In Mamoriam


Ingrid Märta Bergholm (f. de Val)  f. 1936-06-09 d. 2012-02-18.

På Pricken Lika

Var på "pricktest" igår för första gången på 30+ år. Dock var det inget som skiljde sig nämnvärt mot första gången.

Man testar för i princip samma saker nu som då. Gräs, björk, gråbo, häst, hund, katt, kvalster och ett par olika sorters mögel. Ett par av proven är kontroll, ett som inte ska bli något (vatten, typ) och ett som ska reagera (histamin). Efter 15min så ringas svullnaden in med en bläckpenna som inte torkar så bra och lyfts över mha tejp till ett formulär som sedan sparas. På så vis kan man jämföra hur kraftiga reaktioner jag haft om man skulle göra om det i framtiden. Summa kardemumma så får jag fortsätta att hålla mig undan i första hand gräs och kissemissar...  Sux to be me :(

Fyra Nolla

Jorå, såere.

Den traumatiska 4:an anlände i lördags. 39 och 40, det är 10 år emellan de åldrarna. I alla fall på en del sätt. Jag är såklart inte annorlunda än dagen innan men den generella bilden av en man i 30-årsåldern eller en i 40-årsåldern skiljer ju rätt mycket.

I flygsammanhang förekommer en del "åldersrasism" som bottnar mycket i att hälsan är det som styr hur länge man kan flyga och den avtar ju som bekant med tilltagande ålder. Inte alla bryr sig om detta men det hade såklart varit skönare att kunna skriva 3* än 40 i de ansökningar som jag nu ska försöka få iväg till diverse intressanta flygbolag. Därav min "ångest light" runtom det hela.

Sen är det klart att jag kunde ha familj och nästan vuxna barn nu men det är inte för sent. Men visst tänker jag såna tankar ibland.

Ju äldre jag blir desto mindre betyder högtids- och helgdagar och att ställa till med stor fest har aldrig varit min grej. Men så kommer ju det där "mamma förväntar sig iaf få komma på en fika"... och så tänker jag "men om jag ändå ska bjuda en på fika kan det ju vara roligt att bjuda några av de närmsta vännerna också". Från det spred sig tanken till de som jag varit bjuden på födelsedag hos, de måste jag ju bjuda såklart. Till slut blev vi 22st i min stackars 3:a på 75kvm :) Rätt trevligt var det också trots att jag ångrat mig många gånger om dagarna innan :) Tyvärr kunde inte min M vara med då hon var bjuden på en väns bröllop sedan länge men jag fick god hjälp i planeringen, fick fira med henne kvällen innan och vakna tillsammans på min dag.

Jag önskade mig bidrag till en flygning med luftballong eftersom jag aldrig kommit mig för med att ta mig råd med det själv och nu är kassan laddad. Bara att hitta en tid och en plats för att genomföra. Det lutar åt att det kanske inte blir av förrän till nästa sommar eftersom piloten/firman jag vill flyga med inte hör hemma här och snart är säsongen slut. Kan jag tänka mig att flyga någon annanstans (Trosa, Malmköping, Stockholm) så kan det bli av tidigare men jag tror nog att det är viktigare för mig att det blir här lokalt där mina vänner kan vara med dessutom.

Tack alla som var med, gav presenter och alla som grattat genom olika kanaler! Härifrån går det bara utför... ;)

Leget - Sommartid

Oj, nästan en månad sedan jag postade något här, så kan det gå såhär på sommaren när man inte sitter så mycket framför datorn. Eller, det brukar ju inte hindra mig iofs. Jag har spenderat en hel del tid både utomhus och på annan ort och det är kanske dags att presentera orsaken :) Hon heter M och är från Nyköping och är by order of magnitude mer skogsmulle än mig... ska vi umgås är det bara att anpassa sig :) Som det står på Facebook så är vi "It's complicated" och det är nog fortfarande en rätt bra beskrivning men vi trivs bra ihop. Tiden flyger fram... eller bort?

Vad har jag/vi haft för oss den senaste månaden eller så då?

Tja, förutom att lägga det komplicerade livspusslet så att vi öht har kunnat ses så har det blivit en del Geocachande, lite biobesök, ätande på fik och restauranger och så en helgsemester på Gotland, flygvägen såklart!


