Vad (fan) är Det Som Händer Egentligen?!
Surahammar: En mamma och hennes barn slås ihjäl av mannen i huset. Arboga: två barn mördas och deras mamma skadas svårt. Stjärnsund: en flicka mördas helt godtyckligt av en man som det visar sig borde tagits om hand för länge sen och som sedan knyts till ytterligare ett mord. Amstetten i Österrrike, en hel familj hålls fången i ett kvarts sekel med så många hårresande detaljer att i alla fall jag inte orkar läsa om det mer än nödvändigt. Ni kommer säkert på fler.
Det är förstås en slump att allt detta råkar inträffa just nu och ett av fallen är dessutom inte ens i Sverige men alltsammans brygger ner till en sak. Vad i helvete sysslar dessa idioter med som ger sig på barn?!! Det mer än övergår mitt förstånd hur någon så totalt saknar spärrar att man ger sig på en liten värnlös varelse på de mest utstuderat ondskefulla sätt. Det är som sagt verkligen något man bara inte gör.
Folk pratar om "körkort för barn" osv. Jovisst. På något sätt önskar man att det var genomförbart men det är det inte. Den dag vi börjar sätta spärrar för vem som får skaffa barn och inte så är vi inne på en mycket farlig väg tror jag. Däremot verkar det ju finnas utrymme för väsentliga förbättringar inom socialtjänst, psykvård och andra samhällsfunktioner, men det var ju inget nytt. Men så gör något då för f*n! Och pressen, tja, som vanligt, de blir värre och värre för varje dag. Vältrandet når oanat låga nivåer i dessa stackares olycka och elände. Really, jag hade kunnat leva utan att veta mycket av det som skrivits nu.
Och du då, du som läser detta. Flera av de här tokarna hade kunnat stoppas om folk bara fått tummen ur och lagt sig i! Massor med barn far mer eller mindre illa och de kan finnas nära dig. Våga säga ifrån eller påkalla hjälp. Bli lite mera misstänksam eller nyfiken. Låt aldrig minsta misstanke om att ett barn far illa gå utan åtgärd. Myndigheter, hur ineffektiva de än är och hur korkade beslut de än må ta ibland, får ju inte ens chansen att agera om de inte får veta och det måste DU bidra till.
Vi måste alla ta oss rätten att lägga oss i vad andra gör med sina barn. Det finns en utbredd feghet för att lägga sig i hur andra göra med sina barn. Varför? Vem är viktigast? Barnets välmåga och kanske till och med överlevnad eller ett par vuxna människors sårade stolthet? Skulle du kunna leva med dig själv om grannen en dag har slagit ihjäl sitt barn och du i flera år vetat att det fått stryk?
Normalt sett är jag i princip emot "snyftvideor" för eller mot olika saker men jag gör ett undantag idag. Plocka fram näsduken och tryck på play och låt det inspirera dig till ett större civilkurage och vilja till kamp för att rädda något av alla de barn som sitter inlåsta i ännu ej funna "skräckhus", missbrukarfamiljer, våldsamma fäder/styvfäder etc...
Våga vägra att det fortsätter på den här vägen, det är dags att börja ta ansvar och sätta stopp för det här nu innan avtrubbningen sätter in!
Jahaja. Varning för obstinat inlägg.
Det är naturligtvis synd om Engla
som blev våldtagen och mördad när hon var 10 år. Sannolikt led de än mer i det Österrikiska källarfängelset.
Det är alltid synd är människor lider och när barn lider är det förstås än mer beklagligt eftersom de är relativt försvarslösa. När lidandet skapas av de som förväntas ta hand om barnet och värna det känns det förstås ännu värre.
Men sanningen är förstås att de här situationerna där barn kommer till skada har en minimal inverkan på något annat än dem själva och deras familjer. Den uniform som pappan i videon har på sig symboliserar mycket mycket mycket mer onödigt lidande som har större konsekvenser för världen än Fritzls makabra våldtäktincestfängelse.
Nu är det ju inte så att man bör säga "strunt i det, att tigern dör ut är miljarder gånger mer relevant än om en snorig unge dör. Vi har alldeles för många snoriga ungar".
Fast jag är ju "sjukt resultatinriktad". Det innebär att jag ser vad konsekvenserna blir av saker och försöker låta bli att förvillas av känsloreaktioner när jag skall fatta mina beslut. Därför blir jag inte upprörd när noshörningen Nelson dör. Eller snarare, jag blir upprörd för att folk upprörs över en defekt noshörningsunge i fångenskap, men inte har vett att i så fall bidra till att rädda de vilda noshörningarna.
