nu såhär efteråt. Vi hoppas på att hon nu har kommit iväg på den sista stora resan och att hon är framme i sitt paradis, sittande i tidig morgonsol med en stickning i knät och tittande ut över savannens alla djur stilla betande i dagens första ljus.

 

Tack.

 


Vietnam - 1

Redan i skiftet oktober/november började vi se oss om efter en utlandsresa. Det stod klart att vi skulle flytta att vi kunde bestämma tidpunkten ganska så fritt. Vi valde att flytta först, redan en månad efter att köpet blivit klart för att sedan stupa iväg på semester och dra nytta av den fördelaktiga jul-/nyårshelgens alla lediga dagar. Bättre det än att först vila ut och sedan slita livet ur sig med flytt och tilltagande press på jobbet.
 
Marknaden i Phan Thiết

Vi tänkte att vi kanske skulle vara hyfsat bra ute i tid ändå... siktet inställt på gamla vanliga Thailand i första hand men se nä, där var det tokfullt och det lilla som fanns kvar var tokdyrt. Vad skulle vi då ta oss till? Egypten? Marocko? Gambia? Samma visa nästan vart vi än tittade.  Sedan kom jag på Vietnam. Resmålet är tämligen nytt men inte helt och hållet och det jag hört från de som varit där har varit odelat positivt. "Det nya Thailand, inte så exploaterat" hette det. Bokningsläget var väl inte så himla ljust där heller men vi hittade ett hotell och en avgångstid som passade oss. Phan Thiết ("Fann Tiett") hette orten, hotellet The Palms och avresa juldagen 15:35.
Arrangör: Ving
Flygbolag: Novair (Air Europa visade det sig).
 
Torget i Phan Thiết

Prislappen var lite dryg men ändå, för en paketresa så långt bort och över jul var det bara att gapa och svälja. Den beskaste medicinen kom efteråt... först när vi bokat så såg vi att den 10h långa flygningen skulle följas av en transfer med buss på 5-6h!!! Maddafakka?!?!
Vi kunde fortfarande ha backat ur men vi valde att vänja oss vid tanken istället. Alternativet var ju inget alls, kanske en sista minuten i bästa fall men vi ville vara säkra på att komma iväg. Jag kontaktade lite vänner och bekanta som kunde  beskriva lite mer av vad vi kunde förvänta oss av Vietnam då landet, sånär som på ett visst krig, var ett ganska svart hål i vår karta. Många frågor besvarades och vi hade en bra bild av vad som väntade. Så gott det nu gick sådär på distans.
 
Z med nya glasögon, c:a SEK 1 000:- för bågar och glas.

Resan ner gick helt enligt plan och jag fick ett par timmars sömn mha diverse tunga droger från Z:s apotek ;) Väl framme så funkade allt klockrent och vi åkte med ärrade Ving-veteranen Anna-Karin "A-K" som berättade lite om vad som väntade och skickade runt både mat, godis, kartor och annat. Vi visste att det hotell vi bokat låg på en annan plats än alla de andra hotellen. Vårt låg inne i Phan Thiết stad men ändå nära vattnet och de andra i Hàm Tiến, en strand c:a 12km norrut. Det vi inte var riktigt beredda på var nog att hotellet låg längst ner på en skitig bakgata efter att först ha navigerat genom små trånga kvarter. Väl inne på hotellet var allt fint och utsikt över en golfbana och havet men läget... läget... trots att det är mitt i en stad på 250 000 invånare finns inte en restaurang på >500m avstånd, ingen "supermarket", inga butiker annat än inhemska hål i väggen. Vi är helt isolerade på vårt hotell om man inte tar en taxi till centrala Phan Thiết (inte många restauranger där heller) där det finns en marknad och lite mer normala städade butiker.
 
Kitesurfing är helt klart den nya flugan... jösses!