Visby hamn ser alltid lika lyxig ut med de rikastes små båtar på de bästa platserna... Tokfint väder och Almedalsveckan började precis. Massor med företag, föreningar, förbund, partier och lobbyister i största allmänhet på plats. Trevliga 24° och en lagom fläktande vind mot 33° på fastlandet!

Underbar medeltida stadsmiljö...

...och förstås cacher som bara väntade på att loggas :) Energiförrådet fylldes på på någon trevlig krog med uteservering i hamnen eller några kulor glass från Lejonet & Björnen. M:s vuxna barn var med och ingen av de 3 hade varit på Gotland förut och barnen hade inte flugit med mig innan, mycket nytt för dom men alla var supernöjda vid hemkomsten!

Själv så jobbar jag lite på lågfart såhär under värsta semesterperioden men för ett par veckor sedan var det fortfarande fullt ös och då var jag och kollegan G i Solna för att flytta ett av våra kontor, alltid kul att komma ut på jobb emellanåt. Gick förträffligt bra såklart, hehe! En av kvällarna åt vi på en uteservering på Medborgarplatsen (premiär för mig), det var trevligt men serveringen gick i total snigelfart :( Maten helt ok när den väl kom men ha inte bråttom... tog oss 1,5h att få dricka, huvudrätt, betala och gå... G hade dock inte mer än gått på semester och lämnat mig ensam ansvarig för nätet förrän en router började bråka, höll mig sysselsatt ett par dar innan vi fick den utbytt. Varför ska sånt bara hända när man är själv?

Min mor har hunnit fylla 74, M 46 och vännen Å 40... en siffra som inte är så många dar bort här heller, men nu pratar vi om något annat :) Äntligen har det också blivit en tur med brandflyget för mig, förenar nytta med nöje!
Blogginlägget om Kanevad fick en kommentar som gladde mig mycket!

Valet närmar sig om nu någon missat det. Nyhetstorkan är total och likaledes torrt verkar det vara i hjärnan på en del politiker, journalister och vikarierande chefredaktörer i kvällspressen. Hoppas att #ittorin-affären ger konsekvenser i journalistkårens framtida etikarbete. Som det verkar så har affären blivit ett rejält skott i foten inte bara för Aftonblodet utan även för den alltför långt och okritiskt anammade "statsfemismen". Undertecknad har läst mycket om mansfrågor, liberalism och integritet på senare tid och jag blir bara mer och mer uppretad på vart vi står i Sverige idag och det faktum att det finns 7 alternativ i valet men ändå inget val. Alla alternativen är nästan lika illa och lika som bär. Hursomhelst kommer jag som vanligt att jobba som valfunktionär när det är dags.

Åt flygkarriären har jag inte gjort så mycket, eller snarare ingenting. Har inte orkat efter MCC men nu börjar motivationen infinna sig lite igen även om det är lätt att tappa sugen redan innan man börjat när man lyssnar på vibbarna från branschen och arbetslösa mer välmeriterade kollegor just nu. Har börjat kolla på några ställen att skicka in mina uppgifter till men herregud vad saker de vill veta... Man blir trött av att bara se formulären där man ska fylla i passnummer och f*n vet allt :)

Det var väl det. I den närmsta framtiden står skrivet en räkkryssning med M och hennes vänner på torsdag, sedan Bonanza Fly-In på ESSL nästa helg och efter det ska jag nog gå på Forever Young-konserten vid Bergs Slussar i början av augusti. Bilskrället har rullat alldeles förskräckligt mycket längre än jag förutsett och ska in på 2000-milaservice 2/8.

Nu vet ni hur det ligger till - har intressehamstern fått mjölksyra ännu? :)

Life 1.0 - Status Report

Jag tänker inte skriva nåt jämrans "ledsen att jag inte postat nåt på länge" samvetskvalfyllt inlägg :) Men det var ett tag sen. Har en del som ligger i pipen men för lite tid och för mycket annat att tänka på nu.

Vad ere som händer då? Bland det mer konkreta finns väl att jag påbörjar CPL-skolningen imorgon bitti vid 07:30 om vädergudarna är med mig. Ska bli spännande och intressant, vet inte vad jag ska vänta mig men alla säger det är roligt så.... Blir Slingsby T67 Firefly, Beech 77 Skipper och Beech D95A Travelair i en enda röra under 15-20h framförallt tidiga mornar den närmsta tiden. Ska bli mycket intressant. Var uppe och flög första gångerna sedan i december nu i helgen och ringrostigheten stör mig lite, kommer nog bli både avrostning och förfining under skolningen nu och det kunde ju vara bättre utgångsläge men det kommer att gå bra ändå, det är jag säker på! Förresten så hackade jag ihop den här för någon vecka sedan om någon är intresserad av hur hela utbildningen till trafikflygare ser ut.

