Min vän Kerstin
Efter jag gått ut högstadiet och bytt skola höll vi lite kontakt, jag var hemma hos henne några gånger och hon köpte en elektronisk skrivmaskin av mig. Vi pratar 90-talet nu. Sen ebbade kontakten ut. Tänkte på henne ibland. Önskade att jag visste hur hon hade det. I samband med att min mamma dog 2012 så tog jag tag i saken och skickade henne ett brev, den klassiska sorten, med en undran och förfrågan om förnyad kontakt. Några dagar senare ringde ett välbekant nummer. Hon hade tänkt lika mycket på mig och var själaglad att jag hört av mig!
Under några år, kanske fram till 2019 så blev det flera besök om året och några telefonsamtal däremellan. Sista besöken hade hon hemtjänst och det märktes att hon var trött och små tecken på intellektuell avtrubbning började märkas, men på det hela väldigt klar och skärpt som hon alltid varit. Hon var vid varje tillfälle hursomhelst jätteglad att få sällskap och hon var även hemma hos oss i samband med en jul. Hon var intresserad av flygning och jag erbjöd henna att följa med, tyvärr blev det aldrig så, hon vågade inte riktigt. Det kändes ändå fint att kunna göra något för en äldre vän som spenderade mesta delen av tiden i ensamhet.
Hon hade sedan många år sällskap med en man, Weine, som bodde i samma hus som hon. Han led av kroniska problem med njurarna (tror jag det var) och hon fick lägga mycket ork på att ta hand om honom när han hade skov, fixa mat, trösta, vara med på sjukhuset etc. Hon höll på att gå under, hon var trots allt över 90 år då. Weine gick bort 2014 och trots sorgen märktes en lättnad för henne och hon kunde leva sitt eget liv igen, inte fastbunden vid sin sjuka partner. Hon umgicks en del med en annan granne i trappen som jag fick lite kontakt med och vi bytte information emellanåt om det var nåt särskilt som stod på.
Hon beklagade sig ofta över sin svåra relation till sin son och en del andra släktingar. Dom framstod som rätt rubbade människor för att uttrycka det diplomatiskt. Nånstans där runt 2019 bestämde sonen att hon skulle flytta till ett äldreboende, han sa upp hennes lägenhet och flyttade helt sonika dit henne. Nu förstår jag att det inte går att göra så utan en myndig persons samverkan, men det var så hon upplevde det. Där tappade vi kontakten helt och jag fick bara lite uppdateringar av grannen. Hon satt på demensavdelning och var bara bitvis klar i huvudet.
Den 3/9 2022 fyllde Kerstin 100 år! Jag skickade ett gratulationskort med bild på familjen. Hade hoppats på någon sorts respons men det uteblev. Jag har löpande kollat dödsannonser och Ratsit för att hålla koll när hon gick bort för att inte missa begravningen i alla fall. I helgen fanns hon inte längre på Ratsit. Fördjupade efterforskningar gav besked, hon dog 17/11-22 och begravningen var såklart redan för länge sedan avklarad. Ingen dödsannons. Vare sig grannen eller jag hade fått reda på något av hennes son trots att han kände till oss. Vad är det för människor som gör så? Man blev ledsen, arg, bitter...
Dock blev jag ändå rörd när jag hittade hennes grav. Hon ligger tillsammans med sin älskade Weine. Mitt hjärta brast av kärleken. Han gjorde ändå något rätt, grabben.
Vila i frid fina människa och vän! Jag kommer aldrig att glömma dig.
Stök i stadsdelen
Ok, så lite tankar och reflektioner som bottnar i nattvandringarna jag deltagit i de senaste 2v eller så. Samt lite i "Anders och knarket" samt "UG - Barn som rånar barn" från TV. Detta kan bli långt och definitivt spånande/ovetenskapligt men förhoppningsvis med ett uns av förnuft och analys.
I perioder under många år så har i alla fall delar av den rätt stora stadsdel där jag bor varit drabbad av social oro mest i form av ungdomar som stökar runt det lokala centrumet och skolorna. Mycket har varit tonåringar som bara varit tonåringar. Inget jag inte känner igen sedan jag själv var i den åldern, man hade massa hyss för sig, de flesta ganska oskyldiga. De flesta helt utan påverkan på tredje man vare sig i form av otrygghet eller skador/kostnader. Men gapiga, explosiva, prövande, stimmiga, skojbråkandes med varann - oh yes! Eller så fick nån på käften på riktigt men så har de ju alltid varit och tillhör skulle jag säga uppväxten och mognaden även om juridiken såklart skulle haft en annan syn på det om den blivit inblandad. Ingen skulle heller fått för sig att bli särskilt rädd för något av oss fjun eller ens en skränande hög av oss. Vi hade inget våldskapital, inga vapen, inget "rykte", ingen nämnvärd "turf" att försvara. Inte heller hade vi mobiltelefoner eller Internet att organisera oss via och ständigt ha kontakt med kompisgänget.
Redan då fanns narkotika men mer vanligt var väl cigaretter, alkohol, lim/gas och liknande. Narkotika gick säkert att få tag i men det var inte enkelt eller nära. Man hade dessutom en väldig respekt för vuxna i allmänhet och polisen i synnerhet.
