Röda Bullens Luftkapplöpning

Här kommer då den LÅÅÅÅÅNGA rapporten från Red Bull Air Race (RBAR härefter) i London som jag bevistade i helgen som gick. Lite bakgrund först.

--- You are cleared to enter the track ---
--- Smoke: on! ---

Bakgrund RBAR
Red Bull Air Race World Series har körts sedan 2003 men formatet har ändrats/utvecklats något med åren. Ungraren Péter Besenyei, som är en GRYM aerobaticsflygare som nästan förtjänar ett eget inlägg i bloggen, blev kontaktad av Red Bull för att hjälpa till att skapa ett flygracing-event. Racing i sig är inget nytt utan finns i olika tappningar nästan sedan flygets tillkomst. I USA hålls bland annat racing där mer eller mindre tungt modifierade jaktplan från WWII används. Red Bull är ju också ett företag som profilerat sig hårt men också väldigt seriöst inom olika former av så kallad extremsport.

Peter Besenyei

RBAR körs enbart på tid och med bara ett ekipage på banan samtidigt. Air racing handlar för det mesta om att snabbast navigera en hinder- eller rundbana. I RBAR är det en slalombana bestående av portar konstruerade av en eller flera markförankrade pyloner. Det handlar alltså precis som i Formel1 eller annan mer markbunden banracing om vem som hittar den snabbaste vägen runt med det bäst avpassade ekipaget som man kunnat bygga ihop. RBAR har inga regler för flygplanen i sig då det i dessa sammanhang inte är så att starkaste motorn/snabbaste planet vinner. Det handlar om att flyga smart, exakt och reagera snabbt. Man måste trots allt "bromsa" när man ska runda pylonerna så att man inte får en för vid sväng eller för hög G-belastning.

Regler
De få som finns. Flyg banan som den är lagd. Blåa portar måste korsas i planflykt rätt på vingarna, röda måste passeras med 90 graders bankning, knivsegg. Pylonerna får inte vidröras. Straff utdelas i form av tidspåslag. Vissa på banan förutbestämda aerobatic-manövrer måste utföras.

Varje tävling är två dagar där första dagen ägnas åt kvalificeringar och andra dagen åt finaler. Jag tänkte att det nog kommer att flygas utav bara fan även första dagen så jag köpte biljett enbart till den, något som visade sig vara helt rätt beslut.

Resan
Jag drog till London på fredag eftermiddag efter att ha smitit lite tidigare från jobbet. Hederliga Ryanair stod för transporten Skavsta-Stansted och sedan vidare med Stansted Express till Liverpool Street Station. Här inträffar bakslag nummer ett. TFL (Transport for London) har utnämnt 28-29 juli till stora "nu stänger vi allt och byter ut spåren"-helgen. Crap. Blev ett *visst* kryssande mellan de stationer och linjer som fungerade och de som inte gjorde det.

Så småningom så inser jag att bakslag nummer två inte är långt bort, eller rättare sagt, det ÄR långt bort. Hotellet alltså. Crystal Palace som såg så nära ut på kartan här hemma. Rätt sida av Themsen också. Hjälpte ju föga. Hotel Queens var fint och prisvärt i alla fall även om det var en klen tröst :)

Ryan_Alitalia
Ryanair - kaxiga som vanligt :)
Ryan_Winglet
Det var första gången som jag rest med de nya bestämmelserna angående vätskor och annat och även första gången till London efter bombningarna där. Säkerheten är en halv pärs och nyttan känns ju rätt begränsad. Fick visa passet inte mindre än tre gånger innan man kom på planet och i London röntgades alla skor... *gah*