I övrigt kan jag med glädje säga att såhär bra som jag mått den senaste veckan har jag inte mått på så lång tid så jag minns inte när sist. Måste vara säkert 5-6år sedan om inte mer. Spänningarna efter ATPL-ansträngningarna har släppt och humöret har åkt upp som en kork ur en champagneflaska :) Har hänt så många saker som är positiva också nu på sistone, nya vänner, vår, sol, ljus och en del andra lite mer privata självförtroendehöjande saker. Just nu känns det verkligen roligt och spännande med livet och jag är verkligen inte bortskämd med den känslan! Hoppas det håller i sig läääänge. En mindre angenäm sak har jag efter långt ältande och osäkerhet tagit tag i också men den tänker jag inte avhandla här men i slutändan tror jag att även det kommer att leda till något bra.

Känns om jag äntligen är på G nu igen och det är en skön känsla! Om man bara kunde få komma iväg på lite R&R så hade det varit absolute bliss, men man kan inte få allt!

Livskomfort

Idag var premiär för Dobby & Kreecher, mina nya husalfer. Fast de hette visst inte så, det var nåt mer svenskklingande :) Dock inte RUT. Lite besviken är jag ;(

Jodå, när jag kom hem från Västerås med föga övertygande 79% på skolprovet i FPM i bagaget så var här skinande rent och fint på ett sätt som det inte varit sedan jag flyttade in. Om ens då... :) Jo, du har förhoppningsvis fattat det redan, jag har köpt en hushållsnära tjänst och i kraft av mitt manliga kapitalistiska patriarkat så utnyttjar jag nu skrupulöst ett par värnlösa kvinnor som annars hade varit mer ärbara som förmånstagare i socialförsäkringssystemet.

OBS! en gnutta ironi ;)


Det kvinnodrivna företaget heter just som rubriken och det var faktiskt lite kö för att få hjälp av dom, de kunde inte får ta på personal fort nog för att mätta efterfrågan. Det ni! Såg dessutom i media idag att staten får igen dubbelt så mycket som det kostar den i form av ROT- & RUT och dessutom gör 40 000 människor något meningsfullt och dessutom vitt.

Idag utfördes en "startstädning", mao typ en sanering eller kanske flyttstädning fastän jag bor kvar. Tanken är sedan att en person kommer var 14:e dag och lägger 3h här på att städa och stryka. Resultatet av dagens övningar blev bra även om det finns punkter man skulle kunna anmärka på så vägs det upp av annat. Det känns nästan som om det bor en kvinna i huset igen för de hade inte bara städat utan också fixat, stuvat, ordnat och piffat till det på en massa ställen. Ställen som jag inte ens trodde de skulle bry sig om, som min klädkammare. Den hade jag slängt in allt jag inte orkade hitta någon annanstans för inför deras städning men den är nu jättevälordnad. Jag blev helt paff! :)

Det är verkligen värdeadderande, den där touchen av sånt de verkligen inte måstat göra men gjort ändå. Som att snyggt vika alla kläder de inte hann med att stryka. Någon som bryr sig lite extra även om det inte är mer än deras jobb. Det känns verkligen bra och det är något mer än bara att få det rent. <3

Tjocka Tunna Släkten

"Privat men aldrig personlig" har en del som motto för sina bloggar och jag går väl inte så ofta in på djupet även om det händer. Jag delar mest det jag känner att jag behöver skriva av mig om, inte för vad som är intressant för andra. Just det här blir lite mer privat.

Jag var hemma hos min brorson igår på en mycket hastigt sammankallad släktträff med syfte att titta igenom en massa gamla bilder som även jag kunde vara intresserad av. Bilderna kom från min halvbror Kaj som avled tidigare i år men väldigt många av dom kom också från min pappas hem. Bilder som Kaj tagit till vara på när vår far gick bort 1981. Stora delar av släktens äldre är borta och vi tyckte gemensamt att det var dags att se till både att de som vill ha bilder de vurmar för ska få dom och att vi sätter namn och relation på de avbildade.