Många år har gått sedan dess och samhället har förändrats och påverkats av många faktorer. Uppfostringsprinciper har ändrats (curling, millenials etc). Rekordmånga barnfamiljer splittras numera i skilsmässor med barnen som "collateral damage". Den accelererande invandringen/misslyckade integrationen med sin segregation och kulturkrockar både mellan vuxna och det svenska samhället såväl som mellan vuxna fast i sitt arv och barn uppvuxna mer som svenskar. Man är väldigt frikostiga med bokstavsdiagnoser och mediciner för att hjälpa de som fått en sådan. Föräldrar jobbar båda heltid och barnen är en stor del av sin vakentid på skola eller dagis. Resterande tid fylls för många med aktiviteter av skiftande slag. "Vardagspusslet" som numera är en svårighet för många familjer sätter både relationer och föräldranärvaron i barnens liv på spel.
Idag är mycket ställt på ända och jag skulle säga att barnen får betala priset för det. De flesta blir det som alltid folk av ändå, men många fler har fötts med dåliga grundförutsättningar. Knarket finns ett meddelande på smartphonen bort. Andra barn med noll respekt för vuxna och polis testar gränserna i stor skala och med mer hot, våld och utpressning tillskansar man sig status och statusprylar utan minsta empati för offren. Ytterligare andra dras till de "tuffa" och lockas in av möjligheten till status och pengar. Lagstiftarna har inte hängt med i utvecklingen och en allt större dissonans finns mellan rättsväsenet och allmänheten. Pöbeln ska självklart inte tillåtas agera domstol, men lagstiftare och rätt måste ändå på ett rimligt sätt spegla det allmänna rättsmedvetandet annars tappar folket tilltron till systemet och DET är farligt på riktigt. Det är en grogrund för accelererande extremism, nationalsocialism, polarisering, medborgargarden och allmänt ökande våldsupptrappning i samhället.
Så, allt detta har lett fram till den situation vi ser på många håll idag. Knarket är ständigt nära ungdomarna och är billigare än någonsin. Våld, hot, rån m.m. förekommer långt ner i åldrarna och straffen dröjer eller uteblir helt. Kidsen vi mött här den här tiden, i alla fall de vi kan bedöma är hemmastadda här, är egentligen rätt hyggliga personer när man pratar med dom en och en. Ensamma faller den tuffa fasaden. Många av dom är säkert rädda och kan ha anledning att vara det. Antingen för gänget man dragits in eller så är man rädda för gängen för man vill inte bli indragen eller ett offer för deras framfart. Det är djupt tragiskt att de ska behöva uppleva sin omgivning på det viset.
Jag argumenterar ofta att alla har ett val, alla handlingar är ett val man gjort. Men alla har inte styrkan eller supporten från sin omgivning som underlättar när man ska göra sina val. Alla har inte stödet från en frisk, fungerande och engagerad kärnfamilj i en röd stuga med vita knutar. Barn som har fötts in i dåliga förutsättningar har alltid funnits men jag skulle våga påstå att de är fler nu av nämnda skäl och en hel massa andra skäl som t.ex. samhällets neddragningar på all social service man bara kunnat de senaste 50 åren. Barn växer upp i familjer med allsköns trasiga bakgrunder och problem. Och mitt i detta så är Facebook-grupperna packade till bredden med idioter som inte för sitt liv kan begripa varför 1) föräldrarna inte gör nåt 2) polisen/samhället gör nåt 3) varför ingen bildar ett medborgargarde och går ut och slår dom på käften eller skickar tillbaks dom till sina ursprungsländer. Ingen som helst förståelse & empati för var dom här kidsen "kommer ifrån" och varför vissa dras in i en relativ trygghet och ett sammanhang där nån bryr sig och man dessutom kan få pengar, spänning och "respekt" med väldigt låg insats och i det närmsta riskfritt. En del av det man inte får hemma får man i gänget, ingen raketforskning direkt.
Jag blir så jävla trött. Dra på er en gul väst och kom ut och visa att det finns mogna, stabila, trygga vuxna som bryr sig, både om dom och som kan visa på att det finns gränser för vad de kan göra nära vanligt folk. Att de inte kan sköta sitt ostört när "sitt" är något störande, skrämmande eller kriminellt. Av 800 pers i den lokala gruppen har vi bara lyckats engagera ett 25-tal som släppt sargen och kommit med i matchen (ni är hjältar!). Sluta sitt och tyck att nån annan borde göra si och så. Det behövs en by för att fostra ett barn är mer sant än någonsin idag. Acceptera att alla familjer inte fungerar oavsett vad din egen uppblåsta referensram är. Acceptera att vår stackars underbemannade och ihjälbyråkratiskerade poliskår inte kan vara överallt samtidigt även om de önskar att de kunde. Hjälp till för barnen, för området, för samhällets skull!
The Box Restaurant
Ikväll var jag på en ny restaurang i ett tillika nytt hotell här i stan, The Box (Restaurant). Anledningarna var rätt enkla, en av dom att jag ville ha lite riktig mat för en gångs skull, ingen snabbmat, inget halvtaffligt hemlagat. Den andra att hotellet och därmed får man förmoda restaurangen snart efter öppningen seglade in i White Guide vilket skruvade upp förvändningarna på en rätt intressant och högkvalitativ meny och matupplevelse.