Efter att ha besökt Hàm Tiến-området där de andra hotellen ligger så bestämde vi oss för att se om vi på något sätt kunde byta hotell till något där uppe. Hàm Tiến är mer som Thailand, visst, exploatering i all ära men det fanns i alla fall ett användbart utbud av saker och ting. Hotellet vi bor på nu, The Palms, är fint och fungerar i allt väsentligt bra. Restaurangen är helt ok vad man än beställer, t.o.m stek (på australiskt kött) kunde de tillaga alldeles utmärkt och till mycket överkomliga priser. En fint poolområde finns, massage på beställning, sauna och ångbad. Personalen kan inte många ord engelska men är mycket vänligt inställd och vill verkligen göra sitt bästa. Tillgång till hav och strand kräver en promenad på 1,5km eller taxi. Stranden däremot är väl fin men saknar alla faciliteter, inga solstolar, inga restauranger/fik, inga duschar/toa, ingen massage, ingenting. Inte ens souvenirförsäljare och så blåser det ganska mycket här hela tiden med relativt grov sjö så poolen är ändå att föredra.
 
Trafiken är som i alla utvecklingsländer ett kapitel för sig. Mest moppar, bilar ägs knappt privat och en salig röra med mer tutande än i valfritt arabland.

Vi får se vad som händer. Hursomhelst så har vi köpt till så att vi får de sista 2 nätterna i Saigon (Ho Chi Minh City, HCMC) så vi får tid att besöka Cu Chi-tunnlarna, krigsmuseet och se lite av vad storstaden har att erbjuda.
 
Gatan ner till vårt hotell
 
Generella intryck och observationer. Vietnam är ett Thailand för 20 år sedan med allt vad det innebär. Det är lortigare, enklare, saknar mycket av det som den västerländske turisten förväntar sig. Engelska talas nästan inte alls, inte ens bland de som är i turistnäringen. Kusten är överlag mycket blåsigare än Thailand och det kan vara skönt, om än förrädiskt att det inte blir så väldigt varmt. Men när det blåser såpass att det blir obekvämt, saker som inte är fastbultade flyger iväg o.s.v. så är det inte lika skönt längre. Valutan, Dong (VND) finns inte i lägre valörer än 1 000 och upp till 200 000 på sedlarna. Ta bort 3 nollor och dela på 3. Taxi kostar 16500d/km, alltså SEK 5,50:-, en resa från vårt hotell till Hàm Tiến, 12-13km bort c:a 60:-. En måltid som ikväll med en förrätt, en pizza, 3 stora tigerräkor, 2 cola fick vi för SEK 120:-. En flaska inhemskt vin på hotellet kostar SEK50:-. Massage 60min c:a SEK 100:-.   

Ikväll blir det "galamiddag" på hotellet (ingår) och för en stund sedan fick vi klart att vi kommer att få byta hotell till Sea Lion Resort & Spa i Hàm Tiến fr.o.m. i morgon 1/1-2013. Ska bli skönt att komma lite närmre ett bättre utbud och variation, även om det är lite dyrare där och betydligt fler ryssar... Om tyskarna var illa ansedda turister på 80-talet så är det inget mot ryssarna idag och det av goda skäl. Maken till dålig attityd de har.
 
Gott Nytt på er där hemma i kylan, halkan och mörkret! Nu ska jag knata ner till poolen... ;)

Giraffhus! <3

För två veckor sedan fanns i mitt huvud inga planer på att flytta, än mindre att skaffa ett hus. Nå allt för att jag har haft de finansiella resurserna att kunna göra det utan problem efter min mammas bortgång men hus har aldrig riktigt känts som "jag". Mitt mål just då, för två veckor sedan, var fortfarande att återta och njuta av ett normalt liv igen efter den hektiska/traumatiska våren. Med all memorabilia/bohag från mammas hem och i takt med att älskade sambon Z fått fler och fler kläder och prylar så har vårt hem blivit mer och mer trångbott. Även jag hade insett att vi måste göra något mer radikalt åt situationen, men kanske först framåt sommaren 2013.
 