Ryanair_RBAR
TFL_message

RBAR Qualification Day
12.40 skulle de första flygningarna äga rum. Jag krälade iväg från hotellet vid 09.00 tog sikte på nästa bakslag, Peruvian Wharf, dit man tog sig med pendeltåg, tunnelbana och DLR. Fyra åskådarläktare fanns, två vid Milleniumdomen eller O2 som den heter nu efter någon sponsor och två vid Peruvian Wharf på andra sidan Themsen. Vädret skulle vara hyfsat och det skulle i alla fall inte regna. Det gjorde det inte heller men jag släpade i alla fall med mig paraply - jag litar inte på England för fem öre :) Hursomhelst så trodde jag att jag köpt biljetter till Peruvian Wharf och på mitt kvitto stod det "1*O2/Peruvian Wharf" så dit åkte jag. Tuff skit för där var inte min biljett. Den fanns på andra sidan eftersom det tydligen var dit jag köpt plats... Jaja, inte hela världen och jag hade gott om tid på mig. Tillbaka ett hopp med DLR, byt till tunnelbana och åk ett hopp på den.

See Tickets som jag köpt biljetterna via var struliga i kubik genom att hela tiden ge olika bud om hur/när/var jag skulle få biljetten. Den skulle skickas hem. Dom var slut i lager. Dom skulle hämtas vid entrén. Efter telefonsamtal till dom så skulle det vara det sistnämnda som gällde. Det var det också. Normalt tänker man ju att det är en bra grej att förköpa biljetter. Vi var många som tänkt så. Kön var fan 400m lång och tre kassor var öppna! På något magiskt sätt så löste engelsmännen som är vana vid stora events detta och det tog bara en kvart innan jag fått den och kunde gå in.

Rbar20

Bakom läktarna, "grandstands", så fanns ett stort område med matserveringar, toaletter, souvenirförsäljning och en del annat nödvändigt. Från läktaren (grandstand B) såg man inte hela banan, vilket man nog inte gjorde från Peruvian Wharf heller men det viktigaste var ändå väl synligt. En gigantisk skärm visade också live-bilder från hela eventet inkluvise både bilder och telemetri från flygplanen. Proffsiga kommentatorer varvade massa bra info med reportage från olika delar av eventet. Man var t.o.m. så überpedagogiska att helikoptern flög hela banan för att visa hur det skulle gå till :)

Avståndet var inte så stort heller och att fota var mycket tacksamt skulle det visa sig. P.g.a. det relativt blåsiga vädret så började man med att alla piloterna flög banan en gång för att bekanta sig med dagens förhållanden innan man började kvalificeringsflygningarna. Det var ju trevligt för oss i publiken som fick se mera flygning än vi skulle ha fått annars :)

Rbar30
Jag plåtade som en galning och många bra bilder blev det. Fy fan vad det flögs! Alla är erfarna aerobatics-piloter och en är f d Top Gun-flygare, Mike Mangold som har en viss vana vid att vinna RBAR. Det är inga vrålande motorer och höga ljudnivåer men vad det går undan. Upp till 400km/h och momentana belastningar på upp till 10G i svängarna utan G-dräkt! Kärrorna är aerobatics-maskiner som Extra 300S, Zivko Edge 540 och MX2 med roll-rate på väl över 400 grader/s. Kraft och manöverförmåga: limitless.

Tyvärr så får jag väl säga att titta på ett event genom kamerasökaren förtar en del av tjusningen, men det är ju självförvållat så jag ska väl inte klaga. Fina bilder blev det och jag kommer definitivt att försöka besöka ett RBAR-event snart igen. Det roliga är ju att man hela tiden byter ställe och ställena man är på är ofta lite speciella. Tidigare i årets säsong har man varit i Rio de Janeiro, Interlaken, Dubai, Istanbul, Monument Valley och man ska vidare till bl a. Ungern, Australien, Portugal. Så snart de kommer någonstans dit Ryanair flyger igen så drar jag om jag har möjlighet till det!

Kommentarer (om du inte klarar av att skriva ditt namn, skit i att kommentera!)
Postat av: Superfly Senk

Haha Ryanair...
Där steg de några pinnhål i min bok...
Arrivederci!
// Superfly

2007-08-03 @ 16:23:20
URL: http://word.vsm-recordings.com

Kommentera inlägget här:

Skriv ditt riktiga namn här eller skriv ingen kommentar alls:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0