Jag är en rätt ilsken restaurangkritiker så strö lite socker på det jag skriver efter eget tycke och smak :) Jag tycker t.ex. att personalen ska ha örnkoll över matsalen och gästernas behov, god kunskap om det de serverar och en fingertoppskänsla för när de ska göra olika moment. Servicekänsla brukar man kalla det för.
Som ni kanske redan anat så var det lite på personalsidan det brast. Det började bra, mycket trevligt och proffsigt mottagande och upptagning av beställning där hon hjälpte mig rätt i en bitvis något otydlig meny. Full koll på allt som var i. Beställde en "porchetta" som jag inte riktigt visste vad det var annat än vad jag fick förklarat, det lät spännande och rätt i alla fall. Lite gott mörkt bröd med kryddat smör (vitlök?) sattes fram i väntan på maten, mumsigt.
Maten kom före jag börjat fundera på att efterlysa den iaf, kanske 15min? Helt ok! Porchettan, pommes, Caesar-sallad. 3 olika såser (vitlök, rödvin, ört) och tomat/rödlökssallad. Allt var vällagat, gott, snyggt presenterat och lite annorlunda men kunde varit lite varmare vid servering men ok. Min Coca Cola bad jag få med bara en isbit för att den inte skulle bli vattnig. Riktigt uselt då att colan var rumstempererad, minus effekten av en liten isbit då.
Men, sen havererade det. Som vanligt måste jag säga ändå, tyvärr. När man ätit klart finns det en kort period mellan att man känner att de nästan tar maten ur munnen en och när det börjar kännas som man sitter i ett berg med disk och man demonstrativt skjuter bort tallriken till andra sidan bordet. Där ska de gärna träffa och de som har koll gör det. Dock inte på The Box Restaurant där man är lika bortglömd som på 90% av svenska standardrestauranger så fort de satt fram maten. Tilltagande irritation.
Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle ha en efterrätt, glass som så ofta när det gäller mig. En skål med 3 skopor av glass och sorbet. Det var fint, det var gott men ingen glass eller smak som riktigt tog skruv i mig. Dessutom var glassen något för mjuk/halvsmält för min smak, tror det var avsiktligt så men "it doesn't turn me on". Glass ska ha konsistens och inte vara en sval kräm. Efter jag ätit klart den passerades de magiska gränserna för uppmärksamhet med råge igen och jag lurade på om jag skulle inte skulle gå fram till kassan likagärna. Precis när jag tänkt "de får en minut till sen går jag" så kom servitrisen och tog bort och frågade om jag ville ha något mer. Notan tack!
Det gick fort i alla fall 'även om de hade den dumma varianten av kortterminal där man verkligen måste skriva in totalen, inte bara kan trycka på gröna knappen för att välja föreslaget belopp. En viss dricks ska ju trots allt vara inräknat i totalen och något utöver det var jag inte inspirerad att ge mot bakgrund av det ovan beskrivna.
Totalt var det inte dyrt och inte heller snålt portionerat vilket annars kan vara kännetecken på ett ställe som fått för sig att det är det som skiljer finare restauranger från resten. Pank och fortfarande hungrig behövde jag inte fundera på här, bra! Huvudrätt, efterrätt och läsk för 340:-
Sammantaget en intressant matupplevelse där maten gjorde det bästa intrycket, personalens attityd och kompetens över normalen men med ovan nämnda, i min värld rätt stora plump i kanten. Inte minst för ett ställe med höga ambitioner. Lokalen är ny, fräsch och trevlig. Lite av det nordiskt strama möter en touch av steampunk kanske? Stolarna ok för 1h middag, men inte för en helkväll. Värt att prova igen, kanske på en lunch.
#metoo
Jag tycker #metoo-grejen i huvudsak är väldigt bra och det är skrämmande hur mycket skit som bubblat upp i dess kölvatten. Jag tänker att jag är glad att mina arbetsgivare, och jag skulle säga hela min bransch, som dock har rätt få kvinnor, på det stora hela är befriad från sexuella övergrepp och kränkningar.
Jag har tänkt på det hela ett tag men stommen till det här inlägget är en kommentar jag skrev på Facebook som blev alldeles för lång på en artikel där Alexander Bard går till storms mot tendenserna till pöbelvälde, där potentiellt oskyldiga män riskerar hängas ut av mindre ärliga eller uppmärksamhetssökande kvinnor. Alla tjejer är inte änglar och en man som blir anklagad för övergrepp står på en mycket lös grund och riskerar kraftiga sociala repressalier utan att ens vara juridiskt anklagad eller dömd. Det blir ett pöbelvälde där pressen dessutom som vanligt mer eller mindre okritiskt ställer upp som megafoner för det säljer lösnummer och ger annonsintäkter. Sociala medier bidrar också stort till drev och övertoner som snuddar på gränsen till egna övergrepp på de som anklagats (näthat), eller de som försvarar dom eller försöker ingjuta lite sans och källkritik i diskussionerna.
Det är inte ok och det är farligt när folks ”ödlehjärna” (känslomässiga reflexer) sätter sig över både sociala regler och juridiska lagar för att man blir upprörd över något eller någon, oavsett ämne. Konsekvenserna för de drabbade riskerar bli helt oproportionerliga och kan leda till mycket kännbara och verkliga påföljder för någon som vi inte ens VET har begått ett brott.