Z var betydligt mer irriterad på läget och en kväll hade hon tagit fram förslag på några radhus och lägenheter som vi iaf skulle titta på tillsammans. Sedan vårt äventyr i somras då vi var stödfamilj till ett antal katter/kattungar så hade ju också en egen katt, Chaplin. Dessvärre är ju husse allergisk och det har väl funderat hjälpligt ändå men astman gör sig mer och mer påmind och att göra oss av med Chaplin är verkligen en sista-sista-sista-utväg. Därför var idén, och huvudkriterium, ett boende där vi kan skilja på katt och människa. Alltså ett boende med ett stort rum som kan bli enbart katten/katternas och där Z kan driva lite stödhem/kattpensionatsverksamhet.
 

Ett av husen verkade lite mer intressant än de andra. Ekholmsvägen 185... ett kedjehus med 14kvm "hobbyrum", ursprungligen ett kallförråd som inretts och värmts upp. Vi sa att vi för skojs skull iaf skulle åka på visningen. Sagt och gjort. Efter visningen blev det en andra visning... efter andra visningen en massa kollande om priset låg rätt (2 595 000), vilket vi egentligen inte tyckte, det förföll lite högt. Vi ville lägga ett underbud men någon annan hann först, de hade uppenbarligen samme tanke då de lade 2 400 000,
 

En massa diskuterande och kollande om boendekostnad, lånelöften, räntor, besiktningsanmärkningar, radon, mätning och möblering och juridiska aspekter mellan oss som sambor varvades med budgivning på huset och lite lagom "shell schocked", efter att ha lagt det som vi sagt skulle bli vårt sista bud på 2 800 000 så drar sig de andra ur och vi har vunnit! 10 dagar efter att inga konkreta planer fanns på att flytta. Än mindre bli husägare! Vad tusan hade vi gjort!? Dagen var söndagen den 28/10-2012. 2012... vilket jävla år..! Kontraktet skrev vi tisdagen den 30/10 och inflyttning är redan 30/11. Turligt nog så blir vi av med lägenheten samma timme som vi säger att vi är färdiga, nästa hyresgäst står och hoppar i farstun! :)
 
Huset är ett av de så kallade "Giraffhusen" i Ekholmen, byggt 1975 men väl efterhållet, renoverat och standardhöjt. Trots att de nuvarande ägarna är lite äldre så har de månat om att hålla det modernt och fräscht. Inglasat uterum, fint kök, bubbelbad, relativt nya maskiner och fräscha ytor överallt. Inte mycket vi kommer att behöva eller vilja ändra på, inte från början i alla fall. Tomten är på ~500kvm (lagom för lata mig) och husets boyta är 133kvm. Annonsen med alla bilder och detaljer finns här.
 
Bloggen har ju varit eftersatt ett tag och jag lovar ingen direkt bättring, Facebook är tyvärr både snabbare och enklare att publicera på, men det blir ju inga långa utlägg á la blogg. Men lifetime events som detta ska jag försöka få in iaf :)


Potpurri

Som vanligt nuförtiden så blir det inte så mycket bloggat som jag skulle önska. Livet går på högvarv och jag är iväg på en massa olika saker som skulle vara roligt att skriva om och visa bilder från såklart. Satt nu på kvällen och sorterade lite bilder och hittade en hög som jag inte visat alls eller kanske bara på Facebook tidigare. Det får helt enkelt bli en liten potpurri av en del av det som hänt de senaste månaderna :)

Sommaren var ju bitvis rätt fin och och jag har varit iväg på lite bad och lite fest vid vatten. Rackarns vackert vid Östersjökusten utanför Oxelösund denna kväll.

Z tog mig med på Visfestivalen i Västervik, ett evenemang som jag aldrig varit på tidigare men länge haft en tanke på att besöka. Det var trevligt och bra, Åsa Jinder, Lars Demian, Tommy Nilsson, CajsaStina, Lalla Hansson... mer eller mindre i min smak men alla bra och sammantaget en trevlig afton. Bilden ovan däremot är från Skänninge Marken i början av augusti, ett evenemang som Z aldrig hade besökt tidigare.

