SonicBoomBlog

Gårdagen blev en omtumlande upplevelse. Jag åkte till Kungsair på morgonen för ett pass tvåmotor med engine-failure-övningar. Vädret satte P för det med moln på 600ft så vi bestämde att försöka senare. Samtidigt så kom Sven-Erik med idén att kanske kunde uppflygningskontrollanten komma redan på fredagskvällen istället för tidigt lördag morgon. Det kunde han. Ojoj tänkte jag... väldigt trevligt att bli klar och inte behöva gå upp tidigt såklart men bara ett pass med refresh på nödprocedurer? Vill till att det går bra tänkte jag. Jag tog dagen ledigt från jobbet och åkte hem och sov en stund :) Vi kom iaf i luften framåt 14-tiden och körde ut och övade en del, satt väl ganska bra ändå till slut men jag hade inte haft något emot att få ett pass till egentligen.

Något jag lärt mig genom årens flygutbildningar är att Jag aldrig känner mig klar för en uppflygning, jag vill ha mer träning, känna mig riktigt säker men erfarenheten säger också att det ju alltid gått bra hitintills, och att läraren nog faktiskt vet när man är mogen. Jag var inte överdrivet nervös men ändå inte helt komfortabel. Dessutom skulle jag ju flyga med en kontrollant jag inte träffat tidigare. Vädret var fortfarande inte tillräckligt bra så det var lite osäkert in i det sista om det skulle bli något. Jag hade fått planera för en sväng till Linköping, Stegeborg, Nyköping och tillbaks till Norrköping, men det hade inte gett oss tillräcklig höjd för att köra airworks. Blev en hastig omplanering istället och iväg till Linköping, Jönköping och sen tillbaka.

Vi drog iväg och det hela gick ju tydligen ganska bra eftersom jag kom hem med ett rykande färskt CPL i bagaget :D Jag var inte helt säker på hur det hade gått och vad "domen" skulle bli men på väg hem från Jönköping så satte han GPS:en på Direct->ESSP och sa "det här gick väl bra" och då visste jag, men jag var långt ifrån nöjd med min insats. Men bättre det än att jag känt mig som "kungen" och sen fått veta att jag gjort en massa misstag :) Så länge man inser och korrigerar sina missar så är det ju bra!



Efter en natts sömn så börjar det väl sjunka in lite grann men det tar nog ett tag till innan jag verkligen fattar vad som hänt. 2 års ansträngningar (eller egentligen en livsdröm sedan 11 års ålder) har nu nått nästan ända in i mål! Jag kan nu titulera mig pilot, eller trafikflygare, eller... men vissa vill ju förstås mena att man ska ha jobb också innan man får det men det skiter jag i ;) Det får bli nästa steg. Nu ska jag njuta lite och sen börja planera för MCC-kurs. Och så får vi se hur jag ska ha råd att lösa ut certet... :) Verket har ju fortfarande så märkvärdigt dyrt skrivarbläck... hihi.

YES!