Det hela kommer nog sansa sig vad det lider och trots eventuella övertoner och oskyldiga offer så kommer det ha haft en kraftigt medvetandehöjande effekt och frågorna kommer ges mer attention i många organisationer vilket i slutänden kommer stärka kvinnors skydd och ställning i arbetslivet.
Både undersökningar, mediskriverier, egna och andras erfarenheter påvisar att det finns en uppsjö med dåliga chefer, psykopater och maktgalna människor på fel platser i både samhälle och näringsliv. Inte tu tal om det. Kändisar liksom gamla rävar, interna idoler i en organisation som nått en status av oumbärlighet, vars kändisskap stigit dom åt huvudet och de tror att de står över allt och alla vill ha dom. Det finns ingen att vända sig till för att säga ifrån då alla skyddar ”idolen”. Att (an)klaga eller anmäla blir en större förlust för dig trots att du som offer egentligen borde ha all rätt och allt skydd.
Låt detta vara ett "wake-up call" för dom fartblinda och självfullkomliga och såklart även för alla andra män, att kvinnors kroppar är deras egna och att det finns sociala regler för hur man uppträder mot varann både i arbetslivet och privat oavsett vem man är. Dock får vi inte bli överdrivet rädda för att ta i varann, för att flirta, stöta på, för att umgås och visa uppskattning. Att vara mänskliga och varma mot varann. Att både kunna ge och ta emot fysisk hjälp eller uppskattning utan göra ett neurotiskt felslut om att man blir kränkt.
Visingsö Fly-in - 8 år senare
60 frågor
Massa såna här som cirkulerar på nätet och jag gillar att försöka beskriva/definiera mig själv så jag fyllde i denna...
1. Hur gammal är du? 42
2. Hur gammal känner du dig? 30
3. Vad har du gjort i dag? Det är fortfarande morgon och jag har bara ätit frukost framför datorn och ”morgonsurfat” och börjat tänka på allt jag skulle vilja göra med dagen, blivit stressad av det, gått och satt mig igen :)
4. Vilken film såg du senast? Flight. Den var helt ok men slutade trist kan jag tycka.
5. Vem ringde du senast? Ingen speciell, en hög med företag.
6. Är du besatt av någonting? Flygplan? :)
7. Är du rädd för blod? Nej men jag tycker det är obehagligt att se sprutnålar genom hud, inte min egen men på andra.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Vårt ”datorrum” hemma i huset på Ekholmsvägen. Ett avlångt smalt rum med vita väggar och vitlaserat trägolv med 2 skrivbord (IKEA Galant) bredvid varann längs ena långväggen plus ett par bokhyllor (IKEA Magiker). Den andra långväggen har några byråar (IKEA Malm) och en stor anslagstavla längs sig.
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Palme, Bildt, Carlsson, Persson, Fälldin.
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Nej, jag är politiskt- och samhällsintresserad.
11. Vilken färg är dominerande i din garderob
Sannolikt blått, vitt och svart, numera med lite mer inslag av lila. Sommarkläderna är ljusa/vita eller beige.
12. När vaknade du i dag?
Vid 8-tiden, skönt, brukar inte kunna sova ut på lediga dagar utan vaknar vid 06.30-7-tiden ändå.
13. Vilken är din favorithögtid?
Oj, födelsedagar tror jag, de flesta andra är så uttjatade och kommersiellt överexploaterade numera. Därefter är det väl julen men jag avskyr att det är jul 4 månader om året…
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Oj, spelar inte så stor roll bara det bjuder på en sinneskittlande upplevelse. Gärna värme men jag kan lika gärna åka till Ishotellet och åka skoter och kittlas av den gnistrande kylan och rena luften.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Hmm… skulle väl vara Indien i sådana fall… varit där flera gånger och blir alltid tokigt magsjuk där. Annars är det fint.
16. Hur vill du tillbringa din pension?
Oj… det beror så mycket på det. Har jag familj och barn så vill man kanske inte flytta utomlands, annars är det något jag tänker ibland att man skulle flytta till Thailand eller Spanien eller vad som nu lockar om 30 år…
17. Vad lyssnar du på just nu?
Vissa utvalda spår från Depeche Modes nya album Delta Machine. Aldrig varit ett hängivet DM-fan och 70% av albumet går bort i min smak men resten håller jag som bäst på att spela sönder :)
18. Har du någon gång brutit ett ben?
Nej och lite underligt är det att jag är lite ”avundsjuk” på de som gjort det. Det är ju en upplevelse som många haft men jag saknar. Weird va?
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl
Mjölk, smör, bröd, vitlök, salt…
20. Vem är din favoritkändis?
Har aldrig brytt mig så mycket om kändisar och deras förehavanden, än mindre sett upp till någon så. Det finns många som gör bra saker men få som intar någon speciell plats för mig.
21. Vad är du på för humör just nu?
Lite trött-seg-stressad men tycker det är skönt att det är ledigt och ser fram emot att göra flera framsteg i hemmet.
22. Vilka världsdelar har du varit i?
Nord-/sydamerika, europa, asien, oceanien, afrika.
23. Snarkar du?
Ja och lider av sömnapné. Sover med apnéskena men snarkar ändå.
