Mobbare & Mördare
Såhär nyvaken på morgonen var jag säkert lite för soft när jag läste bladet om mannen som sköt ihjäl en av sin sons mobbare som dessutom trakasserat hela familjen och andra delar av bygden under en längre tid utan att samhället verkar har brytt sig det minsta. Jag blev ledsen i alla fall, jag blev upprörd, jag blev förbannad och hatisk mot alla grundläggande saker som inte fungerar i samhället och mot föräldrar och andra vuxna som inte tar sitt kollektiva ansvar för glinens förehavanden.
Hur i helvete rent utsagt kan detta gäng med spolingar tillåtas dra runt på bygden och skapa otrygghet på t ex ett ålderdomshem så att man blir tvungna att skaffa vakter? Vad har de för jävla föräldrar som inte bryr sig om att de är ute 2 på natten? Eller om de vet vad de har för sig inte belägger dom med husarrest och pratar med dom eller skaffar hjälp? Snuten säger till på kuppen att detta inte är det enda ställe i Blekinge man har problem med "moppegäng", men så lyft på era feta arslen och sätt lite skräck i fröna då! Om de tillåts fortsätta utan gränser så kommer vissa av dom att växa upp till kriminella liv medan flertalet givetvis kommer att mogna och arta sig och sedan skämmas över vad de höll på med.
Jag blir så trött på att mobbning fortfarande kan existera till denna grad. Vi kommer nog aldrig ifrån fenomenet men jag hade hoppats och trott med all uppmärksamhet som ämnet fått genom åren att vi skulle ha kommit lite längre än att det skulle få gå så långt att en normalt funtad människa (får vi anta) känner sig så trängd att han tar fram bössan och skjuter ett barn.
När jag var liten så var jag mobbad, allt från första klass till åttonde då en polisanmälan faktiskt togs på allvar och några av mina mobbare kallades till förhör hos polisen. Då tog det slut, då äntligen fattade de vad de höll på med och alla blev först rädda för mig, att jag skulle anmäla dom typ och sedan vart det lugnt och snällt. Före det hade skolans kurator och psykolog haft flera möten med mig och de som mobbade mig för att tala om saken men utan att nå fram. En del av problemet tror jag är att de inte förstår vad de gör, hur det känns att vara föremål för alla gliringar, knuffar, smällar etc. En del är gruppdynamik/tryck och den som mobbar mår oftast inte heller bra i grunden. Här i stan blev mitt fall omskrivet i tidningen och det startade hela medvetenheten om mobbning på skolorna här. Kuratorn blev anti-mobbningsgeneral i och jobbade sedan många år som sakkunnig i förebyggande av mobbning.
Detta var på 80-talet. Nu är det 20 år senare och fortfarande mobbas barn och vuxna på sina arbetsplatser så till den grad att de tar livet av sig själva eller andra. Den dolda ohälsan p.g.a. mobbning är enorm. Vanmakten över att samhället inte reagerar när det borde vara så enkelt att stoppa är stor. Vanmakten över att folk är så passiva att de inte tar det ansvar de borde som individer när samhället fallerar är ännu större. Jag förstår att han sköt grabben.
Mina sympatier ligger helt hos den drabbade familjen. Han borde inte ha skjutit ihjäl en annan människa, han skulle ha skjutit ett varningsskott men jag förstår precis hur han måste ha känt för jag har pressats till samma situation själv. Det är reptilhjärnan som kickar in, man ska försvara sig och sin familj mot hotet och man tar i med det mest skrämmande man kan uppbåda för att garanterat få övertaget. Alla tillhyggen förefaller rimliga då. Jag var omringad av 10 killar, tog en flaska och kastade i skallen på en av dom. Dessvärre blev den en av de som normalt inte mobbade mig och som jag faktiskt gillade som blev träffad, men jag siktade inte. Jag var så pressad att jag inte hade förmågan att välja vare sig vapen, måltavla eller kroppsdel.
Som det står överallt idag, i denna historia finns bara offer. Skänk dom en tanke idag. Skänk en tanke till de situationer du själv befinner dig i, finns det någon som är rolig att driva med? Finns det någon som är utanför på din arbetsplats? Ser du att andra beter sig illa mot någon? Tänk om, vänd om, gör rätt, stoppa det som pågår.