Vi hade mycket roligt hela kvällen och många bilder blev det. Brorson M hade skaffat fram en dokumentkamera som han kopplat ihop med sin videoprojektor, ett helt fantastiskt bra sätt att titta på bilder på! Foton från den tidigare hälften av 1900-talet är ofta väldigt små och tack vare kameran kunde vi zooma in och titta nära på en mängd intressanta detaljer och ansikten.


För egen del måste jag säga att jag blev överväldigad över att få se så mycket av min far som jag bara hört talas om eller bara har fragmentariska minnen av. Att bli påmind om och få reda på så många saker. Lite roligt var också att bilder dök upp som jag har sedan länge i mitt barnalbum och på andra ställen, bilder som jag inte hade en aning om fanns kopior av hos andra.

Jag är väldigt glad över att ha fått reda på mer och fått flera bilder, det är något som saknats mig mer än vad jag nog anat. Om man tar bort 20 år och lika många kilo av mig så är vi också väldigt lika. Jag blir förbryllad varje gång jag ser en del av bilderna, som de här ovan, då de för mig visar på en slående utseendemässig likhet med honom som jag inte varit fullt medveten om. Det blir inte lika tydligt när jag jämför bilder på mig nu bredvid dessa, men även de andra släktingarna sa det för varje bild som kom upp: "där har vi Bengt igen".

Det här var så stort att det kommer ta ett tag att smälta, det är en del av min och min familjs historia som blivit tydligare för mig och det bygger identitet på ett sätt som jag nog inte förstått eller hade uppskattat på samma sätt när jag var lite yngre. Vi hann inte färdigt trots att vi satt från 18-23:30 så vi har bokat ett nytt tillfälle för att fortsätta, jag ser redan fram emot det! Men inte utan skräckblandad förtjusning för jag har redan fler bilder att scanna än jag orkar tänka på... :)

Roadkill

Hade bara kommit ner till första korsningen och svängde upp på cykelbanan när cykeln fortsatte i tangentens riktning och jag med den. Minusgrader=halka... Slog i tinningen så det blödde, skrapsår på vänster höft och höger handled (hur det gick till vettif..) men värst just nu 2 fingrar på vänster hand som smärtar när jag försöker röra dom från neutralläget. Sjukvårdsupplysningen tyckte jag skulle söka vårdcentralen så det gjorde jag och de borde ringt mig för 5 min sen nu.

Och nu har de ringt. Det känns bättre i fingrarna redan men så har jag tagit ett par Ipren så exakt vad som är vad vet jag inte. Ska inte dit nu utan "köra som vanligt" men inte tvinga fingrarna till det som gör ont. Ska ringa tillbaka till dom om det inte blir bättre eller på annat sätt inte känns rätt senare fram på dagen eller imorgon. Troligen inget brutet för då kan man ofta inte röra fingrarna som jag kan nu och dessutom brukar man ha mycket ondare.

Off to work, men inte på cykel...



Fotoetik

Olyckan i lördags på Visingsö har väckt många tankar och olika saker rasslar runt i skallen av och till. Ett bearbetande av en händelse så stor att man inte kan hantera den utifrån de normala mallar som man kan applicera på rutinsaker. En av de saker som jag fnulat mest på är bilderna jag tog. Och varför jag tog dom. Jag har aldrig tidigare vad jag kan minnas hamnat i en situation där jag på samma sätt som denna gången tvingats ta ställning till det lämpliga i att fotografera eller spridningen av det jag plåtat. Självklart finns massa sociala situationer och hänsynstaganden i vardagen som man bara vet men för den här situationen fanns inga färdiga mallar i registret.

Tankarna kan delas upp i några ifrågasättanden och ställningstaganden. Tror jag. Din input som läsare är mycket välkommen i kommentarsfältet!

Frågor

1) Varför valde jag att ta kasta upp kameran och fota istället för att springa? Jag såg ju trots allt innan det hände vartåt det barkade.
2) Varför plåtade jag även senare under räddningen?
3) Varför känner jag så starkt emot att sälja eller publicera de mer närgångna bilderna av själva kraschen?