24. Vilka yrken har du provat på?
Restaurangbiträde Checkers, McD), tidnings-/reklamutdelare (SvD, SDR), grafiker (BoHa Tryck), butiksbiträde/lagerarbetare (Systembolaget), Excenterpressoperatör (Saab), IT-tekniker (flertal arbetsgivare).
25. Hur går du helst klädd?
Jeans/chinos och skjorta ute, hemma i t-shirt och underkläder, ev. mysbyxor om jag fryser.
26. Vilket stjärntecken är du född i?
Lejonet.
27. Vilket är ditt favoritgodis?
Choklad/mintchoklad.
28. Vad sa du senast?
God natt till min älskade fästmö som inte vaknat ännu.
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Engelska.
30. Vad har du på dig just nu?
T-shirt, underkläder, mysbyxor.
31. Vilken är din favoritaffär?
Beror väl lite på vad man ska handla det. På sistone kunde man tro det är IKEA :) Östenssons är också fint när det gäller mat.
32. Vad har du för storlek i kläder?
2XL/3XL berode på. 38/32”. Strl 44/45.
33. Vad har du i dina fickor?
Vänster: mynt, nageltång, pennor. Höger: passerkort, minnespinne.
34. Vad köpte du senast?
Nya kontorsstolar och säng (igår).
35. Hur många gånger har du flyttat?
8 gånger på 23 år om jag inte räknat fel.
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?
Antar att frågan inte avser saker som mat och vatten för att överleva… Svårt. Sällskap, medicin, solskydd?
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska definitivt fast numera tycker jag nog att jag är trött både morgon och kväll men kvällen är betydligt mer produktiv och på semestern vänder jag gärna dygnet.
38. Senaste filmen du såg på bio?
The Hobbit.
39. Har du blivit sydd någon gång?
Japp, armbågen efter en pool-olycka på Mallorca. Mitt i huvudet efter att ha kickat mig fram på en trehjuling och kört rätt in i en parkerad bil :)
40. Har du någon gång badat naken utomhus
Japp!
41. Vad åt du till frukost?
Smörgåstårta :)
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Hm, 10 år sedan? Då bodde jag nog i en lägenhet i min gamla skola (S:t Lars). Jobbade som konsult för Capgemini och var tillsammans med Pia.
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Oh yes.. några gånger. E4 Mjölby, E4 utanför Norrköping, Åtvidabergsvägen, på infarten Norrköping, på Lindövägen Norrköping. Så typ 5 ggr.
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min fästmö Zarah som lagade middag med perfekt timing till när jag kom hem i tisdags kväll. Fläskfilé, potatisgratäng och tzatziki :) Mums!
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
Den ena sitter i klockradions docka, den andra ligger bredvid i sin laddare :)
46. Vad var det sista du åt?
Se frukost.
47. Vem är världens vackraste kvinna? .
Zarah såklart :) (vilken man med självbevarelsedrift svarar något annat?)
48. Är du blyg?
Inte alls.
49. Vilken var den sista konserten du var på?
Östgöta Blåsarsymfoniker med Elaine Paige.
50. Vad heter du i andra namn?
Olof
51. Har du varit med om en bilolycka?
Flera gånger. När jag var liten med mamma i halkolycka i Norge, med en kompis som buskörde och planterade bilen i wireräcke, egen halkolycka i rondell.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Nej jag tror inte det men alla vet såklart inte allting men det mest har jag nog yppat för någon någon gång.
53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Friskis gruppass.
54. Har du några husdjur?
Katter.
55. Vill du gifta dig?
Inte utav ren princip men när det känns rätt eller är underlättande så javisst. Klart man har en vision av hur ens eget bröllop skulle se ut.
56. Var växte dina föräldrar upp?
Min pappa i Finland med en alkoholiserad pappa. Min mamma kringflackande huvudsakligen i norra Sverige, morfar var provinsialläkare i jakt på en fast tjänst.
57. Har du någon gång ringt polisen?
Jadå, fler gånger än vad jag minns. Grannbråk, olyckor, vansinnesförare i trafiken, väghinder (senast tidigare i veckan)…. you name it.
58. Har du svenskt ursprung?
Definiera? Mamma halvnorska/vallon och pappa finne… Men nordisk och född och uppvuxen i Sverige. Inte för att jag förstår vad det spelar för roll.
59. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Knatte när jag var liten, BoB nu (Bengt Olof Bergholm).
60. Vilka är dina största svagheter?
Taskigt tålamod/instant gratification. Viss egocentrism även om min inställning alltid är att jag vill vara tillmötesgående, öppen, tjänstvillig, flexibel etc så blir det väl inte alltid så som jag föresätter mig att vara… Sucker för såna här frågeformulär? :D
Mamma in Memoriam
Först av allt vill jag tacka alla er som kommit idag för att ta farväl av Ingrid, er granne, er vän, er släkting – min mamma. Det betyder mycket för mig och jag vet att hon hade varit rörd över att se er alla här idag. Mammas bortgång var både väntad men ändå oväntad. Att hennes tid var på väg att rinna ut var tydligt - men att den skulle vara så kort var oväntat.