Sommaren är ju insekternas tid men glad är jag att vi knappt sett röken av mygg där jag bor. Desto fler var de små kräken i Z:s hemtrakter i Uppland *tvi*. En morgon när jag kom in i badrummet så tänkte jag "what's wrong with this picture"? Z hade skaffat en hårsnodd med en trevlig fjärilsdekoration på, eller? Trött som jag var tänkte jag inte mer på det förrän Z ropade och pekade... :) Nej, den fjärilen kom inte från Taiwan :) Visst smälte den in otroligt bra?!

Lilla Canon:en har varit bra att ha till hands ett antal gånger, som när man ser lustiga ekipage i trafiken. Google-bilen här har många sett men det var första gången för mig. Platsen är Gumsbacken i Nyköping, måste gå in och titta om vi fastnat. :) Fast nåt säger mig att de bara var inne och åt...

Kapitlet "man tager vad man haver", en sport-BH kan väl extraknäcka som varningsflagga för utskjutande last? :)

Väckte gamla minnen... min andra bil var LJU614, en vit Golf GTi från 1983.

Jorå såatte... :) Älskade Z bjöd på Spa-kväll på Huskvarna stadshotell med anledning av min födelsedag. Låter ju lagom sexigt men stället har uteslutande temainredda rum och med ett halvgenomskinligt upplyst badkar mitt i rummet. Spa-behandlingen stod Z för och med den äran samtidigt som jag sörplade Bailey's och bara njöt <3

Så över till Norrköping där jobbets reservkraftaggregat nu äntligen är på plats efter flera års stretande med projektet. Återkommer kanske med en liten rapport inifrån, vore spännande...

Efter bara några få år så byggde Norrköpings kommun om norra strandpromenaden vid Saltängen igen, vad som var fel på den förra är oklart men man hade väl några miljoner över. Konst skulle man ha också såklart och den här skapelsen som är både konst och sittplatser i ett uppfördes. Hångelbollen var ett av smeknamnen som folkmunnen gav skapelsen rätt snart. Undertecknad försökte sätta en Geocache vid den men se det gick inte p.g.a regler om avstånd till närmaste andra cache, sucks to be me :(

Var på en "spotter-kurs" på Arlanda arrangerad av Svensk Flyghistorisk Förening. Teoridelen avhölls inne på "Arlandasamlingarna" där jag fann denna tekniknostalgitripp - en LaserDisc™-spelare med skiva! Sweet!

Vi fick också besöka Le Caravelle Club's flygplan. Kanske kommer det ett inlägg om det vad det lider, var superkul! Nu har jag varit ombord på både "851" och "852". Synd bara att jag inte längre minns vilken av dom jag flög ESCF-ESUF (Fällfors)-ESPA-ESCF runt 1992... :(

Visst är det påfallande hur ofta de som har störst behov av att föra fram sitt budskap på offentlig plats är samma som missat all grundläggande rättstavningsträning i skolan? Våldsamma verkar de vara också, stackars Roul... varför vill de ha sönder honom?

Så sent som i onsdags så var jag på studiebesök på Nationellt SuperdatorCentrum på LIU. Kul att få höra det berättas om de superdatorkluster dom har där, det är faktiskt flera, något jag inte hade en susning om.

Now that's not something you see everyday! Två stycken KLM-kärror på ESSL, bilden tagen häromdagen från pendeltåget på max zoom med lilla Canonen genom en skitig ruta med ett fingeravtryck på linsen... :) Har inte kollat varför men sannolikt har den högra drabbats av något tekniskt problem så att de fick lämna den här i väntan på delar.

Det var allt för denna gången :)

Varning För Hunden



:)

Tant Hilti

Man ser många intressanta människor när man åker kommunalt, inte alla värda att ens le åt men den här damen var lite paradoxal. What's wrong with this picture?!


Typisk småtråkig tant va, batikkjol, scarf, reklam-rygga, stor påsväska med ett litet mjukdjur på, ful kofta och så... en Hilti! :) Jag som trodde hon jobbade på Skatteverket...