Allmänt resonerande

Vad jag kommit fram till på egen hand då. Min första tanke är jag inte så stolt över såhär efteråt "det här blir unika bilder" och så någonstans även en bitanke att om det gick som jag trodde så skulle det vara bra att det fanns bilder av utredningsskäl osv. Och visst, fotografen i mig är stolt att ha fångat en sån unik ögonblicksbild av ett så snabbt händelseförlopp. Men i övrigt känns det inte så bra. Vem blir gladare av att se bilder av en situation där två människor blir allvarligt skadade? Jag valde att publicera 3 ganska generella bilder helt utan offren. Fastän jag själv plåtade så tog jag illa vid mig av att någon skickat en bild med MMS till Aftonbladet direkt från ön. Go figure.

Svar

1) Jag plåtade istället för att springa för att jag i första läget bara såg händelseutvecklingen som något värt att få en bild av, som fjäder i hattten och som bra att ha för en utredning. Nästa gång vill jag tro att jag kommer att springa istället för det finns alltid någon annan som har plåtat eller filmat. Om jag nu ser olyckan komma. Fångar man det för att man råka plåta ändå så vad ska man göra åt det? Det finns inget tvivel om vilket som är viktigast, att rädda liv eller att dokumentera vad som hände. För tydlighetens skull så vill jag betona att jag såg vad som var på väg att ske och hade därför ett val och enligt mina bilder tog det ändå 5s efter nedslag innan jag slutade plåta och började springa. Tiden det tog att fatta att det jag ändå sett komma faktiskt hände och vad jag måste göra.

2) Jag fick folk att springa efter vatten. Jag klippte upp kläder. Jag höll hand och tröstade, svarade på frågor och berättade hur det gått med den andra och med gyrokoptern. Men jag tog också bilder emellan, inte direkt på offren men av hela scenen. Där fanns en dokumentationsbehov i mig som jag inte kan förklara. Blandat med tankar på att kanske kan det vara till nytta om jag råkar fånga något som visar sig vara viktigt senare. Jag inser efteråt att det säkert fanns flera som tog illa upp av det och jag har svårt att försvara det. Jag kommer troligen aldrig att göra samma sak igen. Det som känns bra däremot är att åtminstone en av de inblandade var väldigt glad för att få se bilderna då det hjälpt denna (precis som mig) att bearbeta och försöka minnas exakt vad det var som hände och vad man gjorde. Så det var inte enbart dåligt.

3) Man är så van vid att se den typen av bilder i media att man först inte reagerar och tänker efter. Jag kommer kanske inte att se den här typen av bilder annorlunda framöver heller, man blir ju bombarderad av dom hela tiden. Men jag gjorde valet den här gången att jag inte vill exponera de här två människorna i deras nöd och jag tror inte att jag kommer att göra annorlunda en annan gång heller. Möjligen kommer jag att visa bilderna i något sammanhang för en större krets när de "kallnat" men jag tror inte det som det känns nu. Respekten för deras integritet är för stor för det. Det känns nästan lite papparazi-smutsigt, varför ska man sticka in en kamera i människors trauman bara för att man kan? För att det finns ett "allmänintresse"? Polisen och en begränsad krets vänner har fått se mot löfte att inte sprida men där slutar det.

Allt kan man brygga ner till förklaringar som att jag förstås var chockad och utan erfarenhet av liknande situationer sedan tidigare. Jag reagerade och agerade som fotograf mer än som människa och det i det närmaste skäms jag för men nästa gång är jag klokare. Hoppas jag. Jag höll ändå linjen att inte skildra de skadade i närbild och jag håller linjen att inte fritt dela eller profitera på det jag nästan direkt insåg skulle vara okänsligt och onödigt. Jag slutade plåta när jag förstod att andra med rätta kunde ta anstöt. En del blev rätt, annat mindre rätt. Lesson learned.

Lite Mer Gnissel & Gnäll :(

Se bakgrund.

Sån tur hade vi förstås inte att finanskrisen stoppade bygget. Igår morse möttes jag av den här synen.



Och idag på kvällen...


:~(

&%¤%&`£)=/$/%(/%¤½§!!!!!!!!!!!!!!! :/

Precis vad jag behövde just nu då!

Är ute och kör 70 i stan när det helt plötsligt smäller till i bilen och den tappar fart/rycker lite. Service-lampan lyser upp och så kommer meddelandet som jag instinktivt visste skulle komma "Check Gearbox".

Tack så jävla mycket för det då!!!