Jag har under tiden sedan lördagen den 18 februari pratat med många, många människor och alla som känt henne är rörande eniga om att vi är glada att hon fick sluta på det bästa av sätt - att bara stilla få glida bort i sömnen. Detta i motsats till en fortsatt plågsam tillvaro med stora förändringar och tilltagande begränsningar som hade berövat henne ännu mer av det som gjorde hennes liv värt att leva.
Jag har inte minst under den senaste tiden kommit att inse hur otroligt stark och envis hon var. Att under mer än 15 års tid som ensamstående mamma och lågavlönad sjuksköterska kunna ro runt ett hus med trädgård, uppfostra och backa upp mig i min problematiska skoltid, underhålla ett flertal kvalificerade hobbies, bekantskapskrets och dessutom resa utomlands en eller två gånger per år är inget annat än enastående!
Just resande har vi sett som en av de mest kännetecknande sakerna med mamma. Det är också resandet, inte minst de safariresor till Afrika som hon gjorde på senare år, som tjänat som tema och inspirerat oss i planeringen av begravningen och utformningen av annonsen. Den lite ovanliga kistan och den okonventionella placeringen har vi valt för att alla, även de som inte valt att gå fram för ett avskedstagande, skulle kunna se bilderna på henne och hennes älskade djur, inramade av den grönska som hon odlade närhelst och varhelst hon kunde.
Hon såg alltid fram emot nästa resa, nästa upplevelse. När hennes resande till slut var över tog det livsgnistan med sig. När det målet inte längre fanns så slocknade glöden, vi kan se det nu såhär efteråt. Vi hoppas på att hon nu har kommit iväg på den sista stora resan och att hon är framme i sitt paradis, sittande i tidig morgonsol med en stickning i knät och tittande ut över savannens alla djur stilla betande i dagens första ljus.
Tack.
Vietnam - 1
Vi tänkte att vi kanske skulle vara hyfsat bra ute i tid ändå... siktet inställt på gamla vanliga Thailand i första hand men se nä, där var det tokfullt och det lilla som fanns kvar var tokdyrt. Vad skulle vi då ta oss till? Egypten? Marocko? Gambia? Samma visa nästan vart vi än tittade. Sedan kom jag på Vietnam. Resmålet är tämligen nytt men inte helt och hållet och det jag hört från de som varit där har varit odelat positivt. "Det nya Thailand, inte så exploaterat" hette det. Bokningsläget var väl inte så himla ljust där heller men vi hittade ett hotell och en avgångstid som passade oss. Phan Thiết ("Fann Tiett") hette orten, hotellet The Palms och avresa juldagen 15:35.
Prislappen var lite dryg men ändå, för en paketresa så långt bort och över jul var det bara att gapa och svälja. Den beskaste medicinen kom efteråt... först när vi bokat så såg vi att den 10h långa flygningen skulle följas av en transfer med buss på 5-6h!!! Maddafakka?!?!
Resan ner gick helt enligt plan och jag fick ett par timmars sömn mha diverse tunga droger från Z:s apotek ;) Väl framme så funkade allt klockrent och vi åkte med ärrade Ving-veteranen Anna-Karin "A-K" som berättade lite om vad som väntade och skickade runt både mat, godis, kartor och annat. Vi visste att det hotell vi bokat låg på en annan plats än alla de andra hotellen. Vårt låg inne i Phan Thiết stad men ändå nära vattnet och de andra i Hàm Tiến, en strand c:a 12km norrut. Det vi inte var riktigt beredda på var nog att hotellet låg längst ner på en skitig bakgata efter att först ha navigerat genom små trånga kvarter. Väl inne på hotellet var allt fint och utsikt över en golfbana och havet men läget... läget... trots att det är mitt i en stad på 250 000 invånare finns inte en restaurang på >500m avstånd, ingen "supermarket", inga butiker annat än inhemska hål i väggen. Vi är helt isolerade på vårt hotell om man inte tar en taxi till centrala Phan Thiết (inte många restauranger där heller) där det finns en marknad och lite mer normala städade butiker.
Efter att ha besökt Hàm Tiến-området där de andra hotellen ligger så bestämde vi oss för att se om vi på något sätt kunde byta hotell till något där uppe. Hàm Tiến är mer som Thailand, visst, exploatering i all ära men det fanns i alla fall ett användbart utbud av saker och ting. Hotellet vi bor på nu, The Palms, är fint och fungerar i allt väsentligt bra. Restaurangen är helt ok vad man än beställer, t.o.m stek (på australiskt kött) kunde de tillaga alldeles utmärkt och till mycket överkomliga priser. En fint poolområde finns, massage på beställning, sauna och ångbad. Personalen kan inte många ord engelska men är mycket vänligt inställd och vill verkligen göra sitt bästa. Tillgång till hav och strand kräver en promenad på 1,5km eller taxi. Stranden däremot är väl fin men saknar alla faciliteter, inga solstolar, inga restauranger/fik, inga duschar/toa, ingen massage, ingenting. Inte ens souvenirförsäljare och så blåser det ganska mycket här hela tiden med relativt grov sjö så poolen är ändå att föredra.
Vi får se vad som händer. Hursomhelst så har vi köpt till så att vi får de sista 2 nätterna i Saigon (Ho Chi Minh City, HCMC) så vi får tid att besöka Cu Chi-tunnlarna, krigsmuseet och se lite av vad storstaden har att erbjuda.