Life 1.0 - Diverse Saker

Som vanligt så går livet så fort att jag knappt hinner blogga trots att jag tar en massa bilder och gör saker jag skulle vilja berätta om/dokumentera här. Så, ibland får man köra ett sånt här litet "slask-heat" med bilder som inte är värda ett helt eget inlägg.


Första bilden är från midsommarfirandet vi hade hemma hos oss. Några av våra vänner kom över på lite grillning. Champinjoner med vitlöksost i, majs, tzatziki, potatissallad, fläskfilé och flintastek. Mmm... :)


Snubbe på Resecentrum, han kändes lite... fikus? :)

Lunchade med P häromdagen och Cisco & Pixie var med och avnjöt en buffé på Thaihouse.

Har du en solidröd bil med matt/oxiderad lack? Den här var ett praktexempel på hur fin det faktiskt går att få den om man lägger ner lite energi. Synd att han inte orkade klart på en gång bara :)

Ser du Kalle Kanin? Eller Harald Hare är det kanske men iaf :) Var ute och gick promenad på lunchen när något försvann in i ett buskage framför mig. Jag tänkte att det var en fågel först men den var nog lite för lurvig för att vara en stare...

Närmare kontroll uppdagade en liten harunge av 2011 års modell :) Söööt!

Hur tänkte han med MC:n här egentligen? "Min hoj är så orange och dyr att den inte är i vägen och ingen vill köra på den ändå"? :)

Och så en bild från balkongen hemma på vår petunia som vi köpte på en handelsträdgård någon gång i maj. Först så var den superfin, sen "dog" den innan vi lärt oss hur mycket vatten den dricker (kopiösa mängder) och nu börjar den arta sig igen. Den är sååå fin! :)

Och så en liten frestare... jag är äntligen i huvudsak klar med bearbetningen av mina bilder från Kenyaresan.
Kommer ett massivt inlägg om det lite senare. Tills vidare så får jag presentera en av resans absoluta höjdpunkter, något så maffigt att våra masai-guider aldrig sett något liknande. 4 lejoninnor med sina samlade kullar, totalt 17 ungar i ungefär samma ålder!

Vad händer annars då? Jobbet har fortfarande inte släppt ut mig på grönbete, jag får bita ihop ett par veckor till innan det är dags för min månad :( Z och jag håller som bäst på att flytta ihop och imorgon firar vi 10 månader tillsammans <3

Jag går också "i väntans tider" på att min ballongflygning som jag fick i 40-årspresent ska bli av. Det har varit några dagar bestämda nu men vädret har inte varit med oss. Jag kommer att avisera på Facebook och via SMS till alla som kan tänkas vara intresserade av att lyfta blicken mot skyn eller kanske komma dit.

På semestern är inga stora äventyr planerade men det finns en hel del idéer, vi får se vilka av dom som blir verklighet. Sannolikheten är nog ändå hög för en tur till Uppland med Gräsö- och Ålandsbesök. Gotland är ju förstås också givet. Vi är också sugna på en tur längs med västkusten ner till sydligaste skåneland... vi får se vad som blir. I övrigt ska det sökas en massa flygjobb är tanken och så fixa hemikring med sånt som tiden alltid känns för knapp till annars, som att bearbeta bilder och blogga! :)

Semestern - årets mest upptagna tid? :P

Flygräddning - Nature Edition

Söndagen hade ett grovt späckat program, brandflyg 2 pass (9-12, 16-19), flygning med P och hennes nya familj (12-14) och dessutom en fika/lunch för mig på Åbacka tillsammans med M (14-16). Jag var hemifrån och på G från 08:00 till 19:30.. *puh*. En liten icke planerad programpunkt smög sig in också...