Den gick trots allt att köra vidare sen, meddelandet försvann efter jag stängt av och startat igen. Linkade över till verkstan och lämnade den där. Det enda som kan gå mer på tok nu är om den gått 12 001 mil snarare än 11 998, jag vet att det är på håret vilket och vid 12 000 så förfaller motorförsäkringen...Ska nog cykla över till verkstan och kolla om de inte stängt grindarna nu.

On a Personal Note

Jag är ju sällan väldigt privat här på bloggen men emellanåt så händer det :) Känner att det är dags att reflektera lite även mixa in lite blandade bilder och annat. Ett slaskinlägg med lite privata inslag.

Som ni vet, eller har insett, så har jag tagit ett studieuppehåll i ATPL-pluggandet sedan i februari när kursen formellt sett var slut. Efter att i 7 månader levt helt frånkopplad från normalt liv och bara pluggat, jobbat, sovit och ätit och allt annat varit satt på undantag så var jag rejält slutkörd. Jag är färdig med 9 av 12 prov och av de resterande 3 så har jag redan läst hela kursen. 2 av ämnena är dock sånna som det visat sig att jag har svårt för men det är samtidigt skönt att kunna ta tag i dom utan den stora tidspress som rådde under den schemastyrda tiden.

När det ska ske är däremot inte helt klart. Jag vill ju såklart avsluta det här och inte "tappa bollen", samtidigt så är jag fortfarande väldigt sliten och jag hänger lite på gärdsgården att åka ner i en utmattningsdepression. Jag är ofta väldigt trött och när jag är trött så tänker jag negativa tankar om min prestation i livet och utbildningen. Samtidigt så känner jag att jag inte längre är "allergisk" mot pluggandet utan att det skulle vara lite kul ändå att sätta igång det igen men jag vet inte om jag vågar eller bör göra så. När jag är pigg, som nu på en förmiddag, så tänker jag att "ikväll ska jag sätta mig, ska väl inte va så svårt, jag har ju gjort det förut" men när jag kommer hem så har jag flera dagar nu sovit 2-3h och sen varit vaken en stund för att sen sova igen, utan att få mer energi nästa dag.

Jag har under och efter utbildningen förbrukat det allra mesta av mina semesterdagar på jobbet och jag hade inte tänkt ta ut det jag har kvar i sommar men mot bakgrund av det jag just berättat så har jag bestämt mig för att "tömma kontot", vilket innebär att jag kommer ha ledigt 18-28/7. Om jag bara ska vila eller även börja plugga då, ja, det får jag känna efter då. Kanske en mix där slutet får bli språngbrädan in i ATPL:ens underbara värld igen *grymt*. Nåja, slutgnällt nu! :) Nu vet ni och jag har fått skriva av mig. Noterar också att jag redan nästa år går upp till full statlig semester, 35 dagar :D Börjar redan tänka "3v i Thailand i januari vore inte så dumt" :)

Jag har inte orkat att fixa med en massa saker, bl a flera av bilderna från för-förra helgens spotting på Arlanda och en del annat kul men det kommer så småningom. Och en del redan nu :) Sneak preview.

Piff eller Puff? Vem tror ni? En av Skansens jordekorrar är det i alla fall och den här bilden blev ju fantastisk :)

En och annan jordgubbe har slunkit ner senaste tiden och den här makro-bilden med Ixusen tyckte jag blev så yummy att jag att jag skickade in den till Correns sommarbildstävling 2009. Inte för jag tror den vinner något men man vet aldrig... alltid läskar den några läsare. Klicka för större men slicka inte på skärmen ;)

Ett lite småunikt Österrikiskt besök på LFK. Nej, det är inte en vanlig Katana utan en Diamond DV22 Speed Katana av vilken det bara tillverkats 2 exemplar. Den blev tydligen ingen framgång och den ser lite annorlunda ut, inte bara paintjobbet då. Saxat från Jane's Alll the World's Aircraft:

"Compared with DV 20 Katana, has turbocharged Rotax 914F engine; increased fuel capacity; new wheel fairings, new carbonfibre engine cowling with NACA inlets and redesigned baggage compartment with external door".

Det var två kärror i följe som besökte LFK för att tanka och, hade de hoppats, besöka Flygvapenmuseum som ju tyvärr är stängt i år. De hade följt östra Östersjökusten upp till mellersta Finland och sedan korsat över till Sverige och var nu på väg hemåt, gärna via Malmö där de ville flyga över Öresundsbron.