Giraffhus! <3
Ett av husen verkade lite mer intressant än de andra. Ekholmsvägen 185... ett kedjehus med 14kvm "hobbyrum", ursprungligen ett kallförråd som inretts och värmts upp. Vi sa att vi för skojs skull iaf skulle åka på visningen. Sagt och gjort. Efter visningen blev det en andra visning... efter andra visningen en massa kollande om priset låg rätt (2 595 000), vilket vi egentligen inte tyckte, det förföll lite högt. Vi ville lägga ett underbud men någon annan hann först, de hade uppenbarligen samme tanke då de lade 2 400 000,
En massa diskuterande och kollande om boendekostnad, lånelöften, räntor, besiktningsanmärkningar, radon, mätning och möblering och juridiska aspekter mellan oss som sambor varvades med budgivning på huset och lite lagom "shell schocked", efter att ha lagt det som vi sagt skulle bli vårt sista bud på 2 800 000 så drar sig de andra ur och vi har vunnit! 10 dagar efter att inga konkreta planer fanns på att flytta. Än mindre bli husägare! Vad tusan hade vi gjort!? Dagen var söndagen den 28/10-2012. 2012... vilket jävla år..! Kontraktet skrev vi tisdagen den 30/10 och inflyttning är redan 30/11. Turligt nog så blir vi av med lägenheten samma timme som vi säger att vi är färdiga, nästa hyresgäst står och hoppar i farstun! :)
Bloggen har ju varit eftersatt ett tag och jag lovar ingen direkt bättring, Facebook är tyvärr både snabbare och enklare att publicera på, men det blir ju inga långa utlägg á la blogg. Men lifetime events som detta ska jag försöka få in iaf :)
In Mamoriam
Ingrid Märta Bergholm (f. de Val) f. 1936-06-09 d. 2012-02-18.
AN-225 på Arlanda - Avgången
Trettondagen bjöd på ett som utlovat fin-fint väder. Enda orosmomentet var när vinden skulle vrida vilket också var utlovat men först till eftermiddagen men vem litar på Sveriges Mytomaniska & Hypotetiska Institut liksom? Efter mycket övervägande styrde vi iaf ut i skogarna och upp till 19R:s final. Visade sig hålla hela vägen och vi fick AN-225:ans start rakt över huvudet!
Ställer upp på 01L.
Motoruppkörning några minuter. Alla andra fick hålla undan och de fick lite "unexcpected taxi clearances". Förvirringen var total hos vissa :)
The vodka burner is rolling (epic quote!)
Med ett vingspann nästan dubbla banbredden (88m!) så rörde de yttersta motorerna och vingspetsvirvlarna upp en hel del snö, maffig effekt!
Gear up! Flaps up! Shut up!
Ljudmattan som dränkte oss när den passerade över var något med det grymmaste jag hört! Kommer den tillbaka så åker jag upp bara för att få vara med om det igen... fick byta underkläder efter! Lyckorus! :) En upplevelse, helt klart!
Non-stop till Incheon International Airport, Seoul, R.O.K.
Fler och större bilder i Facebook-galleri, ingen inloggning behövs. Här.
AN-225 på Arlanda - Ankomsten
Den dagen före impulsbokade dygnskryssningen med kära sambon Z ställdes in och istället styrde vi kosan mot Fjollträsk för lite spottning av det mer avancerade slaget :) Tur att hon är med på noterna! <3
Ankomst var planerad 5/1 15:00 och avfärd igen 6/1 11:00. Tur man har semester/lång-jul :)
Destination: Seoul - R.O.K.
Payload: två trummor med sjökabel från Ericsson "tre korvar".
Först hade jag tänkt skippa landningen, vi kunde ju gå på Cosmonova eller så istället, vädret såg ut att suga rätt hårt med nederbörd och trassel. På vägen upp till 08 kunde vi dock konstatera att vädret såg rätt hyffsat ut ändå så vi körde mot Arlanda, vi skulle ju ändå bo på ett hotell där i närheten. Allt talade för landning 01L, den är längst och vinden låg stabilt rakt ifrån norr med en 14kts eller så. Kärran bröt ur moln på 2-300ft c:a.
Vi var på plats 2h före utsatt landningstid och det var tur det då vi fick en av de ~7 parkeringsplatserna vid den banändan, alla andra stod längs med vägarna till polisens stora förtret (stoppförbud bl.a.). Kolla K-strimmorna från klaffkanterna :)
Alltså... en 747 ser inte ut att gå fort fram men detta då... vem höll den uppe i trådarna den hängde i? :) Vilket as! Som sagt i förra inlägget, 640t MTOM och 250t payload... helt barockt!
Tur att den kom i tid, helt exakt faktiskt, första bogeyn touchade backen 14:59:59! :) Hade den kommit senare hade det blivit problem då dagsljuset nästan helt var slut i det gråa vädret.
Ryssar... :) Vem bryr sig om sättningszoner... sätt ner skiten så fort du kan och stå på hejdarna! :)
Med ett vinspann på 88m så kan en AN-225 inte möta andra plan på taxibanorna utan risk för kollision så den fick vara helt ensam på vägen in till Cargo City.