På väg från LFK till Åbacka insåg jag att plånboken bara innehöll kvitton, det kommer man inte långt med på Åbacka där cash is king. Minutenautomaten vid Braskens Bro lära vara borttagen enligt tidningen (buuuh!!!) så vilken låg då bäst till? Berga Centrum fick det bli.
Stegade resolut fram mot den men framför den står en stege... foo? En hantverkssnubbe står på den och jag frågar om maskinen är trasig. Han vänder sig om mot mig och säger nejdå, men jag försöker få den här tillbaka till boet där upp... *peka*

(publiken utbrister ett samstämmigt *åååååååhhhhhhhhh!!!!* )

I handen håller han en liten gråsparvsunge. Han berättade att han också skulle ta ut pengar och när han står där säger det "slatt" och på marken bredvid honom ligger den lilla krabaten och piper förtvivlat. Fallet var nog på 5m åtminstone och den stege han fått låna nådde inte upp alls. Blödiga djurvänshjärtat slog dubbla slag... Jag hämtade en plastback ur bagaget på bilen och vi la den uppe på stegen men vare sig han eller jag nådde ända upp ändå. Det saknades 1dm eller så för att vi kulle kunna nå hålet i tegelväggen. Vi turades om att prova olika saker och passade den stackars ungen oss emellan...


Jag såg mig nödd att ge upp p.g.a tidsbrist och att vi inte hade nåt vi kunde göra. Vi skiljdes åt och han gick för att leta på nån lösning. Jag hade missat ta ut pengar i villervallan så jag ställde mig och gjort det. Då kommer snubben tillbaka med en riktig stege :) Med den var det inga problem och ungen kunde äntligen efter en kvarts slit återförenas med sina syskon i boet. *Feelgood*.

Men vi fick också höra att det inte var första gången en unge trillat ur det boet och ungar som luktar människa kan ju bli ratade av föräldrarna. När vi gick därifrån så var allt bra iaf men naturen är grym. Men det vill jag inte tänka på nu. Jag vill tänka att den kommer att vara en av de gulliga småfåglarna som jag kastar smulor till på Åbacka i sommar...

Berlin 2010 - Sea Life Center / Aquadom

Jag visste ingenting om Sea Life Center (som tydligen är en kedja av 8 akvarier i olika storstäder) före vi kom till Berlin och åkte på rundtursbussen. Det automatiska guidesystemet berättade när vi passerade att det finns och att man även har världens största cylindriska tank med fiskar som man åker "hiss" upp igenom på insidan! Det kändes klart intressant att avlägga en visit där så så fick det bli.

Det är svårt att plåta i skumrasket med glas emellan och fiskar som aldrig är stilla så resultatet är inte precis kristallklart men det är som det är :)

Sjöhästar är fascinerande varelser...

Mina favoriter är helt klart rockor av olika slag, de är så läckra! Som rymdskepp svävar de graciöst fram med sina stora "vingar". Kul också att det har som ett ansikte på undersidan, ser lite ut som en glad seriefigur eller clown kanske :) (scream - anyone?)

Överallt finns fönster in emot tankarna eller så går man i tunnlar under dom och är helt omsluten av fiskarna och deras värld.

En och annan reptil hade smugit sig in också... som den här kaxpellen :)

Nyårsmaten på tillväxt :)

På väg ut hade ma gjort en sal med speglar som gjorde det fett svårt att hitta ut... ingen kom därifrån utan närkontakt med en spegelvägg eller två där man trodde det var fritt fram... :)

Och så la pièce de résistance - Aquadom! 11m i diameter, 25m hög, 900 000l vatten och 2600 fiskar av 56 arter!

Och på insidan en plattform som för dig upp till toppen och tillbaks ner igen. Major cool!

Hela pjäsen står på en innergård där omgivande byggnad är hotell, lägenheter och kontor.

Sea Life Center ägs av Merlin Entertainments som specialiserar sig på olika typer av unika äventyrs- och nöjesanläggningar. Man äger t ex även Madame Tussauds (som finns i Berlin också men vi hann inte med det), Legoland och The London Eye.


Mycket snygg och välskött anläggning, långt ifrån gratis men en lite unik upplevelse! Rekommenderas!

