Bodies Without Brains
Jag börjar med en ursäkt till eventuella BWO-fans som läser detta ;)
När man pendlar varje dag som jag för så blir det automatiskt så att man lyssnar en del på radio, reklamradio närmare bestämt. Det är självförvållat och det går att låta bli att lyssna eller ta med en egen CD med musik eller talbok vilket jag också gör när jag blir för utled, vilket är vad man blir. Någon konstig psykologisk mekanism gör ändå att man återvänder och lyssnar på skiten emellanåt.
Det är precis som med Aftonbladet, trots den urusla journalistiska kvaliteten så har de en fördel som är svår att bortse från för en nyhetsjunkie som mig - dom är blixtsnabba med senaste nytt. Snarlikt är det med reklamradion och min anledning att lyssna är för att upptäcka lite nya låtar, men man får dras med nedsidorna samtidigt.
Nedsidor som att samma topp-20-låtar tjatas till leda. Eller ännu värre. När Bodies Without Organs senaste plåga spelas om och om igen. Tips: det finns ingen grupp vars musik jag vill höra två år på raken utan avbrott. Men jag ska väl inte klaga på radiomakarna egentligen, de spelar ju bara vad "folket vill ha" och BWO verkar ha en outtömlig skrivklåda som resulterar i en lång räcka mediokert hitmaterial som fastnar som tuggummi.
Alexander Bard är säkerligen mannen bakom materialet vilket förvånar mig lite för det är en man med stor intellektuell kapacitet som gjort mycket bättre material med t ex Army of Lovers. Har han månde insett att sämre är "good enough" och kanske t.o.m bättre för att tjäna en massa pengar?
Endast ett är säkert - så länge Bodies Without Brains (eller iaf smak) finns därute och lyssnar, köper och röstar på dom så lär jag få fortsatt daglig övning för mina reflexer att byta kanal vid första pre-pubertala pip från Martin Rollinski.
När man pendlar varje dag som jag för så blir det automatiskt så att man lyssnar en del på radio, reklamradio närmare bestämt. Det är självförvållat och det går att låta bli att lyssna eller ta med en egen CD med musik eller talbok vilket jag också gör när jag blir för utled, vilket är vad man blir. Någon konstig psykologisk mekanism gör ändå att man återvänder och lyssnar på skiten emellanåt.
Det är precis som med Aftonbladet, trots den urusla journalistiska kvaliteten så har de en fördel som är svår att bortse från för en nyhetsjunkie som mig - dom är blixtsnabba med senaste nytt. Snarlikt är det med reklamradion och min anledning att lyssna är för att upptäcka lite nya låtar, men man får dras med nedsidorna samtidigt.
Nedsidor som att samma topp-20-låtar tjatas till leda. Eller ännu värre. När Bodies Without Organs senaste plåga spelas om och om igen. Tips: det finns ingen grupp vars musik jag vill höra två år på raken utan avbrott. Men jag ska väl inte klaga på radiomakarna egentligen, de spelar ju bara vad "folket vill ha" och BWO verkar ha en outtömlig skrivklåda som resulterar i en lång räcka mediokert hitmaterial som fastnar som tuggummi.
Alexander Bard är säkerligen mannen bakom materialet vilket förvånar mig lite för det är en man med stor intellektuell kapacitet som gjort mycket bättre material med t ex Army of Lovers. Har han månde insett att sämre är "good enough" och kanske t.o.m bättre för att tjäna en massa pengar?
Endast ett är säkert - så länge Bodies Without Brains (eller iaf smak) finns därute och lyssnar, köper och röstar på dom så lär jag få fortsatt daglig övning för mina reflexer att byta kanal vid första pre-pubertala pip från Martin Rollinski.
Kommentarer (om du inte klarar av att skriva ditt namn, skit i att kommentera!)
Trackback