Och så en teaser från Arlandas bana 26 :) Några fler bilder kommer i eget inlägg senare. Jag upplevde också något som var helt nytt och väldigt annorlunda för mig trots alla besök på flygplatser, vad, ja, det berättar jag senare ;) Stay tuned!

Kaj Bergholm In Memoriam

Jag har idag förlorat min halvbror Kaj till cancern. Kaj blev bara 62 år men som han själv lite galghumorisitskt uttryckte det när han för ett halvår sedan berättade för mig om sin diagnos så "jag klarade mig i alla fall längre än farsan" (han blev bara 54). Cancer verkar vara ett släktdrag på den manliga sidan och hjärtproblem på den kvinnliga. Vi får väl se vilket av det som tar mig när jag blir äldre.

I och med att Kaj var så mycket äldre än mig så har vi aldrig bott under samma tak. Den naturliga anknytningen har aldrig skapats. Inte heller har kontakten varit mer än graden bättre än sporadisk. Den delen av släkten har gett nytt liv, gift sig och dött och jag oftast fått läsa om det i tidningen.

Vi har ändå samma far, en far som dog när jag var bara 11 år och som han kände och minns mycket bättre än jag. Mina minnen av Kaj kommer framförallt att vara förknippade med julfirandet med den delen av släkten så länge de hade sina barn hemma och alla träffades. Alla de stunder som jag också spenderade på hans videoteknikfirma och lärde mig lite om redigering och lånade/köpte massa kul saker där kommer också alltid att finnas kvar. Kaj påminde mig också om mig själv och ett antal av de egenskaper som jag sett i oss båda har för mig kommit att definiera vad "en Bergholm" är för typ. Vi är lite speciella såsom alla familjer har sina små särdrag antar jag.

Jag är som bekant inte religiös men på något sätt är det väl ändå mänskligt att hoppas att vi får träffas igen något slags efterliv när det är dags. Tills dess...

Sov gott, Kaj - du saknas mig!

*Gnissel & Gnäll*

Låt mig berätta en aning om mitt hem. Jag bor i ett bostadsområde som kommit till lite av en olyckshändelse. Det heter Tornby Park och ligger insprängt mitt ute på stans största industriområde. Det låter kanske inte så kul men när man väl kommer in på området så är man väldigt avskärmad från det faktumet och man tänker inte på det. Det låter så klyschigt men det finns en viss "bullerbykänsla" när man kommer in här. Faluröda hus varav en del bevarade/ombyggda från den enorma gård som en gång legat just här och vissa av husen daterar så långt tillbaks som 1700-tal.


Det är nära till industrierna på ena kanten men i de tre andra väderstrecken så är det mest stora åkrar eller gräsytor. Det har dock en tid nu stått klart att kommunen planerar en förtätning/utbyggnad av industritomter på denna mark och jag har även sett kartor i stil med den nedan.

Tornby Park är det gula till höger om den streckade markeringen.

Men det blir ändå plågsamt påtagligt hur det kommer att bli i verkligheten när man kommer hem en dag och ser det här... :(

De gröna pinnarna indikerar kant på hus och den röda som syns lite sämre uppe till höger indikerar tomtgräns. Var de verkligen tvungna att baxa det ända upp i röven på oss?

Trist skit :(

Det enda vi kan hoppas på nu är att de gör tomterna byggklara med servitut och grejer men att ingen bygger på dom på ett tag p.g.a finanskrisen. Nåja, nu har jag fått gnälla lite. Det kanske inte kommer märkas ändå? Verksamheterna får inte vara bullrande, farliga eller luktande iaf enligt kommunen.

Gud & Andra Tomtar

Jag är halvvägs genom Richard Dawkins bok The God Delusion och anledningen till att jag köpte den var den här föreläsningsvideon från TED. Om du som jag känner dig väldigt sekulariserad och har umgåtts med tanken på att kalla dig ateist men inte riktigt känt dig riktigt bekväm med det laddade ordet så kan de här 31 minuterna vara väl investerade.



Några minnesvärda citat :)

"What is an atheist? It is just somebody who feels about Jahve the way any decent christian feels about Thor, Baal or the golden calf. As has been said before we are all atheists about most of the gods that humanity has even believed in, some of us just go one god further."

Om vetenskaplig prövning av religiösa läror om bl a skapelsen: "Religion doesn't seem to work like that, it has certain ideas at the heart of it which we call sacred or holy. What it means is: - here is an idea or notion that you are not allowed to say anything bad about. You're just not. Why not? Because you're not!"