Berlin 2010 - Sevärdheter

Berlin som sagt, 2010-12-04--06. Hastigt påkommen utfärd till denna historiska plats med sin mörka bakgrund över en weekend. Hur gör man då för att hinna med det viktigaste på så kort tid? Vi köpte ett dagpass på ett av de sightseeingbussbolag som kör turer varje kvart längs en slinga runt stan med fasta hållplatser. Att åka hela varvet tar 2h15min och man kan hoppa av och på som man vill hela dagen. Först var vi inställda på att åka hela varvet och sen gå tillbaks till de ställen vi ville se mer av...

...men när jag fick syn på Brandenburger Tor i det strålande vintervädret så kunde jag inte hålla mig. Jag ville ju få fina bilder när det var så vackert väder och sämre sådant var utlovat till söndagen.

Häftigt! Statyn av fyrspannet fördes till Paris som krigsbyte av Nappe och återfördes sedermera och då adderades järnkorset & riksörnen. Själva porten som är en triumfbåge har stått sedan 1791 och var en av få strukturer i Berlin som överlevde bombningarna under WWII.



"Denkmal für die ermordeten Juden Europas" eller "Holocaust Memorial". 2 711 block av betong med måtten  2,38*0,95m men med skiftande höjd.

"According to Eisenman's project text, the stelae are designed to produce an uneasy, confusing atmosphere, and the whole sculpture aims to represent a supposedly ordered system that has lost touch with human reason" - Wikipedia


Om man som undertecknad fått en ordentlig duvning i historia genom skolans försorg och sen kryddar det med allehanda dokumentärer och filmer på TV om förintelsen så är det mycket säregen känsla som infinner sig när man vandrar ner i gångarna. I mitten finns ett "informationcenter" där namnen på alla kända judiska offer för förintelsen finns listade.

Tittut :)


TV-tornet som är ett av Berlins kända landmärken. Vi åkte upp 204m (av 368m) till utsiktsplattformen och tittade såklart. En mörk och snöig natt men det var fint ändå och vi tog varsin drink i baren och njöt av stämningen.


Rådhuset. Det är påfallande vad mycket intressantare arkitekturen blir när man kommer ner i Europa. Vad har de nordiska huvudstäderna att komma med vad gäller pampiga klassiska byggnader egentligen? Inte mycket om man jämför med Berlin som är fullständigt sprängfyllt med intressanta, enorma, vackra, byggnader utstrålande en aire av betydelse och historia.

Checkpoint Charlie. Eller i alla fall en replik av och inte på helt rätt ställe. Berlinarna hade mycket bråttom runt -89/90 att utplåna alla spår av den förhatliga delningen och därför har man rivit, byggt och renoverat överallt inklusive på mark som hade varit intressant för omvärlden att bevara.




En bit av muren intill murmuséet vid Checkpoint Charlie.

En bit äkta mur som står kvar där den alltid varit. Jag hade hört uppgifter om att inget alls fanns kvar av originalmuren efter den rivningshets som gick fram i spåren av fallet men det stämde som väl var inte :) Det finns t.o.m en flera kilometer lång sträcka kvar som förvandlats till ett konstgalleri där kända konstnärer fått smycka varsitt segment av den.


Vi bodde på ett Holiday Inn i stadsdelen Prentzlauer-Berg som tidigare låg i östberlin. Visst ser man spår av östs förfall fortfarande men det byggs och renoveras hela tiden för att höja standarden. Hotellet var mer eller mindre helt nytt och spårvagnen stannade precis utanför entrén. Deluxe :)

Det är inte helt billigt i Tyskland men så är det ju i de festa €-länder. Med alla utgifter, hotell, flyg, mat, transporter etc. så spenderade vi nog runt 7000:- och det är väl ändå inte så farligt för 2 personer.

Berlin 2010 - Weihnachtsmarkt

Jag har några år närt en önskan om att besöka Berlin. Det är ju så nära så det är nästan genant att inte ha varit där och det finns ju så mycket nutidshistoria förknippad med staden. Lägg till det en önskan att än en gång få besöka en äkta tysk julmarknad och att Ryan flyger dit från Skavsta varje dag...

