SonicBoomBlog

Alldeles nyss fick jag det första spam som kommit till min privata adress under bergholm.se (ni kan gissa vilken). Ett Nigeria-brev till på köpet, en av de klassiska varianterna av spam. 411/419 scams som de också kallas efter paragraferna i Nigerias lagstiftning som förbjuder dom.

Enda sedan 2003-04-26 har jag fått ha den i fred och jag har kämpat för det också. Jag har inte lämnat ut den till någon som jag inte trott kunnat bevara den från massmail, webposts och andra typiska källor till att man får spam. Alla företag och organisationer vars mail jag vill ha i min låda har fått ett alias, [email protected] för att jag lätt ska kunna se vem som läckt och dessutom täta det illa kvickt genom att byta aliaset.

Jag får ändå vara stolt att det hållit i lite mer än 5 år och glad är jag att spamfiltret i Thundberbird är så bra som det är men jag hatar ändå skiten. Så totalt bortkastade resurser att ta hand om eländet. Har jag en osannolik tur så sprids den inte vidare till andra spammare men den chansen är nog sämre än att vinna på Lotto. Folk som sysslar med 411 scams är inte dom med hjärna, de köper färdiga listor som finns till salu och dessutom tjänsten att skicka ut eländet.

Hur har den kommit ut då? Tja, beats me. Inte genom min försorg i alla fall. Troligen handlar det om att någon som har min adress i sitt mailprogram har fått ett virus/trojan i sin dator vars specialisering är att samla mailadresser och skicka till någon som säljer listor på nätet...

Sucks to be me.