Rädda en människas liv. Idag.
Hur i helvete rent utsagt kan detta gäng med spolingar tillåtas dra runt på bygden och skapa otrygghet på t ex ett ålderdomshem så att man blir tvungna att skaffa vakter? Vad har de för jävla föräldrar som inte bryr sig om att de är ute 2 på natten? Eller om de vet vad de har för sig inte belägger dom med husarrest och pratar med dom eller skaffar hjälp? Snuten säger till på kuppen att detta inte är det enda ställe i Blekinge man har problem med "moppegäng", men så lyft på era feta arslen och sätt lite skräck i fröna då! Om de tillåts fortsätta utan gränser så kommer vissa av dom att växa upp till kriminella liv medan flertalet givetvis kommer att mogna och arta sig och sedan skämmas över vad de höll på med.
Jag blir så trött på att mobbning fortfarande kan existera till denna grad. Vi kommer nog aldrig ifrån fenomenet men jag hade hoppats och trott med all uppmärksamhet som ämnet fått genom åren att vi skulle ha kommit lite längre än att det skulle få gå så långt att en normalt funtad människa (får vi anta) känner sig så trängd att han tar fram bössan och skjuter ett barn.
När jag var liten så var jag mobbad, allt från första klass till åttonde då en polisanmälan faktiskt togs på allvar och några av mina mobbare kallades till förhör hos polisen. Då tog det slut, då äntligen fattade de vad de höll på med och alla blev först rädda för mig, att jag skulle anmäla dom typ och sedan vart det lugnt och snällt. Före det hade skolans kurator och psykolog haft flera möten med mig och de som mobbade mig för att tala om saken men utan att nå fram. En del av problemet tror jag är att de inte förstår vad de gör, hur det känns att vara föremål för alla gliringar, knuffar, smällar etc. En del är gruppdynamik/tryck och den som mobbar mår oftast inte heller bra i grunden. Här i stan blev mitt fall omskrivet i tidningen och det startade hela medvetenheten om mobbning på skolorna här. Kuratorn blev anti-mobbningsgeneral i och jobbade sedan många år som sakkunnig i förebyggande av mobbning.
Detta var på 80-talet. Nu är det 20 år senare och fortfarande mobbas barn och vuxna på sina arbetsplatser så till den grad att de tar livet av sig själva eller andra. Den dolda ohälsan p.g.a. mobbning är enorm. Vanmakten över att samhället inte reagerar när det borde vara så enkelt att stoppa är stor. Vanmakten över att folk är så passiva att de inte tar det ansvar de borde som individer när samhället fallerar är ännu större. Jag förstår att han sköt grabben.
Mina sympatier ligger helt hos den drabbade familjen. Han borde inte ha skjutit ihjäl en annan människa, han skulle ha skjutit ett varningsskott men jag förstår precis hur han måste ha känt för jag har pressats till samma situation själv. Det är reptilhjärnan som kickar in, man ska försvara sig och sin familj mot hotet och man tar i med det mest skrämmande man kan uppbåda för att garanterat få övertaget. Alla tillhyggen förefaller rimliga då. Jag var omringad av 10 killar, tog en flaska och kastade i skallen på en av dom. Dessvärre blev den en av de som normalt inte mobbade mig och som jag faktiskt gillade som blev träffad, men jag siktade inte. Jag var så pressad att jag inte hade förmågan att välja vare sig vapen, måltavla eller kroppsdel.
Som det står överallt idag, i denna historia finns bara offer. Skänk dom en tanke idag. Skänk en tanke till de situationer du själv befinner dig i, finns det någon som är rolig att driva med? Finns det någon som är utanför på din arbetsplats? Ser du att andra beter sig illa mot någon? Tänk om, vänd om, gör rätt, stoppa det som pågår.
Rädda en människas liv. Idag.
Kommentarer (om du inte klarar av att skriva ditt namn, skit i att kommentera!)
Postat av: Peo
Bra talat! Kan inte annat än hålla med.
Trackback