Z sa att hon funderade på att resa bort nånstans till helgen, hon menade nog snarast på besök hos familj inom landet men det sa hon inte till mig. Jag kollade lite Ryan och annat och föreslog att vi skulle ta en tur till Berlin. Z höll på att svimma men var såklart inte sen att haka på :)

Bilder i drivor blev det såklart och den som vill se ett större urval kan såklart kolla galleriet som vanligt. Det blir flera inlägg med olika "tema" från weekenden i Berlin. Detta första med fokus på julmarknaderna såklart :)


Idén kläcktes på onsdagen och på lördag morgon 06:30 gick flyget, raskt marscherat! :) Här först ett urval av de små stugor från vilka det säljs allt möjligt juligt/vintrigt och så mat såklart.


Ryska dockor.



Brända mandlar i mängder av olika smaker.

Ett antal ställen sålde såna här mumsiga kok med champinjoner, lök och annat mumma i. Mmmmm.... för den som gillar svamp.

Minimala munkar :)

Stan har i runda slängar 30 julmarknader, här är en av dom sedd från toppen av TV-tornet.

Det är inte bara marknad utan också lite drag av nöjesfält med pariserhjul, karuseller och såna här isbanor som jag trodde var ett amerikanskt påfund man ser på film :)

Ingången till en av marknaderna. Det kostar inget att gå in på själva området. Dock är det lätt att komma ut därifrån betydligt fattigare.... :)


"Sagotanten" med sitt positiv.

En "taverna". Obligatoriskt en sån svinkall vinter som denna var förstås att ta sig något varmt att dricka och den tyska varianten av glögg - glühwein, fanns att köpa i varenda hörn. Den är inte alls så söt som den svenska glöggen och... tja... inte nån hit med oss iaf men kul att prova!

Ett änglaspel i jätteformat, tufft! :)

Pariserhjul ja, detta bjöd på en trevlig tur.

45m högt var det.

Korgarna var i gammal stil av trä. Rådhusets klocka syns genom fönstret.

Ridturer för de allra minsta :)

In alles så var det kul och mysigt men minnet av Stuttgarts julmarknad från 2001 är ändå mysigare, lite mindre, lite mer genuint men säga vad man säga vill, det här med julmarknader, det kan tyskarna. Svenska julmarknader har sin charm men come on... det är nästan inte ens samma sport!

Vintern 2010

No comments.





And-nöd

När jag kom hem igår kväll så stod det ett par grannar och glodde runt en parkerad bil, jag tänkte inte så mycket på det men när jag klev ur och höll på att samla allt jag skulle ha med mig in så hörde jag fragment av deras samtal "...nu är han under bilen...", jag tänkte att de nog bekymrade sig om Nisse, grannens feta alfakatt som brukar ha parkeringen som sin "hood" så jag frågade om det var det - nej det är en and här! blev svaret.



En utmattad och tagen gräsandshane visade det sig. Vi spenderade några minuter med borste och kartong för att få ut och tag i honom och sedan fick han följa med in i värmen. Grannen matade den med bitar av ost som han glupade i sig. Jag gick hem för att äta lite själv men återvände efter det. Då hade de flyttat över den till en större kartong och pratat med viltjouren i Stockholm för att få lite goda råd. Den föreföll inte direkt skadad vad vi kunde avgöra men den orkade i alla fall inte flyga. Fräsa däremot kunde han när vi närmade oss kartongen :)

Vet ännu inte hur det hela har avlöpt då grannen skulle släppa ut honom vid Stångån på väg till jobbet på morgonen idag. Lite skojsigt är det i alla fall med lite såna här oväntade saker man trillar på rätt vad det är.

Har en hög med bilder, upplevelser och idéer som ska bli blogginlägg snart nu när jag dessutom har lite mer tid :)

Höst!



Ny toppbild och ny bredd så att bilderna kan bli 600px istället... tyvärr ser allt det gamla skitfult ut men det är smällar man får ta... :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0