Jag är i alla fall mer övertygad än någonsin om att det bara är sagor. Det finns ingen påvisbar substans i någon religion och visst kan man välja att tro något, det är väl själva kärnan, att tro, att ha en övertygelse om att något är sant för att man vill att det ska vara det. Frågan är bara hur man kan svälja allt som inte stämmer, inte är logiskt och direkt går att motbevisa. Hur kan man välja att tro på saker som är så uppenbart tossiga bara man vågar ifrågasätta dom?

Små Glädjeämnen

Så jävla nöjd man kan bli över småsaker ibland :) När jag kom till stationen i morse så kom tåget tidigt, trodde jag. Det visade sig att det var tåget som trafikerade avgången innan min som kom 15min försenat. Det stod förstås horder med folk och väntade (motsv. 2 avgångar). Jag förbannade mig själv att jag inte kollat tavlan som jag brukar för att se om min avgång också var försenad 15 min eller ej.

Jag hamnade sist i kön att gå ombord och när alla andra knuffat sig på, det är förjävla trångt på de här tågen, så hörs: "ding-dong - pendeltåg mot Norrköping med avgångstid 07:50 kommer strax in på spår 3, observera spårändringen".

Yipppee-ki-yay mothafuckers!!!


Jag och typ 10 pers. till var de enda som klev på ett dubbeltågset! Så jäkla skönt att sitta där och vräka sig och flina åt de stackarna som mer eller mindre sitter i varandras knä på ett tåg som nu mer påminner om en gravid guppy på andra sidan perrongen :D Tur och skadeglädje, måste vara optimalt va?

Ett annat litet glädjeämne var förra veckan då jag hade bilen på verkstad för felsökning av datorn som startar om sig ibland. Det kostade.. 0:-! (don't ask!)

Correction, Life is Like a Box of Kleenex...

Förkylning var ju precis vad jag (inte) behövde just nu... :(

Det Lackar Mot Ledigt :)

Read my lips: 20 dagar sammanhängade ledigt!

Onsdag är sista arbetsdagen före jul och imorgon kväll är det julbord på jobbet. Den här veckan är två lektioner som vanligt på utbildningen, nästa vecka är det bara en och veckan därpå är helt oplanerad. Ytterligare veckan efter det är sista med hemmastudier och sen är det refresh i Västerås, skolprov och CAA-prov i de 7 ämnen jag läser nu. Om allt håller hela vägen så ska jag vara färdig runt v.6 men just nu känns det långsökt, vi får väl se...

Jag ligger ungefär lika mycket (lite) efter som förra blocket så det ska inte vara några problem att ta igen under julen så att allt är toppform inför refresh-veckan. Måste bara se till att vara disciplinerad nog att använda tiden till så mycket pluggande som möjligt ändå för jag känner mig ganska lost i åtminstone ett ämne (GNAV) så lite extra tid att lägga på bl a det vore inte fel.

Skattechock :)

Här loggade man in och förväntade sig se runt 8 000 pengar på lönekontot. Something's wrong with this picture...



Joy-joy feelings :)

(extrapoäng för den som sätter filmen där det uttrycket användes)

Ge Dig Själv en Naprapat i Julklapp

När man har ett stillasittande jobb framför en dator som jag (och dessutom datar ännu mer på fritiden) så är det ofrånkomligt att man får lite problem med ryggen. Jag har provat sjukgymnast, kiropraktor & massör innan jag äntligen hittat "hem". Alla gör de sitt jobb, fyller sin funktion men naprapat-is-the-shit säger jag bara.

Kiropraktorn tar typ 400:- och det brukar sällan ta mer än 5-10 minuter på sig. Massören kostar lite mindre men effekt på ryggont, nja? Sjukgymnasten jag gick till är billigast med 70:- patientavgift men max 5min behandling med allra bäst effekt direkt men med dåligt resultat i längden.

Naprapaten tar nästan 500:- för besväret men håller på i 35-40 minuter med både massage och manipulation. Och jag behöver inte gå mer än max en gång i månaden. Sitter här just nu och bara mår så bra efter ett besök på Rehabkliniken. Jag är nästan lite "lullig" av välbefinnande.

Ryggproblem? Naprapat is the shit!

Tidigare inlägg
RSS 2.0