Move over dipshit! Coming through! ;) Man kunde parkera en årsproduktion av Eurostarar på ena fenan på den där utan problem :)
Parkerad med stora dörren öppen :) Vid 15-tiden var det cirkus på vägarna runt Cargo City med alla nyfikna men senare på kvällen kunde m.h.a lite "outlaw driving" komma nära staketet och ta några bilder i snögloppet.
Fler och större bilder i Facebook-galleri, behöver ingen inloggning. Här.
Антонов Ан-225 Мрія
AN-225 "Mriya", eller översatt "Dröm". Världens största flygplan landade idag på Stockholm/Arlanda RWY01L @15:00LCL. Jag var såklart där... :) Fler bilder kommer, sitter på ett hotellrum i Stockholm och ska bevaka även starten imorgon vid 11-tiden.
WHAT A BEAST! 250t payload, MTOM:640t!... 84m lång! Se Wikipedias utmärkta jämförelse över stora flygplan.
Potpurri
Sommaren var ju bitvis rätt fin och och jag har varit iväg på lite bad och lite fest vid vatten. Rackarns vackert vid Östersjökusten utanför Oxelösund denna kväll.
Z tog mig med på Visfestivalen i Västervik, ett evenemang som jag aldrig varit på tidigare men länge haft en tanke på att besöka. Det var trevligt och bra, Åsa Jinder, Lars Demian, Tommy Nilsson, CajsaStina, Lalla Hansson... mer eller mindre i min smak men alla bra och sammantaget en trevlig afton. Bilden ovan däremot är från Skänninge Marken i början av augusti, ett evenemang som Z aldrig hade besökt tidigare.
Sommaren är ju insekternas tid men glad är jag att vi knappt sett röken av mygg där jag bor. Desto fler var de små kräken i Z:s hemtrakter i Uppland *tvi*. En morgon när jag kom in i badrummet så tänkte jag "what's wrong with this picture"? Z hade skaffat en hårsnodd med en trevlig fjärilsdekoration på, eller? Trött som jag var tänkte jag inte mer på det förrän Z ropade och pekade... :) Nej, den fjärilen kom inte från Taiwan :) Visst smälte den in otroligt bra?!
Lilla Canon:en har varit bra att ha till hands ett antal gånger, som när man ser lustiga ekipage i trafiken. Google-bilen här har många sett men det var första gången för mig. Platsen är Gumsbacken i Nyköping, måste gå in och titta om vi fastnat. :) Fast nåt säger mig att de bara var inne och åt...
Kapitlet "man tager vad man haver", en sport-BH kan väl extraknäcka som varningsflagga för utskjutande last? :)
Väckte gamla minnen... min andra bil var LJU614, en vit Golf GTi från 1983.
Jorå såatte... :) Älskade Z bjöd på Spa-kväll på Huskvarna stadshotell med anledning av min födelsedag. Låter ju lagom sexigt men stället har uteslutande temainredda rum och med ett halvgenomskinligt upplyst badkar mitt i rummet. Spa-behandlingen stod Z för och med den äran samtidigt som jag sörplade Bailey's och bara njöt <3
Så över till Norrköping där jobbets reservkraftaggregat nu äntligen är på plats efter flera års stretande med projektet. Återkommer kanske med en liten rapport inifrån, vore spännande...
Efter bara några få år så byggde Norrköpings kommun om norra strandpromenaden vid Saltängen igen, vad som var fel på den förra är oklart men man hade väl några miljoner över. Konst skulle man ha också såklart och den här skapelsen som är både konst och sittplatser i ett uppfördes. Hångelbollen var ett av smeknamnen som folkmunnen gav skapelsen rätt snart. Undertecknad försökte sätta en Geocache vid den men se det gick inte p.g.a regler om avstånd till närmaste andra cache, sucks to be me :(
Var på en "spotter-kurs" på Arlanda arrangerad av Svensk Flyghistorisk Förening. Teoridelen avhölls inne på "Arlandasamlingarna" där jag fann denna tekniknostalgitripp - en LaserDisc™-spelare med skiva! Sweet!
Vi fick också besöka Le Caravelle Club's flygplan. Kanske kommer det ett inlägg om det vad det lider, var superkul! Nu har jag varit ombord på både "851" och "852". Synd bara att jag inte längre minns vilken av dom jag flög ESCF-ESUF (Fällfors)-ESPA-ESCF runt 1992... :(
Visst är det påfallande hur ofta de som har störst behov av att föra fram sitt budskap på offentlig plats är samma som missat all grundläggande rättstavningsträning i skolan? Våldsamma verkar de vara också, stackars Roul... varför vill de ha sönder honom?
Så sent som i onsdags så var jag på studiebesök på Nationellt SuperdatorCentrum på LIU. Kul att få höra det berättas om de superdatorkluster dom har där, det är faktiskt flera, något jag inte hade en susning om.
Now that's not something you see everyday! Två stycken KLM-kärror på ESSL, bilden tagen häromdagen från pendeltåget på max zoom med lilla Canonen genom en skitig ruta med ett fingeravtryck på linsen... :) Har inte kollat varför men sannolikt har den högra drabbats av något tekniskt problem så att de fick lämna den här i väntan på delar.
Det var allt för denna gången :)
Nice Shot
Dock var det inte jag som höll i kameran denna gång utan pappa M. Kanonfint! Precis som flygningen.