Människor bryr sig alldeles för mycket om söta barn som ramlar ner i brunnar, blir blinda eller till och med mördas för att människor i allmänhet inte klarar av att se helheter. Självklart är det naturligt att, precis som Bengt, bli upprörd för de idioter som beter sig så här mot barn. Men om man inte blir upprörd för de saker som skapar mycket mer lidande och har mycket större långtgående effekter på vår civilisation, så är upprördheten för enskilda individer som utsatt för idioters handlingar mest ett distraktionsmoment.
Bengt, som vet lite hur distanserat jag brukar resonerat, kommer antagligen att förstå vad jag menar, men inte hålla med. Låt mig därför slutligen förklara att jag håller med om att det är hemskt att barn lider. Jag tycker det är bra att omgivningen reagerar. Om det var mitt barn eller min familjs barn skulle jag bli vansinnigt aggressiv och upprörd som vi flockdjur bör.
Men intellektuellt så ser jag att det lidande som åsamkas (och har åsamkats)människor - vuxna som barn - i maktens namn är så ofantligt mycket större. Det är dessutom handlingar som inte sällan begås av demokratier och som därför inte borde inträffa. Enskilda galningar kan vi aldrig stoppa. Hela länders övergrepp mot andra länder och folk borde vi kunna stoppa i en demokrati.
Kelsey Briggs eller Engla är ingen som väcker några starka känslor hos mig. När de dödar den sista tigern, noshörning och elefanten. Då kommer jag att gråta.
Jag håller med om vartenda ord i ditt inlägg, Torbjörn!! Jag tänker likadant.
Sedan kan man fråga sig vilket straff Kelseys pappa fick för att han tillät att hans dotter besökte sin mamma, fast han visste att det var där hon blev misshandlad. Jag hade aldrig lämnat landet om min dotter riskerade att bli misshandlad.
Kul att vi förstår varandra!
Jag tänkte också på vad pappan gjorde, men det är ju svårt att veta.
Ha det bra i vårsolen!
Nu har vi ju avhandlat detta lite vid sidan av bloggen också, men några ord här för sakens skull :) Jag förstår absolut ditt tänkande T och jag håller med. Faktum är väl att jag själv svammlade av från den linje jag hade tänkt skriva efter lite, givet rubriken. Även om de enskilda fallen visst gör mig upprörd så är det ju hela fenomenet om vi ska kalla det så som upprör mig mest. Varför verkar det som att denna typ av övergrepp ökar och vad leder det till för samhället i stort, inte primärt för offrens familjer. Det vore farligt att inte reagera och motarbeta en urvattning av vad som accepteras, för i en mörk framtidsvision så leder det till social oro och instabilitet i samhället vilket drabbar "hela nationer". U.S.A är ett bra exempel på där det håller på att gå över styr med social oro/otrygghet
som följs av en ökande misstro mellan den "demokratiska staten" och dess medborgare.
Självklart upprörs folk mest av sådant de förmår att relatera till utan att för den skull se helheten. Det räcker med geografiskt avstånd för att saker ska absraheras så till den grad att folk inte förmår engagera sig. Jmfr Estonia med en förlist färja i Bangladesh med lika många döda. Det ena är en notis och det andra en nationellt trauama i åratal framöver. Om barn dödas i Palestina, who cares? Men i Stjärnsund är det en helt annan sak. Är folk dumma för det? Tja, enligt ett synsätt är de ju det då enskildas öden är rätt ointressanta jämfört med hela folks välmåga eller arters överlevnad. Jag vet ändå inte om jag skulle vilja gå så långt som att säga att folk är korkade för att de inte klarar av att backa ut ur sin lilla bubbla och se saker plats i världsordningen. Men visst, det är ju helt klart så att fokus ligger fel vad gäller många större och viktigare saker än enskilda barns öden.
Kelsey är ju precis som ni är inne på också en "produkt" av en av mina favoritkäpphästar, individuellt ansvarstagande. Alla och envar som är kapabla till det måste ta ansvar för sitt eget liv och välmåga och ansvar måste kunna utkrävas av den som inte larmar om brott eller tillåter att ett värnlöst barn lämnas obevakat i en miljö där det är nästintill säkert att det kommer att råka illa ut.
